Amiri Baraka i vår svenska samtid

Amiri Baraka i vår svenska samtid

Amiri Baraka.

Amiri Baraka i vår svenska samtid

Publicerad: tors, 2014-01-23 21:38

Amiri Baraka, tidigare Leroi Jones, är död. Sedan slutet av 1950-talet har hans poesi, dramatik och kritik rivit hål i rasismen i USA, Afrika och världen. Hans budskap har nått ut över världen – även till Småland där Elena Smon Wolay växte upp. "Jag minns poeten, dramatikern och aktivisten och våran sprirituella ledare i en samtid i dagens Sverige", skriver hon.

Av: Elena Smon Wolay

...Its Nation time.

Smygrasismen smyger sig inte på den slår, hamrar och flåsar oss i nacken.
Ni är inte immuna trots att ni tror att ni kommer undan.
Alla påverkas.
Ingen är trygg.
Jag ser hur alla följer strömmen.
Jag ser hur ni tittar på mig.
Black nihilism el framtidstro.
Kärrtorp eller mardröm?
Mardröm är Kärrtorp?
Kärrtorp är framtidstro.
Stereotypiseringar som försöker styra min framtid.
Stereotypiseringar som skrämmer er.
Jazz Är Farligt på eran arbetsplats för att slippa tjatet.

Jazz eller hip hop.
Amiri eller Baraka?
Kartellen eller The Last Poets?
Prioriteringar och historia.
I lågstadiet förklarade Pappa stolt att Sverige var bra.
Att Sverige var bra.
Han var 40+ och hade äntligen landat och jag med hans bagage skulle förvalta min frihet i en framtid i ett ”Sverige är bra.”
Jag minns även hur "bra" det kändes när jag avsiktligt blev påkörd på skolgården efter skolan.
Hur jag flög baklänges, sidledes och landade slutligen på hakan.
Första sekunderna efter fallet så hörde jag ingenting. Jag såg knappt.
Jag såg bara rött.
Stora bloddroppar som hamnade på asfalten, mina kläder och mina redan färgade armar en vårdag i Småland.
Smärtan var olidlig.
Jag minns även mitt vrål och en ovilja att ta sig upp.
Mina två vänner vågade inte röra vid mig men en lärare som hade sett ”olyckshändelsen” kom springandes ner från skolhuset.
Efter ett par timmar kunde jag inte prata. Smärtan förvärrades och käken var förstörd.
Jag var mest rädd över konsekvenserna den dagen skulle ge mig.
Jag visste även att det kunde hända igen.
Jag var 12 år gammal och det hade aldrig varit främmande att jag var otillräcklig.
Otillräcklig pga mitt bagage. Jag uttryckte oftast mitt ursprung så.
Jag blev en symbol för Smålands samtid under tidigt 90-tal som slog fram ett ständigt krig mellan AFA och Nazisterna vid bron mellan Ekhagen och Rosenlund.
Gångvägen hem från skolan såg jag inte på ett par år, jag hittade en omväg.
Smärtan ledde till en ensamhet och en oändlig oförståelse.
Smärtan ledde också i sin tur en musikalisk grund för att överleva samtiden, Amiri Baraka var en av de. Det var ett igenkännande i en kamp till att orka utan en mask, lika igenkännande som man senare förstod var pålägg på melodier från min barndom och nya.

Trumvirvel!
"It’s nation time! Time to get together! Time to be one strong fast black energy space! One pulsating, black magnetism time! Time to become, become, become, become, become, time!"

Samtidigt som man skulle skämmas för en tillhörighet står Amiri för organisering, stolthet och styrka i ett språk som tilltalade en tonåring och en fullvuxen Jazz Är Farligt och då blir det inte svårt att organisera sig.
Språket var då och nu enkelt och genom åren återupptäckte man el upptäckte mer beroende på hur samtiden såg ut. Han var ständigt aktuell med en klang av att uppvakna oavsett.

Jag minns poeten, dramatikern och aktivisten och våran spirituella ledare i en samtid i dagens Sverige.

I vår samtid var bortgången av Amiri Baraka alldeles för tidig.

http://www.youtube.com/watch?v=WxV8YO524jM

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry