2015: Jens Holmberg

2015: Jens Holmberg

2015: Jens Holmberg

Publicerad: fre, 2015-12-18 00:06

Minnena stockar sig som vanligt när jag ska sammanfatta det gångna musikåret. Det tar en stund att samla tankarna. Men så ploppar de plötsligt upp. Ett efter ett. Jag kommer till exempel aldrig att glömma blickarna från barnfamiljerna som intet ont anande satt och åt när Keijo Hainos musik drog in med orkanstyrka från Taubescenen på Liseberg. Rekord i klagomål noterades, invektiven haglade, men det stoppade inte arrangemanget från att inta Liseberg igen nästa år. Heja Elena! Subversiva krafter som du behövs verkligen. Och den musikaliska ”raketforskning” är förstås inte för alla.

Några andra höjdarstunder från 2015 är The Heads spelningar på Roadburnfestivalen. Ingen kan spacerocka som de medelåldersmännen från Bristol. Nefertiti bjöd på flera minnesvärda konserter – de gamla favoriterna i Spjärnsvallet groovade bra. Likaså Kamasi Washington. Och Gilbert Holmström som nyligen samlade sina vänner för att under en kväll fira att den banbrytande skivan Utan Misstankar getts ut på vinyl igen. Det bjöds på många fina nummer från ett av de allra bästa svenska jazzalbumen.

Att se Goblin framföra livemusiken till Dawn of the Dead i Holland var mins sagt kul. Claudio Simonetti – vilken karaktär! Ser ut som sångaren i Lasse Stefanz minus bukfettman. Filmen fick förstås en välbehövlig ansiktslyftning i och med livemusiken. Duon Brötzmann/Uuskyla på Folk var lysande. Måste köpa Uuskylas senaste skiva på Omlott, skivaffären Musiclovers egna bolag. För övrigt en frisk fläkt i Göteborg som bland annat ordnar många fina spelningar i sin butik. Det behövs mer människor som går mot strömmen. Heja Anders och Gustav och alla andra osaliga andra som gör livet lättare att leva.

Att se Swans på Truckstop Alaska var massivt och renande. Värre var det med alla missade gig – att vara småbarnsförälder är inte alltid kompatibelt med sena kvällar på lokal. Många skivor har passerat revy. Har bland annat grottat ned mig i brittisk 60- och 70-talsjazz. Westbrook, Surman, Rendell, Carr, Wheeler, Ardley med flera har förgyllt året flera gånger om. Nästa år får jag hitta ett nytt land. Har ju lyft på hatten för de unga jazzkatterna i Teemu Åkerblom Quartet som släppte en fin skiva härom sistens. Finland kanske?

Hur som helst har det förstås blivit fler spännande plattor längs vägen. Kamasi Washington monumentala The Epic. Wow. Många nya norska jazzakter (vad har de i vattnet egentligen?) Snik Sult, Monkey Plot, Finland för att nämna några. En annan fantastisk skiva som jag kom att tänka på när jag skulle skriva denna text är bröderna Lobos Oba Loba. Lekfull folk-jazz-fusion-pop från Portugal. Jag tänker tillbaka på den med värme. Men så gör jag sedan misstaget att kolla på de otaliga årslistorna på nätet och inser att jag i princip missat allt. Igen. Så i vanlig ordning börjar jag 2016 med att lyssna ikapp året som gått. God jul!

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry