Musik och bilder från den amerikanska södern

Musik och bilder från den amerikanska södern

Lead Kindly Light och Arkansas at 78 RPM: Corn Dodgers & Hoss Hair Pullers (Dust-to-Digital, 2014).

Musik och bilder från den amerikanska södern

Musik och bilder från den amerikanska södern

Publicerad: sön, 2014-12-21 21:16

För elva år sedan gav Dust-to-Digital ut sin första skiva, 6-Cd-boxen Goodbye, Babylon. Sedan dess har Lance och April Ledbetter fortsatt att ge ut musik från USA, men även andra kontinenter, i vansinnigt snygga utgåvor. Höstens tre skivor presenterar musik från den amerikanska södern i samspel med dokumentära bilder.

Av: PM Jönsson

Lance Ledbetter blev besatt av amerikansk folkmusik, gospel och blues när återutgivningen av Harry Smiths Anthology of American Folk Music gavs ut 1997. Han var dj på en collegeradiostation och spelade låtar från Folkwaysboxen och samlingar på Yazoo och Bear Family och drömde om ett eget skivbolag. Det han hade svårast att få tag på var tidig gospel, men efter lite letande fick han kontakt med skivsamlaren Joe Bussard som spelade in låtar på kassettband till den unge entusiasten.

Hösten 2003 släpptes den första utgåvan på Dust-to-Digital. Tanken var att ge ut en skiva med gospel, men efter två års forskning och samlande hade Ledbetter fått tag på så många fantastiska låtar att det blev 6-cd-boxen Goodbye, Babylon. En låda i trä, med en bok med fakta om låtar och artister, en fullträff i såväl design och innehåll. Lance Ledbetter hade skuldsatt sig själv, men snart började positiva recensioner dyka upp och en första upplaga på 1 000 exemplar sålde slut. Det fanns ingen återvändo. Elva år senare är Dust-to-Digital uppe i 38 utgåvor. Fokus ligger främst på amerikansk musik, men bolaget har även gett ut skivor med musik från Sibirien, Jemen och Grekland och de två boxarna Opika Pende: Africa at 78 RPM (2011) och Longing for the Past : The 78 RPM Era in Southeast Asia (2013) som är ännu mer imponerande i sitt omfång än Goodbye, Babylon.

Musiken är förstås det väsentliga, men skivbolaget, som drivs från Ledbetters hus i Atlanta, Georgia, lägger ner mycket kraft på att presentera innehållet i en kontext och – inte minst - visuellt, med fotografier och kongenial design. Ett intressant exempel är Victrola Favorites: Artefacts from Bygone Days (2007) där två cd med 78 RPM-inspelningar från hela världen får sällskap med en ocean av bilder på stenkakor och relaterade föremål. Take Me to the Water: Immersion Baptism in Vintage Music and Photography 1890-1950 (2009) är en mer klassisk fotodokumentation i samklang med musiken. I Listen to the Wind That Obliterates My Traces – Music in Vernacular Photograohs, 1880-1955 (som jag har skrivit om här) har en annan ingång där det är vykort och fotografier – med musikkoppling – som har huvudrollen, musiken är ett komplement.

Höstens Dust-to-Digital-utgåvor har samtliga kopplingar mellan musik och bild. Arkansas at 78 RPM: Corn Dodgers & Hoss Hair Pullers är i grunden ett soundtrack till boken Making Pictures : Three for a Dime som dokumenterar bilder familjen Massengill tog när de under depressionen åkte runt i Arkansas med en portabel fotostudio. För en dime, ett tiocentsmynt, fick man tre bilder. Därav titeln. Fotografen och konstprofessorn Maxine Payne hörde talas om bilderna och samlade under några år på sig ett hundratal porträtt. Dust-to-Digital tände på idén att publicera bilderna och tillsammans med Tony Russell, en av världens ledande experter på tidig country, bluegrass och folkmusik, valde Lance Ledbetter ut musiken till en skiva med Arkansasmusik från samma tid.

Ett par dussin av bilderna från fotosamlingen finns på skivans omslag och i cd-häftet, porträtt av vanligt folk, som korresponderar med de 26 låtarna. Jag känner igen en handfull av dem från samlingar på County, Old Timey (Arhoolie) och Yazoo, de skivbolag som var allra tidigast med att presentera amerikansk old-time-musik på nytt, en del spår finns till exempel också med på Countys två Echoes of the Ozark-volymer. Det är någon sololåt, mest duos, och större band, skivorna spelades dock nästan aldrig in i Arkansas utan musikerna åkte till Memphis eller längre norrut där skivbolagen hade bokat in dem i den tidens proffsigaste studios. Inga av de allra största namnen finns med, de kom från andra regioner, men det är musik som fräser och pockar på uppmärksamhet, alla som fascinerats av Harry Smith-urvalet, eller har nosat på den amerikanska folkmusikskatten via Bob Dylan, eller på andra håll, har mycket att upptäcka.

Gillar du inte fioler eller banjo så är skivan inget att bry sig om. Jag tjoar glatt och blir ännu en gång paff över hur mycket bra musik som spelades in de där magiska åren i slutet av 20-talet och början av 30-talet innan depressionen tvingade skivbolagen att spara sina slantar. Här finns till exempel några rökare med Fiddling Bob Larkins olika band, de populära Pope´s Arkansas Mountaineers och "Drunkard´s Hecups" med Reaves White Country Ramblers där någon i bandet slår takten på fiolen med något föremål. Min absoluta favorit på samlingen är "Corn Dodger No.1 Special" med George Edgin´s Corn Dodgers där en makalös fiolmelodi ackompanjeras av sång som föreställer gammelhönans kackel. Två låtar med Lonnie Glosson sticker ut, "Arkansas Hard Luck Blues" är en "talking blues" med självbiografisk text och "Lonnié´s Fox Chase" en ”rävjaktslåt” – finns några sådana, måste höras! – med munspel och sång/vokala ljud som föreställer räven, hundar och gudvetvad.

Lead Kindly Light delar det gifta paret Sarah Bryan och Peter Honig med sig av sin samling 78-varvare och foton. Sarah Bryan – folklorist från North Carolina - läste jag om tidigare i år som en av få 78-varvssamlande kvinnor Amanda Petrusich skriver om i boken Do Not Sell At Any Price. Sarah Bryan har i många år samlat bilder från den amerikanska södern, även här handlar det om porträtt, av anonyma människor, folk som jobbar, umgås, poserar med sina djur. Fina bilder, levande, trots veck, fukt- och ljusskador. Dessutom är de placerade så att bilderna talar med varandra.

Musikurvalet är inte tematiskt, Peter Honig skriver att det är låtar som han och Sarah skulle spela om man hälsar på dem, favoriter, helt enkelt. 46 spår som sträcker sig från välkända namn som Carter Family, Gid Tanner, Riley Puckett, J.E. Mainer´s Mountaineers och Ernest Stoneman till ganska okända band och artister, ja, om man inte är hillbillyfanatiker. Tempofylld partymusik med Dykes Magic City Trio, Roane County Ramblers och Blue Ridge Corn Shuckers, till exempel, dubbelsidan "Old Time Corn Shuckin´" ska illustrera en fest i ladan, med snack till dansande par, mungiga och solon av olika instrument. De två låtarna med gitarr- och fiolduon Narmour & Smith är känslofyllda på ett annat sätt, struttig folkpoesi, utan sång.

Det finns ett par låtar som tangerar materialet på Goodbye, Babylon, folkgospel av Ernest Phipps och ceremonier/gospel av Rev J.C. Burnett och Rev W.M. Mosley. Och lite blues, varsin låt av Kid Prince Moore och Ishmon ”Mississippi” Bracey. Skivans titel är döpt efter en hymn med vokalkvartetten Loveless Twins, två tvillingpar – Herman och Lela, Harmon och Lola – som fann varandra. Sarah Bryan skriver att de levde i samma hus, delade på bil och räkningar, och på 50-talet medverkade de i en tv-show med Groucho Marx (!). Fin sång. Jag blir alldeles tårögd.

Vänner av blues känner säkert till Alan Lomax inspelningar från fängelser i den amerikanska södern. Delar av materialet på Parchman Farm: Photographs and Field Recordings, 1947-1959 har publicerats tidigare, första gången på Lp:n Negro Prison Songs (Tradition, 1958), på två cd i serien med Lomax-inspelningar på Rounder Records, vissa inspelningar har dykt upp på andra håll, som i en scen i Oh Brother, Where Art Thou? 12 inspelningar har inte publicerats tidigare och helt nytt är stora delar av alla fotografier som Alan Lomax tog under sina besök 1947. 1948 och 1959 på fängelset i Mississippi som låg bredvid vanliga lantbruk. Det enda som skiljde arbetarna åt var stängsel och fångdräkterna. Parallellerna till slavtiden var uppenbar för Alan Lomax och – i synnerhet - de svarta män som var fast på Parchman Farm.

Redan under 30-talet spelade Alan Lomax – med sin far, John Lomax – in fångar i fängelser i flera av staterna i den amerikanska södern, välkänt är när de upptäckte Leadbelly på The Louisiana State Penitentiary i Angola, Louisiana,1933. Harry Oster och Bruce Jackson – som skriver en essä i boken/skivan – gjorde liknande inspelningar i slutet av 50-taler och under 60-talet. Låten "Parchman Farm" skrevs av Bukka White som själv tillbringade tid på fängelset, senare gjorde Mose Allison en ny version av låten, med annorlunda text.

Även här ger bilderna musiken en extra dimension. Liksom samspelet i hela presentationen, där text (av Alan Lomax och andra), utdrag från intervjuer, och bilderna – både svartvitt och färg – på fångar i arbete, när de spelar gitarr och kopplar av. Det var en tillvaro fylld av rasism och översitteri. Musiken i sig är fantastisk, arbetssånger, hollers och blues, de välkända "Rosie", "Early in the Morning" och "Stakkalee", liksom mycket annat, som när Bridges Lee Cole sjunger om vad han vill göra när han blir fri. Det är män som aldrig spelade in musik utanför murarna, vissa lärde Alan Lomax känna som siffror, som 22 (Benny Will Richardson) och 88 (C.B. Cook).

Parchman Farm: Photographs and Field Recordings, 1947-1959 är således ännu ett praktverk av Dust-to-Digital. Inspelningar som aldrig presenterats lika omfångsrikt förut där Lance & April Ledbetter arbetat tillsammans med Nathan Salsburg (musiker, arkivist på Alan Lomax-arkivet) som varit delaktig i att mycket annat från den ökända folkloristens enorma samlingar lämnat arkivdammet på senare år.

En ensam låt i cyberrymden kan säga mycket. Men det är svårslaget med en rik kontext, som ger en djupare förståelse för – i de här fallen – den amerikanska musikhistorien. Få skivbolag ägnar lika stor kraft till att presentera musik med samma djup.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry