Funktionell svensk techno

Funktionell svensk techno

Publicerad: ons, 2006-05-17 00:00

Technon är till sin natur en musikstil som hela tiden utvecklas och förändras. Under mitten av 90-talet utvecklades den mer hårda och rytmiska grenen av technon till teknisk perfektion av DJs från Stockholm. Mikael Persson gör en diger genomgång av den svenska funktionella technon.

Av: Mikael Persson

I början av 90-talet var techno en genre som fortfarande var i sin linda. Den elektroniska, pumpande dansmusiken hade under slutet av 80-talet tagit sig över Atlanten och fått fäste i Europas storstäder. Allt var nytt och oerhört formbart. Den amerikanska känslosamma ljudbilden som gav stort utrymme för experimentella melodier utvecklades i Europa till att bli betydligt mer taktfast och rytmisk.

Samtidigt förändrades vardagen för en stor del av Europas befolkning. Järnridån föll isär bit för bit och Berlins östra och västra delar enades efter nästan 50 år. Det var en tid när många upplevde att allt var möjligt. Som en elektronisk puls blev technon det naturliga soundtracket till den sociala omvandlingen i östeuropa. Samhället utvecklades och technon utvecklades, framförallt i Tyskland. På kort tid växte en nöjesindustri upp där den nya dansmusiken var i fokus. Här fanns en framtid.

Sverige då? Under mitten och slutet av 90-talet var ordet techno synonymt med skandal. Artiklar och inslag om "rave" och den dekadens som musiken spred förekom så gott som dagligen i kvällstidningarna. Rädslan för de dygnslånga festerna, där den hypnotiska musiken dundrade ut till ungdomen genom högtalarna, var stor. Om den var befogad eller inte är jag inte rätt man att svara på.

På fem år hade technon tagit sig från Europa och upp till oss i Sverige. Det som tidigare var en företeelse i sydligare storstäder hade blivit svensk gymnasieungdoms helgnöje. Alla gick på technofester. Inom ytterligare ett par år hade de stora festerna effektivt arbetats bort av polis och myndigheter.

Oavsett om festerna var nedbrytande för ungdomen och dåliga för Sverige, så var de just den mylla som en framväxande skara av svenska technomusiker behövde. Här gavs en scen och ett forum. Där kunde de redan aktiva leva ut och utveckla sina artistskap. Men ännu viktigare, en bred folklig publik kunde ta åt sig av den nya elektroniska dansmusiken.

Skivbolaget Telegram Records i Stockholm hade sedan slutet av 80-talet inriktat sig på att släppa svart dansmusik med svenska artister. Papa Dee, Leila K, Titiyo och Rob'N'Raz är alla artister som började sin bana där. Nere på kontinenten bubblade något nytt, något farligare. En hårdare dansmusik. En mörkare dansmusik. På sin nya sidoetikett Ohm Records började Telegram att ge ut svenskproducerad dansmusik för hårda nätter i mörka industrilokaler.

leiner
Robert Leiner i sin studio.

Det är omöjligt att säga exakt vilken betydelse Ohm Records har haft men det är ingen tvekan om att de var de första att ge ut svenskproducerad techno på ett svenskt skivbolag. Är det också så att de (direkt eller indirekt) är ansvariga för att karaktärer som Robert Leiner och Cari Lekebusch, vilka debuterade på Ohm Records, fortsatte att hänge sig åt den framväxande musikgenren, då vill jag utnämna Ohm Records till en av vårt lands viktigaste skivetiketter under de senaste 20 åren.

Trots detta gjorde Ohm Records technon en björntjänst. Man hade visserligen ett ben i den sökande och framåtblickande technon som såg sin uppgift i att aldrig komma fram till målet. Det andra benet hade man dock i den mer kommersiella delen av den tidiga technon. Den delen som ville få avkastning direkt genom höga listplaceringar och massor av klirr i kassan. Det var den typen av techno som i många år framöver svärtade ner hela musikens rykte och fick utomstående att uppfatta det nya som banalt och ointressant.

lekebusch
Cari Lekebusch.

Cari Lekebusch var tidigt en av de musikaliska profilerna på Stockholmsscenen. Efter samarbetet med Ohm Records startade han etiketten Hybrid Sound Architectures. Där tilläts utvecklingen mot ett unikt svenskt ljud gå vidare. Det var ofta avskalade ljudbilder. Det var kallt och syntetiskt. Råa trumprogrammeringar var det första som mötte lyssnaren. I bakgrunden fanns ofta de tidstypiska naiva acidslingorna. Pulserande och pumpande utvecklade sig de minimala produktionerna där ljuden tog nya former. Musiken hade ofta strukturer som saknade tydliga karaktärsavsnitt, ingen del var viktigare än den andra. Cari Lekebusch ville på den här tiden inte beskriva det han producerade som musik, han kallade det istället för ett hopkok av trummor, bas och lustiga ljud.

Tillsammans med andra stockholmsbaserade etiketter som Planet Rhythm och Loop Records fungerade Hybrid som den perfekta plantskolan för egna och andras musikaliska experiment. Det intresse som 90-talets levande festkultur skapade öppnade möjligheter för de engagerade att leva på sin musik, även i Sverige. Skivbutiken Planet Rhythm startades av engelsmannen Glenn Wilson, ursprungligen låg butiken i Helsingborg men när Wilson flyttade till Stockholm tog han den med sig.

dahlbäck
Jesper Dahlbäck.

Samtidigt knoppade butiken av sig och Wilson startade skivbolag med samma namn. Butiken var den viktiga katalysator som Sverige behövde för att få kraft att skapa sig ett eget technouttryck. I butiken jobbade ett par unga DJ-killar som precis var klara med gymnasiet. Här fick de chansen att fullt ut hänge sig åt det viktigaste i livet, techno. Adam Beyer, Jesper Dahlbäck och Joel Mull var några av dem som dagligen fanns i butiken. I rummet brevid hade Cari Lekebusch sin inspelningsstudio.

Under de närmsta åren spred sig festerna ut i landet och lokalt engagerade DJ:s och festmakare tog saken i egna händer. Förutom i Stockholm, Göteborg och Malmö fanns levande festscener även i städer som Linköping, Borås, Jönköping, Karlstad, Falun, Uppsala, Helsingborg, Västerås och Eskilstuna. Gänget från Stockholm spelade på de flesta av festerna i Sverige.

beyer
Adam Beyer.

När Adam Beyer 1995 släpper sin EP "Drum Codea 1" på Planet Rhythm har han för första gången tillfört något helt nytt till technon; en ökad energi och en stark känsla av iver och vilja att fortsätta framåt. Från att musiken handlade om toner och melodier flyttade han fokus till en hårt komprimerad ljudbild fylld av trumrytmer. Han gör det med tekniska kunskaper och känsla för inspelningsteknik. Syftet med musiken är klar och tydlig; maximal effekt på de mörka dånande technodansgolven. Alla onödiga detaljer är bortplockade. Små, korta breaks där intensiteten för en sekund sänks när basen plockas bort. Sekunden senare brakar allt loss igen med en energi som uppfattas som den dubbla. Grunden till det svenska technosoundet är definierat. Standarden är satt.

Adam Beyer fortsatte att sätta standards. Efter framgången med "Drum Codes 1" tar han steget och startar etiketten med samma namn. Ungefär samtidigt startar en rad andra svenska technoetiketter. Joel Mull startar Inside Records, Jesper Dahlbäck har ett finger med i succéhistorien Svek och stenhårde Thomas Krome som flyttat in från Falköping startar sitt Corb efter succén med serien "Burn vol 1-3" på Loop Records.

Att vara sin egen skivbolagsboss ger obegränsade kreativa möjligheter. Ingen annan avgör vad som är värt att satsa på och vilka låtar som ska vara med på nästa skivsläpp. Den svenska technon charmar snabbt Europa och resten av världen. Gänget från Wilsons skivbutik på St Eriksgatan spelar runt om i Europa så gott som varje helg. "Det går bra nu, pengar rullar in som dom ska nu".

Hemma i Sverige jobbas det frenetiskt runt om i landet. Inspirationen är enorm och stockholmsgängets enorma framgångar öppnar motorvägar ut i Europa för en "andra generation" av svensk techno. Där den första generationen hade ett nytt sound, starka karaktärer och helt givna artistnamn (Cari Lekebusch, Adam Beyer, Joel Mull) fick den andra generationen krysta lite hårdare för att få till det. Även om musiken inte nådde några nya tekniska eller musikaliska höjder fylldes technovärlden under ett par år i slutet av 90-talet av unga talangfulla svenska producenter. De med mindre technoklingande namn skaffade sig namn som passade bättre in. Thomas Gustafsson blev Thomas Chrome (senare Thomas Krome), Jonas Karlsson blev Mhonolink, Nils Danielsson blev Hardcell och Johan Svensson blev Johan Bacto.

monolink
Mhonolink.

Efter ett par år med ett stort kreativt flöde börjar däremot innovationerna att avta. När Adam Beyers skivbolag Drumcode efter fyra år passerat 20 releaser har den musikaliska utvecklingen avstannat. Att vara sina egna direktörer gav visserligen möjligheten att finslipa och precisera det egna soundet men ledde till att man i strävan efter att göra den perfekta dansgolvslåten till slut upprepade sig själva, gång på gång. Därmed tappade man bort technons grundläggande nomadprincip om att alltid söka sig vidare i övertygelsen om att det är utvecklingen som är målet.

Kanske hade den svenska technon kunnat låta helt annorlunda idag om Loop Records hade anammat den demo som skickades till dem från Habo i mitten av 90-talet. Kassetten kom från Aril Brikha som just satt ihop sin helt fantastiska "Groove La Chord". Loop sa nej tack. Aril kände inte till så många fler bolag, men han hade plattor från Derrick Mays etikett Transmat, så han skickade en kassett till honom i Detroit. Resten är en helt annan historia.

Viktiga svenska technoskivor

ohm
Hypernature
Kaos, Ohm 06 (1991)

413
413
Never Mind the Neighbours, Hybrid Sound Arcitecture 15 (1995)

maney
Ron Maney & Cari Lekebusch
Intensity, Hybrid Sound Arcitecture 16 (1995)

beyerny
Adam Beyer
Drum Codes 1, Planet Rhythm 14 (1995)

lenk
DJ Lenk (aka Jesper Dahlbäck)
Suburban Sickness, Hybrid Sound Arcitecture LP 5 (1996)

beyer2
Adam Beyer
Compressed, Drumcode 2 (1996)

burn
Thomas Chrome
Burn Volume 1, Loop 34 (1997)

beast
Beast Tamer
Volume 1, Drumcode 7 (1997)

cari
Cari Lekebusch
Vet dom som för att, Hybrid Productions 1203 (1998)

inside
Joel Mull
Infected, Inside 1 (1998)

dk
DK
The Real Jazz, DK1 (1998)

aril
Aril Brikha
Art of Vengeance, Fragile (1998)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry