Bortglömda fotografier får nytt liv

Bortglömda fotografier får nytt liv

…i listen to the wind that obliterates my traces (Music in vernacular photographs 1880-1955). Av Steve Roden.

Bortglömda fotografier får nytt liv

Publicerad: ons, 2011-11-16 22:44

Associationsväckande bok med musikrelaterade bilder från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Samt två skivor med musik. Ljudkonstnären Steve Roden har grävt djupt i Nordamerikas bortglömda historia.

Av: PM Jönsson

Ni vet hur det kan vara. Man går där, på en loppis, en second hand butik, och så ligger de där. I högar, osorterade. Gamla vykort och fotografier. Jag kikade på en bunt nyligen, på Holmens marknad, en bit från Nils Ericson terminalen, i Göteborg. Men köpte inget. Någon som däremot inte kan låta bli svartvita, sepiablekta fotografier, är ljudkonstnären Steve Roden. I efterordet till …i listen to the wind that obliterates my traces kan man läsa att han redan som barn följde med sin mamma på loppmarknader. Han samlar även på 78-varvare och boken som kommit ut på Dust-to-Digital innehåller även två Cd-skivor med ett urval från Rodens stenkakesamling, en ljudillustration till de fotografier som utgör merparten av det påkostade, oerhört snygga utgåvan.

Jag har haft boken ett tag och bläddrat i den många gånger. Stannat till, häpen, över vissa bilder, inte kunnat slita blicken, och funderat över vad människorna heter, fantiserat vidare, byggt egna historier, associerat till vad jag vet om Nordamerikas historia. Alla bilder har på något sätt med musik att göra. Många är över 100 år gamla, en del ser ut som de hämtats från tiden runt det amerikanska inbördeskriget. Bilderna är okommenterade, men Roden har skrivit en essä, som kretsar kring samlandet, i olika former, och han tar upp Harry Smith´s Anthology of American Folk Music, och skriver om den tyska konst- och kulturhistorikern Aby Warburg som reste mycket i USA och byggde upp ett eget privatbibliotek.

Steve Roden tar även upp Stan Brakhages Mothlight - som en parallell till sitt eget samlande, till bokprojektet - där den amerikanska experimentfilmaren samlade vingar från döda malar som han fick att dansa inklippta i 16-millimeters-film. Här finns även citat av till exempel Gerhart Hauptmann, Joseph Joubert, Vladimir Nabokov och Pär Lagerkvist. Titeln …i listen to the wind that obliterates my traces är hämtad från Lagerkvists dikt Jag lyssnar till vinden från Aftonland (1953). Fascinerande, märkligt, att återknyta bekantskapen med en av portalfigurerna inom den svenska1900-tals-litteraturen i en ny kontext, insprängd i amerikansk folklore.

Det är ungefär 150 bilder. Vissa kan man härleda geografiskt via namn och adress till fotostudior. Men flertalet är troligen privata fotografier. Jag undrar om det står något på baksidan? Det finns bilder på familjer, i vardagliga miljöer, men alltid med instrument någonstans, eller grammofoner och andra av den tidens tekniska innovationer. Här finns kvinnor och (oftare) män med gitarrer, banjo, kornetter, trummor, dragspel, fioler, glas, piano. Sångerskor. Positivhalare och andra enmansorkestrar. En bild på ett stort antal celli som hänger uppochner (och torkar?) kunde vara en installation från en nutida utställning av Christian Marclay. Om det inte varit för mannen, med väst och arbetsrock, som står bredvid. Ett annat märkligt foto visar ett par dussin instrument som ligger utomhus. En herre, i mustasch, som ser ganska munter ut, sitter på vänster sida med en gitarr. Flera liknande bilder med män som visar upp sina instrument. En enarmad man med gitarr och trumma. En pojke med en gigantisk vevgrammofon. En man som ser ut att vara David Crosbys farfar, med enormt vitt hår, kanske en militärmusiker. Men det är lika fascinerande att titta på de mer ”vanliga” bilderna på folkmusiker, countrymusiker, bluesmusiker, ja, vanliga människor som spelade musik utan att de någonsin kom i närheten av en inspelningsstudio. Antagligen.

Och ur bilderna vaknar musik. De två Cd-skivorna korresponderar perfekt med boken. Jag gillar urvalet, som verkligen passar till fotografierna. Steve Roden har inte försökt tävla med andra sammanställare av amerikansk musik från 78rpm-eran, utan har plockar passande låtar från sin samling. Jag känner igen en del namn, som blues/country-pionjären Sylvester Weaver, Hawaiigitarristen Sol Hoopi, steelguitar/ukulele-giganten Roy Smeck och ett par andra. Chubby Parker och Kelly Harrell är representerade på Anthology of American Folk Music. John Jacob Niles och Bradley Kincaid är intressanta val av artister/sångare, eftersom båda var betydelsefulla för att sprida amerikansk folkmusik, men samtidigt har de – särskilt Kincaid, som Roden skriver mycket om i essän – negligerats av de senaste decenniernas historieskrivningar.

Här finns även föregångare inom det som senare blev countrymusik som Carl T. Sprague och Gid Tanner och namn som jag aldrig hört talats om, men som, på sin tid, var giganter, inom amerikansk populärmusik. Vem har koll på Frank Luther, till exempel, som här sjunger en kort version av "Pretty Polly", och som tycks vara en av de mest inspelade sångarna någonsin, från hillbilly till Stephen Foster-sånger och massor av barnmusik. Eller Roland Hayes, en afro-amerikansk sångare som sjöng opera och blev ett stort namn på världens konserthus. Märklig låt, "Xango", det kunde vara något av Moondog. Det finns flera fina inspelningar av hawaiigitarr (den äldsta, av Pale K. Lua, från 1914), en del blues, bland annat av sångerskan Clara Smith, gospel, vaudeville och protocountry.

Samt inspelningar av ljud, som bryter av musiken. Andningspauser. Många hämtade från sound effects-skivor som skivbolaget Gennett släppte under 30-talet. Någon går i snö. Någon går på is. Sång av näktergal. Kanadagäss. Den första skivan inleds av vinden, ljudet av vinden, HMV-inspelning, 1935, som samtalar med titeln, med Pär Lagerkvist-dikten. Steve Roden har även funnit anonyma inspelningar som även de är i samklang med de anonyma bilderna.

Dust-to-Digital har överträffat sig själva det här året. John Fahey-boxen Your Past Comes Back to Haunt You (The Fonotone Years 1958-1965). Den fantastiska boxen Opika Pende: Africa at 78rpm. Och, inte minst, …i listen to the wind that obliterates my traces.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry