The Cherry Thing : Bäst 2012

The Cherry Thing : Bäst 2012

Under inspelningen av The Cherry Thing i Atlantis studio i Stockholm. Foto: Micke Keysendal

The Cherry Thing : Bäst 2012

Under inspelningen av The Cherry Thing i Atlantis studio i Stockholm. Foto: Micke Keysendal

The Cherry Thing : Bäst 2012

Under inspelningen av The Cherry Thing i Atlantis studio i Stockholm. Foto: Micke Keysendal

The Cherry Thing : Bäst 2012

Under inspelningen av The Cherry Thing i Atlantis studio i Stockholm. Foto: Micke Keysendal

The Cherry Thing : Bäst 2012

Under inspelningen av The Cherry Thing i Atlantis studio i Stockholm. Foto: Micke Keysendal

The Cherry Thing : Bäst 2012

Under inspelningen av The Cherry Thing i Atlantis studio i Stockholm. Foto: Micke Keysendal

The Cherry Thing : Bäst 2012

Under inspelningen av The Cherry Thing i Atlantis studio i Stockholm. Foto: Micke Keysendal

The Cherry Thing : Bäst 2012

Under inspelningen av The Cherry Thing i Atlantis studio i Stockholm. Foto: Micke Keysendal

The Cherry Thing : Bäst 2012

Under inspelningen av The Cherry Thing i Atlantis studio i Stockholm. Foto: Micke Keysendal

The Cherry Thing : Bäst 2012

Neneh Cherry & The Thing i Nickelsdorff 2012. Foto: Micke Keysendal

The Cherry Thing : Bäst 2012

Publicerad: fre, 2012-12-07 00:57

Bäst 2012. "The Cherry Thing" med Neneh Cherry & The Thing är 2012 års bästa skiva enligt Soundofmusic! Ett oheligt giftermål som slog oerhört väl ut. Ett helvetes sväng och ett fullständigt grepp, var omdömet i Soundofmusic tidigare i år. Nedan listar vi de 15 bästa albumen Soundofmusics skribenter röstade fram.



Cherry Thing

Neneh Cherry & The Thing

The Cherry Thing
Smalltown Supersound

no1 Neneh Cherry & The Thing tar hem segern i Soundofmusics omröstning om 2012 års bästa skiva. ”Kombinationen Neneh Cherry och The Thing är naturligtvis långt mer betydelsefull än ”global-popstar-meets-obscure-jazz-nerds”, skriver Johan Redin i sin recension från tidigare i år. En tung accent, ett helvetes sväng och ett fullständigt grepp!


Anna

Anna von Hausswolff

Ceremony
(Kning Disk)

no2. Med sitt andra album tar Anna von Hausswolff nya steg, in i en musikvärld där kyrkoorgeln tar en stor plats, liksom dronerock, men popmelodierna finns där också, tillsammans skapar det en säregen helhet. Läs PM Jönssons recension.


akos

Ákos Rózmann

12 stationer VI
(Ideological Organ)

no3. Svensk-ungraren Ákos Rózmanns elektroniska monumentalverk 12 stationer ges ut för första gången och släpps på vinyl av en underetikett till österriska Editions Mego. Kompromisslös musik med mycket på hjärtat, laddad med både experimentlusta och andlighet. Läs Sven Rånlunds recension.


swans

Swans

The Seer
(Young Gods)

no4. På "The Seer" målar Swans med fler färger än svart. Frijazz, drone, säckpipor, minimalism och till och med country formar dubbelalbumet till en av årets milstolpar. Läs Sven Rånlunds recension.


Holter

Julia Holter

Ekstasis
(Rvng Intl.)

no5. Trots en väldigt sammanhållen stämning känns den här skivan väldigt oförutsägbar. Som lyssnare kan man aldrig vara riktigt säker på vart varje enskilt spår tänker ta vägen. Ett suggestivt album! Läs Mattias Jonssons recension.


Sandell

Sten Sandell

Music Inside the Language
LJ Records

no6. Box med tre cd av Sten Sandell, delvis tillsammans med Nina de Heney, Sofia Jernberg, Amit Sen, David Stackenäs. Sandell reflekterar över musikens språkliga karaktär, ibland går det över i dikt eller frågor. Allt är integrerat, tätt, musiken har närmast blivit sensationellt bra. Ett mycket ovanligt självreflekterande och ifrågasättande album med sanslöst bra musik. Läs vad Thomas Millroth skrev i sin recension.


hellstorm

Martin Küchen

Hellstorm
Mathka

no7. Soloalbum med Martin Küchen, där han spelar en musik doppad i en personlig historia, skakande, renskalat, och han tar ytterligare steg ut i ett vidgat improvisationsfält förstärkt av en emotionalitet in i minsta klang. Läs Thomas Millroths recension.


mayas

Mayas + Abdelnour

Myriad
Unsounds

no8. ”Gemensamt formar pianisten Magda Mayas och saxofonisten Christine Abdelnour en musik som är oerhört koncentrerad – men också flyktig. Bortom konventionella klanger bildar ljuden musik utan att egentligen försöka berätta något”, skrev Magnus Nygren i sin recension.


can

Can

The Lost Tapes
Spoon

no9. Krautlegenderna Can släppte under året den mastiga boxen The Lost Tapes med tidigare outgivet material. Mattias Jonsson granskade musiken ingående – låt för låt – och kommenterade var och en av de 30 låtarna. Läs texten.


godspeed

Godspeed You! Black Emperor

Allelujah! Don’t Bend! Ascend!
Constellation

no10. 2012 var Godspeed You! Black Emperor tillbaka med sin första skiva på tio år. Inte lika domedagspredikande som debuten, men fortfarande gör de fantastisk och episkt storslagen postrock. Läs Sven Rånlunds recension.


goat

Goat

World Music
Rocket Records

no11. Goat var onekligen årets musiksnackis. Med sina exotiska masker, Korpilombolomystik och vooodoomagi vad det många som frågade sig vilka de var. En sak är i alla fall säker, deras psykedeliska mästerprov ”World Music” visar att 2012 var getens år. Läs Jens Holmbergs recension.


skogen

Skogen

Ist gefallen in den Schnee
Another Timbre

no12. Med Ist gefallen in den Schnee skapar Magnus Granberg och Skogen ett ljudande landskap för kammarensemble. Om än Morton Feldmans ande vilar över detta stycke är det ett mycket personligt och fascinerande klangäventyr. Dessutom mycket vackert. Läs vad Thomas Millroth skrev i sin recension tidigare i år.


fröberg

Dan Fröberg/ Alexandra E Lindh

Tingens Vilja
Kning Disk/Håll Tjäften

no13. Dan Fröberg och Alexandra E Lindh har en mycket fin fingertoppskänsla när de placerar ut ljudliga händelser i musiken. De skapar ett pågående skeende med minnen, fältinspelningar, röster, brus och instrument. Lager läggs till lager. Läs Magnus Nygrens färska recension.


scott

Scott Walker

Bish Bosch
4AD

no14. Med Tilt (1995), The Drift (2006) och nya Bish Bosch har Scott Walker skapat en minst sagt mastig trilogi. Adjektiven tar snabbt slut – eller känns för klena – när man i ord ska försöka beskriva hur intensivt och kraftfullt det bitvis låter. För här finns ambitioner, kreativitet och anspråk i överflöd. Bish Bosch placerar sig på 14:e plats. Läs Mattias Jonssons recension av skivan.


shackleton

Shackleton ‎

Music For The Quiet Hour / The Drawbar Organ EPs
(Woe To The Septic Heart! Septiclpbox1)

no15. Britten Sam Shackleton har länge varit före sin tid, hans tidigare musik kallades dubstep men det var inget han ansåg sig göra. Det har alltid handlat om mörk elektronisk dansmusik som inte alltid varit så dansvänlig. Alltid med ett högst eget sound. Music for the drawbar organ/Music for the quiet hour är en dubbelskiva, där man i alla fall känner igen honom på den förstnämnda, och där den andra är betydligt lugnare och där en märklig flöjt dyker upp och då. Det är galet, mörkt och ganska fantastiskt och de enda som kan mäta sig med detta är Demdike Stare och Andy Stott som också befinner sig inom mörk, brittisk dansmusik – som det inte alltid går att dansa till.
Daniel Persson

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry