Folkmusikens ideolog

Folkmusikens ideolog

Dave Arthur: Bert - The Life and Times of A.L. Lloyd.

Folkmusikens ideolog

Publicerad: ons, 2013-01-23 01:02

Han var författare, journalist, sångare, musikvetare, autodidakt, idéspruta, marxist. För första gången har A.L. Lloyd porträtterats i helfigur. Dave Arthurs biografi om den brittiska folkmusikens ideolog ger en levande bild av en komplex person.

Av: PM Jönsson

Bokrecension

Dave Arthur
Bert – the Life and Times of A.L. Lloyd
(Pluto Press)

För ungefär två år sedan landade den första, ordentliga biografin om Alan Lomax, den amerikanska folkloristen och författaren som via fältinspelningar, samlingsskivor, böcker, föreläsningar, forskning och radio- och tv-program missionerade om amerikansk folkmusik och blues, men som även intresserade sig för hela världens musik. John Szweds Alan Lomax – The Man Who Recorded the World (Viking, 2010) är given läsning för alla som vill tränga in i Alan Lomax historia, teorier och liv. Ingen definitiv biografi dock, det kommer säkert uppföljare, Szwed var god vän till Lomax, och det saknas kritik, problematiseringar och ordentliga djupdykningar.

A.L. ”Bert” Lloyd (1908-1982) var en brittisk motsvarighet till Alan Lomax. Det finns en hel del paralleller, men när Alan Lomax vistades i England under 1950-talet blev de aldrig goda vänner, snarare rivaler, amerikanen gled omedelbart in i BBC-korridorerna, spelade in skivor, och blev den stora folkmusikauktoriteten även i exil. Han flydde kommunistjägarna på hemmaplan under nästan ett decennium. A.L. Lloyd var ännu mer öppet politisk än Lomax, under perioder bannlystes han av BBC, han var marxist och trogen kommunistpartiet hela livet.

Delar av boken är som en kartläggning av det vänsterintellektuella London. Bert Lloyd umgicks med likasinnade, författare, konstnärer och publicister, innan BBC-jobben var han verksam som skrivande journalist, gjorde reportage, brödjobb, men framförallt texter om arbetare, vanligt folk, runt om i Storbritannien, även resor i till exempel Sydamerika. Som folkbildare gjorde han mängder med radioprogram för den brittiska utbildningsradion. Han hade lätt för språk och översatte bland annat Franz Kafka och Federico Garcia Lorca. Det var journalisten Lloyd som en dag 1939 besökte en pub, där det spelades folkmusik; han upptäckte en tradition, som han ägnade flera decennier åt att utforska, diskutera och levandegöra

En av de saker jag inte kände till var Lloyds tidiga historia. Läser man böcker om brittisk folkmusik, studerar linernotes och texthäften - under 30 år var Lloyd knuten till det brittiska folkmusikskivbolaget nummer ett, Topic Records, som grundades redan 1939, den första skivan var givetvis en inspelning av Internationalen – dyker det upp ett annat land, Australien. A.L. Lloyd spelade in många skivor själv, där han sjöng, bland annat bushsånger från den forna brittiska kolonin. Hur är det nu, hade han bott där? Och var han inte någon slags sjöman, också?

Bert Lloyd talade inte alltid sanning om sitt leverne. Han hittade på spännande berättelser om sina föräldrar, och, enligt Dave Arthurs detektivarbete, så finns det en del luckor, årtal som inte stämmer, särskilt tiden innan han gjorde sig ett namn inom vänsterkretsarna i London. Men han levde i Australien, skickades dit som tonåring, föräldralös, och arbetade på fårfarmar, levde spartanskt, prenumererade på kulturtidskrifter och 78-varvare med klassisk musik för att bilda sig, han var helt och hållet auodidakt. I Australien skrev han ner folksånger, när han senare publicerade sånger, spelade in sånger, gick det inte att härleda dem, många musikvetare och folkmusikkännare – särskilt i Australien – är övertygade att Lloyd tvättade många sånger och även hittade på dem själv.

Den skrivande människan inom honom, journalisten, berättaren, översättaren, kunde inte låta bli att peta i sångtexter, även långt senare, när han gav ut böcker med brittiska folksånger, och när The Watersons, Fairport Convention, Steeleye Span och andra band/artister inom 60-70-talens folkvåg spelade in låtar på Lloyd-kurerade Topic-samlingar som The Iron Muse eller The Bird in the Bush, och bad honom om tips på sånger att spela in, kunde det vara så att han hade varit där och petat i råmaterialet, förbättrat eller förvanskat, det tvistas det om än i dag.

Dave Arthur, som själv hade Lloyd som mentor, när han tillsammans med sin fru Toni började spela in skivor i slutet av 60-talet, försvarar sin läromästare i åtta fall av tio. Han menar att folkmusik alltid har förändrats, det är själva poängen, den måste förändras, det är även linjen i Lloyds resonemang, präglad av marxistiskt tankegods, när han och andra folkmusikideologer som Ewan MacColl tog musiken från muséerna, handskrifterna, de fina salongerna, rakt in i de arbetande människornas vardag. A.L. Lloyd var en ideolog. Icke-akademisk, till en början, en journalist som populariserade ämnen, men senare i livet, sprängfylld av kunskap, respekterades han även av institutionerna.

Boken är ingen skönmålning. Dave Arthur lyfter fram mindre sympatiska drag och ger en mångfasetterad bild av en komplex personlighet. Han har arbetat med boken i många, många år, grävt fram allt man kan gräva fram. Den riktar sig främst till folkmusikentusiaster, men, som sagt, trådarna sträcker sig in i turbulenta perioder under 1900-talets historia, bitvis även utanför de brittiska öarna. Intressant att läsa om när han arbetade på valfångarfartyg, i Antarktis 1937-1938, vilket långt senare även resulterade i ett tematiskt Topic-album. A.L. Lloyd reste i Östeuropa, spelade in musik, delvis styrd av kommunistländernas politrucker, men det var musik som få – utanför universitetens antropologiavdelningar - brydde sig om att dokumentera.

Betyder han någonting i dag? Jag tror det. Det skulle förvåna mig om inte det hyllade brittiska folkbandet The Unthanks på sitt aktuella album Songs from the Shipyards har inspirerats av olika Lloyd-projekt, av de tematiska Topic-skivorna. David Toop skriver att Lloyd var en av de som öppnade upp världen i Storbritanniens musikaliska 1900-tals-historia. Och musiken lever förstås fortfarande. Topic digitaliserar stora delar av sin katalog, med linernotes, texthäften och de snygga konvoluten. På Spotify finns ca 300 skivor från skivbolagets katalog. Många av dem, har på ett eller annat sätt, påverkats av A.L. Lloyds entusiasm.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry