2015: Ann-Sofie Öman

2015: Ann-Sofie Öman

Pank och fågelfri – men lycklig! Så känner sig Ann-Sofie Öman när 2015 lider mot sitt slut.

2015: Ann-Sofie Öman

Publicerad: tis, 2015-12-15 17:13

Av: Ann-Sofie Öman

Improvisations- och experimentmusikåret 2015 har varit glödande hett i Slovenien. Tre av det lilla landets fyra experimentella jazzfestivaler har firat jubileum. Men det råder en kolossal brist på kvinnliga slovenska improvisationsmusiker.

Slovenien har just nu inte mindre än fyra experimentella improvisations- och jazzfestivaler, varav tre firade jubileum under 2015: Ljubljana Jazz Festival, som firade 55 år i somras och är Europas äldsta jazzfestival, Jazz Cerkno, som firade 20 år i maj, samt Brda Contemporary Music Festival i Šmartno, som firade fem år i september. Den fjärde festivalen är Neposlušno-festivalen, som ges i november i Ljubljana och som avhölls för fjärde gången i år. Lägg till det ytterligare ett antal väletablerade jazzfestivaler (Maribor/Lent, Koper/Baladoor, Ravne na Koroškem/Jazz Ravne) som också har högt i tak, om än inte med riktigt lika mycket improvisation och experiment som de andra fyra, och ni förstår att det här är ett land som gillar jazz, improvisation och att pröva gränserna för vad man kan hitta på med ljud.

I orten Tolmin i de juliska Alperna avlöser festivalerna varandra under hela sommaren. Sajeta-festivalen vid månadsskiftet juli-augusti har en tydlig experimentell profil, med mycket elektronik och datorer men inte så mycket jazz. Den slovenska publiken är väldigt kunnig och de unga och gamla musiker som ges chansen att se och höra så många etablerade musiker spela och sjunga live får starka intryck som naturligtvis höjer nivån på deras musicerande. Flera slovener har under 2015 tagit jättekliv i sin karriär som improvisationsmusiker (Cene Resnik, saxofon; Vitja Balžalorsky, elgitarr) och det kommer en härlig, ung våg av fria och spelglada musiker (Marko Lasič, trummor/percussion; Jure Buršič, saxofon; Matjaž Bajc, elbas) bakom de redan etablerade. Driftiga eldsjälar i det lilla landet Slovenien, som är mindre än Småland och har runt 2 miljoner invånare, har byggt för framtiden i många år. Det har gett och ger fortfarande resultat.

Självförtroende
Slovenerna har i de flesta fall ett lagom gott självförtroende parat med distans till den egna personen. De flesta kan skratta åt sig själva och bjuder på sig själva i umgängeslivet. Det kanske är en viktig förutsättning för att trivas i rollen som improvisations- och experimentell musiker. Det kan vara en möjlig förklaring till att de är så sålda på improvisation. Men det finns en grupp som är klart underrepresenterad bland de slovenska improvisations- och experimentmusikerna, och det är kvinnorna. Den trend som just nu genomsyrar resten av improvisationsvärlden, där skickliga unga kvinnor dyker upp precis överallt och tar för sig med stor aptit och gott självförtroende, den finns inte alls i Slovenien. Men det görs medvetna insatser för att vända utvecklingen. Ljubljana Jazz Festivals konstnärlige ledare Bogdan Benigar sade i somras (läs intervjun på soundofmusic.nu) att han ville se fler kvinnliga musiker på Ljubljana Jazz Festival. Nyligen berättade han att han jobbar med att boka en svensk ensemble bestående av enbart kvinnor till nästa års festival. Det är Anna Högberg Attack, som bildades så sent som inför Stockholm Jazz Festival 2013. Spännande!

Kvinnosyn
Bogdan Benigars initiativ är fantastiskt om man ser det i sitt sammanhang. Visserligen är Slovenien det land bland de forna jugoslaviska delstaterna som är och har varit mest västinriktat. Men de traditionella balkanvärderingarna florerar i hög grad även här, inte minst bland jazzmusiker och jazzkonsertarrangörer. Den traditionella kvinnosynen är förfärlig – och det värsta är att väldigt många kvinnor, även de helt unga, är så genomsyrade av den att de inte är medvetna om att de faktiskt bidrar till diskrimineringen genom att betrakta och bedöma sig själva och varandra med den traditionella kvinnosynen som norm. Det fungerar som ett slags destruktiv självcensur; den begränsar kvinnors möjlighet att vara sig själva och utvecklas som individer och människor. Jag hoppas att jag i min roll som kvinnlig musikjournalist (numer med mycket skinn på näsan) i en mycket mansdominerad musikvärld, framför allt i den här regionen, kan bidra till att vidga både männens och kvinnornas perspektiv ett snäpp eller två. Kvinnors skapande är lika naturligt som männens – om det får växa fritt och och ges näring och ljus.

I stort sett finns det bara en etablerad slovensk kvinnlig artist inom den fria musiken: röstartisten Irena Tomažin. Hon tycks inte riktigt ha hittat den omgivning som hon behöver för att kunna utveckla och våga pröva helt egna och bärkraftiga koncept och idéer. Men det är viktigt att hon finns – hon har utbildning, hon har kunskap, hon har erfarenhet och hon delar med sig av sitt vetande genom workshops och kurser plus att hon ger konserter i såväl Slovenien som i andra länder.

Smörgåsbord
Det läckra smörgåsbord av konserter och andra arrangemang som finns i Slovenien står i huvudsak Ljubljana för. Klubbarna Gromka och Menza pri koritu i den kulturella fristaden Metelkova i Ljubljana bjuder hela året på intima konserter med spännande slovenska och utländska musiker och ensembler. Ljubljana stadsbibliotek ordnar regelbundet improvisationsaftnar av olika slag. Det är teaterimpro varvat med kombinerad bildkonsts- och musikimprovisation i förening med poesiuppläsning. Artisterna på de här arrangemangen är slovener. Ljubljanagallerier som Škuc ordnar förutom konstutställningar även konserter och workshops på gågatan utanför entrédörrarna i gamla stan. Konsert-, teater- och kongresskomplexet Cankarjev dom satsar stort på viktiga fotouställningar (James Nachtwey i somras) likaväl som det senaste inom avantgarde-musiken (Steve Lehman i februari) och ledande experimentella musiker inom världsmusiken (Kimmo Pohjonen i oktober). Det hindrar inte Cankarjev dom från att också ge plats åt talangfulla slovenska musiker (eller till och med svensk-slovenska musiker som jazzsångerskan Emilia Mårtensson i november), som får chansen att visa upp sina färdigheter och prova på att spela i ett litet större sammanhang.

Det finns många fler scener för teater, dans, bildkonst, skulptur, foto och musik i Ljubljana. Den näst största staden Maribor nära den österrikiska gränsen i nordöst bjuder också på arrangemang av hög kvalitet, liksom kuststaden Koper och sommarstaden Ptuj. Men det händer saker i nästan varenda buske i det här mycket natursköna alplandet. Den traditionella dragspelsmusiken har till exempel på senare år utvecklat en elektronisk sidogren, vars kvistar och skott når ut till somliga av de allra minsta byarna – och de är små!

Kreativt flöde
Det är självklart en stor förmån att få bo och leva i det här landet, i Centraleuropa, som jag numer gör. Jag befinner mig mitt i ett ständigt flöde av kreativitet, som smittar av sig på ett konstruktivt sätt. Under 2015 har jag också upptäckt att jag slutligen har hittat hem, trots att jag lever under mycket små omständigheter. Efter tio års nära nog total tystnad – jag hoppade av mina musikstudier på Stockholms Musikpedagogiska Institut, SMI, 2005 – har jag börjat släppa loss min kreativitet på ett helt nytt sätt. Se min bifogade fågelteckning – ungefär så känner jag mig!

I Ljubljana, som är en huvudstad i storlek med Malmö och dessutom lika platt som Malmö, ligger allting på cykelavstånd. Andra huvudstäder som Wien, Budapest och Zagreb ligger på ett par eller några timmars avstånd med bil. I väster gränsar Slovenien till Italien och det är i första hand i den riktningen som jag planerar att bege mig under 2016, för att likt en botaniker utforska de vilda och odlade improvisationsblommor som frodas där under inflytande av de salta medelhavsvindarna. Men det blir en och annan tur till festivaler i Österrike och Kroatien också.

Välkommen att följa min rapportering på soundofmusic.nu

Och gott nytt improvisationsår!

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry