2015: Elena Wolay

2015: Elena Wolay

Elena Wolay med lämplig bok.

2015: Elena Wolay

Publicerad: tors, 2015-12-17 21:10

Av: Elena Wolay

Jag kan summera mitt 2015 med ett ord: tidsbrist och just nu skriver jag i brinn-fart för att hinna se Njurmännen på lokal. Återigen är det tidsbristen som spökar när jag ändå är sådär härligt ledig.

Alltid är det något man ska hinna med.

Svårt att sammanfatta mitt musikaliska år eftersom jag är aktiv på så många olika sätt. Jag fick ett mail från Spotify och enligt tjänsten så har mitt år varit väldigt ojazzigt. Det började dock med Rahsaan Roland Kirk som jag spelade när jag firade nyårsafton i en jazzbar i Kapstaden. Jag tog över baren av någon anledning. Lyssnings-året gick sedan in i punk-dimman. Punk-dimma blev det pga en ny volym av samlingen Vägra Raggarna Benzin - den var efterlängtad.

Förutom tidsbristen har det som vanligt varit cirkus kring släppen av mitt fanzine, jag har tagit examen som radiojournalist, hoppat in en del och gjort diverse inslag för P2, arrangerat väldigt lite (men i Er värld mycket.) Jag jobbade också stenhårt med andra upplagan av endagsfestivalen Jazz Är Farligt på Liseberg under jazzveckan. Många har undrat hur det ser ut bakom kulisserna när man bokar ett så blandat program under en dag, svaret är: surrealistiskt. Mest minnesvärt från detta var väl att se Keiji Haino kliva rakt ut i gatan vid Järntorget i Göteborg med förhoppning om att bilarna ska tvärstanna för Noise-Kungen i all ära. Jag gick både framför och bakom honom samtidigt precis varje sekund. För att inte tala om Keiji Hainos techrider och krav som var utomjordiska, en C-uppsats helt enkelt till er som undrar, men det är han värd! Festivalens viktigaste ”instrument” blev Faust’s berömda cementblandare som dök rakt in bland den sittande publiken.

Utöver dessa nämnda sjuka upplevelser har jag stannat upp fler gånger än vad jag brukar och hunnit reflektera trots tidsbristen. Det hoppas jag att alla har gjort. Det behöver man för att kunna överleva samtiden. Jag hann även påbörja ett Åke Hodell-projekt som går av stapeln i slutet av nästa år. Resan började när jag knackade på hos Åkes änka, poeten Ann Smith som är för andra mest känd för sina erotiska kärleksdikter skrivna ur kvinnans perspektiv. Jag hade ingen koll på detta och vi blev väldigt goda vänner. Vilken värme hon utstrålar den där fina Ann. Familjen Smith/Hodell är alltså med på resan och det gör det hela väldigt speciellt och vackert och sommaren förgylldes med drömska ögonblick med min turnerande barnföreställning om Sun Ra och hans Saturnus.

Hur som helst… Årets sista Dj-gig kör jag i anslutning till krautrockarna URAN GBG’s spelning under skivbolaget Höga Nord Rekords label night, - de är och har varit min trygga famn i Göteborg. Musikaliskt och kreativt.

Ses!

//Jazz Är Farligt-Elena

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry