Ekon från en tid som flytt

Ekon från en tid som flytt

Publicerad: fre, 2013-05-03 00:56

Ekogitarren är en av krautrockens många små hemligheter. Med hjälp av bandspelare och effekter lyfte musiker som Achim Reichel, Günter Schickert och Manuel Göttsching fram gitarren som sequencer-drivande instrument, en uppgift som annars var de analoga syntarnas. Nu är Schickert aktuell med en inspelning tillsammans med Klaus Schulze från 1975 som just släppts på skiva.

Av: Magnus Nygren

September 1975 hemma i Klaus Schulzes vardagsrum i Hambühren utanför Hannover. En del av Schulzes stora arsenal av elektroniska instrument är uppkopplad när gitarristen Günter Schickert är på besök. Spontant börjar de spela tillsammans och det hela spelas in. Resultatet släpps nu på bolaget Mirumir Music Publishing med färgsprakande psykedeliskt omslag under namnet The Schulze-Schickert Session. Ljudkvaliteten är ypperlig, likaså musiken. 45 minuter med sex låtar som naturligt flyter in i varandra i den kosmiska värld de befinner sig i.

schulze.schickert.session
Klaus Schulze & Günter Schickert:
The Schulze-Schickert Session (Mirumir, 2013)

När man hör Schickerts gitarr bredvid Schulzes analoga syntar är det uppenbart att det finns en hel del paralleller. Med upprepade sekvenser bygger de upp en musik som helt och hållet lever i det långa perspektivet. Här talat vi om monoliter som breder ut sig i ett allomfattande kosmos. Tiden har sedan länge upphört och det är lika ensligt som det är vackert och storslaget. Medan Schulze sprider ut sig i flera lager är Schickert koncentrerat till ett där han ihärdigt upprepar melodiska rytmer. De förändras över tid, kan vara längre eller kortare. Och de tillför ett helt annat sound än Schulzes syntar. Det handlar aldrig om att omvandla instrumentets klang utan om att fördjupa och utveckla den. Inom stora delar av det som kallas för krautrock har gitarren faktiskt en något annorlunda roll än inom andra former av alternativ rock. Förutom i grupper som Guru Guru, tidiga Ash Ra Tempel och en mängd hårdrockorienterade krautband är det relativt sällan gitarren tar täten och formar sig i expressivt flöde. Visst kan den ha en framträdande roll, men inte som soloinstrument. Ta exempelvis Michael Rother i Neu! eller Michael Karoli i Can, de bygger fantastiska komp snarare än målande solon.

Schickert.Samtvogel
Günter Schickert:
Samtvogel (Sch/Brain/Wah Wah)

Nåväl, vid den här tiden arbetade Schickert som roadie för Klaus Schulze. Men han deltog också som ljudtekniker när Klaus Schulze producerade japanska Far East Family Bands skiva Parallell World 1976. Men enligt källorna startade han dock sin musikaliska bana redan i slutet av 1960-talet i Berlins frijazzkretsar. Och under tre månader 1974 spelade han sedan in den egna Samtvogel med mycket primitiva metoder. I en intervju säger han: ”When I was recording ”Samtvogel” in 1974 I had only two taperecorders. I played one track and while listening I added the second one. And so on. Four times. When I mixed all together I borrowed a third taperecorder. And still added the last track to the master”.

De kosmiskt utåtriktade strålarna från The Schulze-Schickert Session är här riktade inåt. Lager av gitarrbaserade klanger skapar en mycket mörk och klaustrofobisk musik. Gitarrljud förvrängs. Ekoeffekten bildar ibland utdragna klanger, men oftast handlar det om korta återkommande klanger i melodiskt-rytmiska motiv. Av skivans tre låtar är två mycket långa. ”Kriegsmaschinen, Fahrt zu Hölle” speglar delar av hans uppväxt i Berlin på 50-talet. Den västtyska krigsmakten byggdes upp igen från 1954, men i Västberlin fick den inte verka på grund av stadens utsatta läge mitt i Östtyskland. Däremot fanns de allierades trupper i staden.

Samtvogel är inget annat än ett mästerverk. Nyskapande och helt fantastisk musik. Schickert gav först ut den på eget bolag 1974, sedan gav Brain ut den något senare. 2010 kom den åter ut, denna gång på bolaget Wah Wah Records.

Schickert.Uberfallig
Günter Schickert:
Überfällig (Sky Records/Bureau B)

1979 släpper han uppföljaren Überfällig på Sky Records (återutgiven på Bureau B 2012). Nu har han med sig Charles M Heuf på slagverk vilket naturligtvis förändrar ljudbilden. Dessutom träder han in på delvis olika vägar. ”Apricot Brandy II” är en spacead kosmisk utfärd med röster dränkta i eko, meditativt komp, ekoprydda gitarrslinger och okonventionellt komp på trummor. ”In der Zeit” är en lyckad kraut-singer-song-writer-låt som sticker ut ordentligt. Men inledande ”Puls” är tveklöst höjdpunkten. Motoriska trummor möter ekogitarr och diverse svävande ljud. Som helhet är den långtifrån lika laddad som Samtvogel, inte desto mindre är den ett måste i krautsamlingen.

Schickert fanns även i trion GAM. De gav ut en kassett 1986 som dock spelades in redan tio år tidigare. Jag har inte hört så mycket av det, men GAM jämförs med tidiga Ash Ra Tempel och Pink Floyd, så det lär ju finnas potential…

armachines
A.R. & Machines:
Die Grüne Reise (Polydor)

Achim Reichel föregick Günter Schickert med några år. Han hade också en helt annan musikalisk bakgrund. Under 1960-talet tillhörde han den kända tyska beatgruppen The Rattles, sedan Wonderland Band där diverse fröer sattes för vad som komma skulle. I ekogitarrsammanhang är det dock först när han bilder A.R. & Machines som det blir riktigt intressant. Die Grüne Reise släpps av tyska Polydor 1971. Då ratades den – nu är den en klassiker. Men inte desto mindre är det en märklig skiva. I denna fantastiska värld av ekogitarrer, trummor, slagverk och röst dyker rock, boogie och blues upp i korta komp innan de ånyo förflyttar sig till trippad kosmisk ekobaserad krautrock.

Sidan två är genial med den inledande ”Cosmic Vibration” som är en studie i hur man vidgar rullbandspelaren Akai X-3300 till ett instrument i sig. Tungt trumkomp möter lätta gitarrslingor. Avslutande ”Wahrheit und Wahrscheinlichkeit (Ein lexikon zur Selbsterkenntnis)” är bland det mest spaceade jag har hört. Röster far ut och in i ljudbilden som psykedeliska studsbollar och blandas upp med utomjordsliga gitarrer. Underbart bra! Uppföljaren Echo – ett dubbelalbum där både Klaus Schulze och Conny Plank deltar med sång – ska vara Reichels magnum opus, dessvärre är den helt hopplös att få tag på. Och de få gånger den dyker upp kostar den flera tusen kronor. Innan Achim Reichel försvinner in i tråkig popmusik släpper han några till album som är värda att kolla upp.

gottsching
Manuel Göttsching:
Inventions for Electric Guitar (Kosmische Musik, 1975)

Sist men inte minst några ord om Manuel Göttsching som ungefär samtidigt som Günter Schickerts släpper Samtvogel ger ut sin Inventions for Electric Guitar (Kosmische Musik 1975). Även denna är ett mästerverk. Allt skapat med gitarr och ekoeffekter. Med sin fullkomligt pumpande musik ger den en försmak om vad trans-techno senare kommer att åstadkomma.

Den gemensamma nämnaren mellan Schickert, Reichel och Göttsching är att de på det experimentella 70-talet uppfinner helt nya sätt att använda gitarren på. I en bemärkelse handlar det om att närma sig synthesizern både funktionellt och ljudmässigt. När man lyssnar på Göttsching är det direkt svårt att inte tro att det finns syntar med i skapandet. Ändå är det mycket tydligt att det är just gitarrer det handlar om. Men att släppa taget och befinna sig i mellanrum är som alltid kreativt – och i de här fallen skapar de fantastisk musik.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry