FMP-skivorna du inte bör vara utan

FMP-skivorna du inte bör vara utan
FMP-skivorna du inte bör vara utan
FMP-skivorna du inte bör vara utan
FMP-skivorna du inte bör vara utan
FMP-skivorna du inte bör vara utan
FMP-skivorna du inte bör vara utan
FMP-skivorna du inte bör vara utan
FMP-skivorna du inte bör vara utan

FMP-skivorna du inte bör vara utan

Publicerad: tors, 2011-03-17 16:57

Med cirka 200 vinyler och 150 cd-skivor är det tyska bolaget FMP en guldgruva för den europeiska improviserade musiken. Saxofonisten Mats Gustafsson, pianisten Andrea Neumann och skivnasaren Harald Hult skriver om FMP:s betydelse och tipsar om bra skivor. Tipsar gör också SOM-skribenterna Thomas Millroth, Johan Redin och Magnus Nygren.


mats
Saxofonisten Mats Gustafsson har ett långt förhållande till FMP. Han har spelat på Workshop Freie Musik 1994 och bolaget släppte i höstas en skiva med honom, Günter Christmann och Paul Lovens, inspelad 1994.

Mats Gustafsson om FMP

Jost Gebers. Dieter Hahne. Peter Brötzmann. Peter Kowald. Dessa fyra tyska män är vad som formade bolaget och fenomenet FMP. Det kanske viktigaste bolaget för fri musik i världen. De skapade en skola för hur musiken kan låta, hur musiken kan presenteras, för hur musiken kan gestaltas grafiskt och för hur musiken kan produceras. En historia – in retrospect – som lagt grunden för den europeiska fria musiken. Alltid utan kompromisser. Musiken först. Musiken alltid först.

Jag kommer alltid att vara tacksam för allt detta arbete dessa fyra mycket egensinniga och kompromisslösa män gjort. Att dessutom ha fått spela på klassiska Workshop Freie Musik 1994 med GUSH, samt att gett ut en skiva på FMP, med kollegorna Paul Lovens och Günter Christmann… är helt enkelt bara en barndomsdröm som gått i uppfyllelse!

Det är lätt att bli nostalgisk och sentimental nu när detta kreativa bolag producerat sin sista skiva… men det tjänar ju ingen på – det är bara att köra vidare. Skapa nya förutsättningar för den fria musiken att leva vidare och utvecklas. FMP och framförallt Jost Gebers mejslade ut en bana för detta. Det är bara att köra på! FULL FART!

En röst på andra sidan telefonlinjen, den gamla telefon linjen med sladd, kommer för mig alltid att kopplas ihop med FMP och dess historia:
” Frrrrrrrrreeeeeeeee Music Production, Haaaaaaaaaaaaaaaaaaahne ”

TACK!!!

Fem omistliga FMP-skivor…

brotz3
MACHINE GUN (BRÖ 2/ FMP 0090), ADOLPH SAX (BRÖ1/ FMP 0080) och BALLS (FMP 0020) går utom tävlan… då de bara MÅSTE finnas i var persons hem… inga kompromisser någonsin!*

einheit
EINHEITSFRONTLIED - Brötzmann/ Van Hove / Bennink - FMP S3
En fullständigt vansinnig och gravt befriande kaotisk 7 tums vinyl med Brecht/ Eislers klassiska sång! Anarki, Fluxus och allmänt vansinne om vartannat. Denna platta är bättre än ett järnrör! Står tillsammans med en Bird Notes singel med Bengt Frippe Nordström (där han spelar playback med Ornette Colemans kvintett i fyra versioner av samma låt…) och Sun Ra´s första EP ”Super Blonde” som de TYNGSTA dokumenten i 7- tums vinylformat, fucking ever…

schling
SCHLINGERLAND - Sven-Åke Johansson - SAJ 01
”Hattens” första soloplatta. Och en av de bästa soloplattorna någonsin. Finns inga ord egentligen. Finns inget sätt att beskriva vad denna platta betytt för mig och för scenen i stort. Makalöst! Här kan vi snacka om ett bra spel mellan det grafiska och musiken! Liksom är fallet med de flesta FMP-produktioner och framförallt de tidiga Brötzmann utgåvorna, med hans speciella typsnitt och stilistiska anslag. Originalpressningen av denna musikaliska och konstnärliga bomb är vacker som få andra omslag. Screentryckt med en fantastisk färgskala… med Sven poserande i overall någonstans på den svenska landsbygden! WOW!

14love
14 Love Poems - Peter Brötzmann - FMP 1060
Ett otroligt dokument. Vansinnigt vackert och innerligt. En chock första gången jag hörde denna hyllning till den fantastiska amerikanske poeten Kenneth Patchen, som inspirerat Brötzmann, både vad gäller i text och i bild. Peters version av Ornette Colemans ”Lonely Woman” gör mig knäsvag och mycket lycklig varje gång jag hör den. Jag ryser bara jag tänker på den. Ett musikaliskt historieberättande som slår ut allt annat. Det blir inte bättre än så här.

fmp030.050
BOX FMP 0030/40/50
Den klassiska Brötzmann-trion, plus en fantastisk Mangelsdorf, i sitt absoluta esse. Det formligen ryker ur mina högtalare när jag lyssnar på denna musik. Musiken exploderar. Bennink exploderar. Fred exploderar. Peter exploderar… och jag exploderar. Varje gång och för evigt. Dessa tre plattor är en gemensam BOMB! Och det sätt var på de är förpackade!!! Hell yeah! Brötzmanns typiska stil. De individuella omslagen är så vidunderligt vackra. När de senare blev separat utgivna på FMP, kom de små teckningarna som syns överst på affischen på fronten av omslagen till respektive: Elements, Couscouss de la Mauresque och The End. Genialt anpassat till musiken och grafiskt sparsamma… men med boxen… men med boxen… Med dess funktionella front där adressatens namn fylles i, en klammerhäftad rygg och en absolut satans FANTASTISK affisch av Brötzmann! Som en mycket speciell bonus kan nämnas att det finns ett objekt fastklistrat på en del av affischerna som är gjort av en MYCKET tung konstnär… törs inte ens nämna hans namn…

example
FOR EXAMPLE FMP R 1-3
Vad kan jag säga? Jag vet att jag gärna använder superlativer i tid och otid. Ledsen för det. Men vad gäller denna box på FMP, räcker ingenting till. Det ultimata dokumentet av denna musik och dess utövare. Endast jämförbart faktiskt med den nyligt utkomna ”Im Rückblick – In Retrospect”. Musiken är magisk. Allt och alla finns med. Brötzmann, Frank Wright, Lacy, Globe Unity, ICP, Garbareks tidiga explosioner, Schlippenbach, Kowald ---- ALL YOU NEED! Och den medföljande boken är … boken ALLA behöver!

Som hopplös diskaholik är dessa två FMP-boxar det ultimata. Två ”Holy Grails” inom den fria musiken. En kombination av OTROLIG musik, OTROLIG design och de är sällsynta. Mycket sällsynta! Brötzmann-boxen gjordes bara i drygt 100 exemplar och For Example i 300…

”En skiva om dagen håller doktorn borta” brukar min vän Olof säga… det gäller i synnerhet med FMP!!!

Mvh / peace & FIRE! / Mats Gustafsson, Wien


neumann
Andrea Neumann och Christine Sehnaoui på Teatr Weimar i Malmö den 12 mars 2011.

Andrea Neumann om FMP:

Thomas Millroth frågade Andrea Neumann, om FMP-musiken hade betytt någonting för henne?

Hon svarade:
Den fanns ju omkring mig under 90-talet; då hade jag just börjat söka efter en egen väg; och jag minns många konserter med von Schlippenbach, Lovens, Parker... också Cecil Taylor, Oxley, Bill Dixon (bara män, det är ju inte klokt), och naturligtvis lämnade dessa konserter spår i mig; jag kommer ihåg, att vi ofta lyssnade på skivor för öppet fönster, och att vi konstaterade, att vi tyckte om musiken, då ljuden utifrån blandade sig fint med dem.
Thomas Millroth


harald

Harald Hult om FMP:

FMP - en epok, en era, en tid när frihet var möjlig - nödvändig? En tid när USA inte stod högt i kurs, men när europeiskt samarbete fungerade som t ex på den första FMP skivan, lämpligen betitlad "European echoes" under ledning av trumpetaren Manfred Schoof tillsammans med musiker från 8 (!) olika länder.

Ett annat samarbete med musiker från 5 länder (om man räknar den i Tyskland verksamme Sven-Åke Johansson som svensk) var den brutala klassikern "Machine Gun" med Peter Brötzmanns oktett.

Bland andra favoriter vill jag nämna: Irene Schweizer tillsammans med den underskattade(?) saxofonisten, klarinettisten, dragspelaren Rüdiger Carl på t ex "Messer" med sitt fantastiska omslag i sann FMP-anda, kärvt enkelt men ändå sofistikerat.

Hans Reichel, den säregne gitarristen som också spelade på vackra, egenhändigt snidade träbitar. Alexander von Schlippenbach med trio, kvartett eller med den större ensemblen Globe Unity Orchestra.

Ja, det finns mycket att upptäcka för en frijazzande vinylnörd men man ska inte glömma de senare årens CD-utgivning, t ex den magnifika Cecil Taylor-boxen.

Harald Hult (entusiast och skivnasare)


Thomas Millroth väljer och önskar:

Free Music Production : Fem favoriter som betytt något personligt för mig.

weplay
Christmann/Schönenberg Duo, We Play, FMP 0120
Sällan lät trombonen så slagverksaktig, ett prassel, ett sus, litet salivsmask i ständigt pingislir med den numera bortglömde Detlef Schönenbergs kraschande och svischande slagverk. Det var generösa småljud, som 1973 påminde mig om att musik kunde göras bortom John Stevens minimala Utopia och Peter Brötzmanns handfasta saxuträtningsoperationer.

synops
Synopsis (Zentralquartett). Auf der Elbe Schwimmt ein rosa Krokodil, FMP 0240
Då jag medio 70-talet började fysiskt utforska båda delarna av Berlin, stötte jag kvickt på den östtyska friformen, som drog oändliga mängder publik. Olydig, anarkistisk, antistatlig. Ernst-Ludwig Petrowsky på sax, Conny Bauer på trombon, Ulli Gumpert på piano och Günter Sommer på slagverk var en sensation; ett ljus genom den mur musikerna just höll på att skapa sprickor i. Jag förstod vad kultur och musik kunde betyda.

messer
Irène Schweizer, Rüdiger Carl, Louis Moholo, Messer, FMP 0290
Bomber och granater briserade i mitt huvud, då Carls skärbrännartenorsax förenade sig med Schweizers vilda och våldsamma pianospel, som gungade sinnligt över Moholos mjukstarka slagverk. Här följde några år av besatthet av den schweiziska pianistens musik. Och här skulle jag gärna lägga till ett annat album med henne, som jag också tänkte på, Cordial Gratin tillsammans med Joëlle Léandre, FMP 1160, inspelat tio år senare.

emt
E.M.T., Canadian Cup of Coffee, SAJ-02 + Peter Brötzmann, Outspan No 1 & 2, FMP 0180/0200
Sven-Åke Johansson i en litet orättvist bortglömd konstellation tillsammans med Alfred Harth och Nicole van den Plaas, den senare i ett ytterst egensinnigt pianospel mot en ystert ösande anarkistisk dadaism i Johanssons slagverk; det var en platta som länge betydde 1974 för mig tillsammans med de två mästerliga albumen Outspan med Brötzmann, Mangelsdorff, van Hove och Bennink. De fyllde ut var sin sida av friformen för mig. En ljus öppen gruppmusik mot en tung, mäktig förtätning. En sammansatthet som motsvarade min personliga situation då, när min yngsta dotter föddes. Det var fysiskt, tätt, ystert – den här musiken bar mig. Sedan var det en annan sak, att mina ögon här ser några av de kanske bästa friformfodral som gjorts.

nicols
Maggie Nicols/Julie Tippets, Sweet and S´Ours, SAJ 38
Tyngden, kraften, utspelet kunde komma också utan våldsamheter, vilket jag ju lärde mig av Sven-Åke Johanssons spel och än mer av Maggie Nicols, som jag hörde första gången live med hennes grupp Moon and Sand. Hur talet bröts upp, stavelser hackades, bokstäver snubblade och snart var ett flöde av en röstmusik jag aldrig tröttnade på igång. Så intensivt, också med humor och värme i vreden. Jag förstod att man kunde stå stilla och ändå vara intensiv, sitta och vara rasande.

Fem favoriter som dock inte kom till:

Feminist Improvising Group, FIG at Quartier Latin 1979, FMP xxx
Med Iréne Schweizer bakom pianot och Maggie Nicols röst är denna inspelning historisk, inte bara för att det är den första helt kvinnliga improgruppen. Musiken är tät och intensiv och får en speciell klang av konstrockikonen Lindsay Coopers fagott. Inspelningen föregriper det mäktiga albumet Storming of the Winter Palace, som kom nio år senare (på Intakt). Men FMP var först, en pionjärgärning att bryta tidens mycket manliga dominans.

Marilyn Crispell meets Peter Kowald, Duos, 1982, FMP xxx
Påpassligt spelade FMP in Crispell under hennes besök i Berlin på Quartier Latin i november 1982. Det var ett lyckokast att kombinera henne med Kowalds mäktiga basspel. Han satt ju som bekant ändå in i hennes kvartett under besöket. Han lockade den snabbhänta pianisten att stanna upp, bygga klanger och få pianot att vibrera än mer. Ett klassiskt möte, som idag räknas till en av de första av Kowalds intenisiva duoundersökningar av improvisationen.

Berliner Improvisations-Quartett, FMP xxx
Ett av FMP:s verkligt viktiga album. Efter Herman Keller, Manfred Schulze &Co:s fantastiska album på östtyska Amiga 1979, som gjordes i liten upplaga som snabbt såldes slut, bestämde sig FMP för att bjuda in gruppen 1982. Barytonsaxofonisten Schulze var ju litet bekant för sina tidiga saxofongrupper, men här fick han tillfälle att både med gruppen och i intensivt samspel med Keller under en serie konsertkvällar sträcka ut. Det var hans geni värt. Efter detta album kom Schulze och Keller att framstå som två av Europas främsta skapare av improviserad musik i korsningen mellan jazz och konstmusik. Albumet blev deras välförtjänta genombrott. Resten är, som det heter, historia.

Dorotea Schürch, Redefining Music at Haus am Waldsee, FMP xxx
Detta är ett intressant album med den schweiziska vokalimprovisatören. Hon bildar en övergång från Phil Minton till den tidiga omvandlingen av musik och instrument i Berlin, som börjar så smått under mitten av 90-talet. Urvalet av musiker är märkligt, för här dyker både Lindsay Cooper och Phil Minton upp, men också en ung och ännu ganska oprövad trumpetare, som just flyttat till Berlin, Axel Dörner.

Sabine Vogel & Co, Hausmusik in Berlin, FMP xxx
Sedan etiketten Algen i en serie tretums-CD riktat öronen mot de konserter i lägenheter och små alternativlokaler, som annonserade en ny musik, bestämde sig FMP att ge ut ett samlingsalbum kuraterat av flöjtisten Sabine Vogel. Urvalet från två års kammarkonserter är anmärkningsvärt, här hörs förutom Vogels omkopplade flöjt en rad solon och kombinationer med bl.a. Burkhard Beins, Olaf Rupp, Sven-Åke Johansson, Alessandro Bossetti, Rudi Mahall, Tony Buck och en ung Andrea Neumann. Det medföljande häftet är rikt på dokumentära bilder. En profetisk utgåva jämförbar med Machine Gun drygt tjugofem år tidigare.

Thomas Millroth


Johan Redin tipsar:

paki
Alexander von Schlippenbach Trio: Pakistani Pomade (FMP 0110)
Detta är gryningen, begynnelsen, det artiga raseriets grottmålning. Schlippenbach tillsammans med Evan Parker och Paul Lovens skapar här den skiva som jag till dödagar kommer att hålla för den europeiska frijazzens milstolpe. Detta var mitt första möte med Lovens oefterhärmliga spel, hans explosiva teknik och egensinniga material. Utgiven 1973.

latin
Alexander von Schlippenbach / Sven-Åke Johansson: Live at the Quartier Latin (FMP 0310)
Två glada gossar på omslaget, men innehållet bjuder stundtals på det mest brutala som står att finna i FMP:s tyska anti-schlagertradition. Piano spelat med träplank, slagverket med kedjor och vispar. Konvolutet hävdar dessutom att jag lyssnar till Thelonious Monk, vilket ger en extra air av fullständig förvirring i denna vackraste av 70-talets tyska-svenska terrorbomber. Utgiven 1976.

deep
Norbert Möslang / Andy Guhl: Deep Voices (FMP 0510)
Möslang och Guhl strax innan de blev Voice Crack och lade vantarna på FMP:s andra sidobolag Uhlklang. En av de egendomligaste skivorna på FMP och kanske den enda som hellre skulle kallas fria improvisation än frijazz. Hemkokt elektronik och basklarinett i en mörk, tung, stundtals surrealistisk uppenbarelse. Utgiven 1978.

king
Rüdiger Carl Inc.: King Alcohol (New Version) (FMP 0060)
Det försummade saxmonstret Carl tillsammans med den fenomenale Detlef Schönenberg på slagverk och den alltid fantastiske Günter Christmann på trombon. En hyllning till alkoholen där energin närmar sig en musikalisk Stroh Rom. Med den här skivan deckar du innan glaset ens står på bordet. Utgiven 1972.

carp
Michel Pilz / Peter Kowald / Paul Lovens: Carpathes (FMP 0250)
Pilz är också ett namn som ofta glöms bort. Här trakterar han basklarinetten så att tapeterna vill vända på sig. En av de absoluta skivorna i FMP:s katalog om grannarna är bortresta. Tre mästare till musiker som skiter i guldet som ligger vi deras fötter utan trevar istället omkring i dy och gyttja, prisandes det outhärdliga och skrovliga. En brutalitet av maoistiska mått. Utgiven 1975.

Johan Redin


Magnus Nygren tipsar:

petrowsky
Ernst-Ludwig Petrowsky Trio/DDR, Selb-Dritt, FMP 0890
Trioskiva med den ovanliga sättningen saxofon, trumpet/flygelhorn och kontrabas. Ovanligt mycket jazzkänsla för att vara FMP, fri musik men många gånger med groove. Saxofonisten Ernst-Ludwig Petrowsky är intensiv och rå men ändå rund i fraserna vilket gör honom mycket intressant att lyssna på. Heinz Becker är härligt vass på trumpeten och Klaus Koch är en underbart svängig basist. För många kreativa musiker i Östberlin var FMP en språngbräda till väst. FMP släppte en hel del originalskivor, men också återutgivningar av skivor på den östtyska etiketten Amiga.

14love
Peter Brötzmann, 14 Love Poems, FMP 1060
Brötzmann är oerhört stark och inlevelsefull på denna soloskiva. Även om jag har hört hans version av Ornette Colemans Lonely Woman hundratals gånger knottrar sig huden fortfarande. 14 olika poem där Brötzmann framgångsrikt diktar med barytonsax, klarinett, tarogato, altsax, tenorsax, basklarinett. Inspelad 1984.

goose
Iréne Schweizer/Rüdiger Carl Quartett, Goose Panee, FMP 0190
Schweizer är en av FMP:s märkvärdigaste pianister. Hittar in i det flödande pianospelet från en helt annan vinkel än Alexander von Schlippenbach. Det böljar expressivt när inte klangerna dämpas i percussiva avsnitt. Släpper in luft! Här är hon tillsammans med den mycket underskattade Rüdiger Carl på tenorsax, Arjen Gorter på bas och Heinrich Hock på trummor i en konsertinspelning i Berlin från 1974, när den europeiska improvisationsmusiken låg på en kreativ topp.

reichel
Hans Reichel, Bonobo, FMP 0280
Gitarristen Hans Reichel har spelat in flera fantastiska skivor på FMP. Det finns ett meditativt stillestånd på Bonobo som är oerhört fascinerande. Bluesigt, ibland med psykedelisk krydda, spelar han sin specialbyggda gitarr där han har satt ihop två gitarrhalsar till ett instrument. Mycket egenartad! Inspelad 1975.

livingmusic
Alexander von Schlippenbach, The Living Music, FMP 0100
Det skrivna inslaget gör denna tidiga Schlippenbachskiva väldigt speciell i djungeln av europeisk frifräs. Konstmusiken brottas med det expressiva mullret och i min bok slutar envigen sympatiskt med jämnt skägg. Sjumannaband med Brötzmann, Han Bennink, Manfred Schoof, Paul Rutherford med flera. Inspelad redan 1969.

Magnus Nygren

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry