Redaktion

Redaktion

Publicerad: ons, 2011-03-23 14:56

Soundofmusics görs av passion med nätet som redaktionsrum. Från olika håll i landet försöker vi täcka in olika sidor, hörn och djup av den musik vi älskar. Ytterligare skribenter medverkar emellanåt, men det är vi som håller sajten rullande. Läs och lär känna oss.



jens_0_0_0.JPG

Jens Holmberg:

Värmlänning med rötterna kring Klarälvens norra stränder. Flydde bruksortsmentaliteten och landade slutligen i hemmahamnen Göteborg. Kulturintresserad tjänsteman som entusiastiskt utövar Korpfotboll på lägsta möjliga nivå. Musikaliskt öppen för det mesta. Lodar de musikaliska djupen men fixerar också blicken vid det samtida. Jag fick skrivlusten genom modersmjölken (och krampen långt senare). Förutom musik ligger litteratur, konst och formgivning mig nära. Började lyssna till 60- och 70-talet genom familjens skivbackar som presenterade mig för fräna typer som Dylan, Zappa och Syd Barrett. Tillsammans med radion blev de utropstecken i musikutvecklingen – långt innan nätgemenskap och bloggar. Jazz, postpunk, noise, metal – det spelar inte så stor roll – så länge musiken säger något. Utvecklas framåt. Har skärpa. Bubblar. Musik ska resa ragg och böja knän. Och svarvas på vax.



mattias_0.jpg

Mattias Jonsson:

Norrlänning. Uppsalabo. Kräsen allätare som söker stämning, magi och skönhet i musik och övrig kultur. Svag för synthesizers som tar plats, sångare som inte tar plats, artister som testar gitarrens möjligheter, trummor och bas som lirar ihop, sextiotalets psykedeliska feeling, sjuttiotalets gråbrundammiga ljudbild, åttiotalet och alla dess mästerverk, krautrockens monotona motorvägar, ambient och gnistrande electronica, den tidiga hårdrockens power, softrockens fluffiga men också sorgkantade moln, folkrockens ursprunglighet, Canterburyscenens fantasterier, popens harmonier och melodier och potentiella elegans, det torra och kantiga drivet i new wave och postpunk, alternativrockens skevhet och dissonans, minimalism, filmisk känsla, hypnotisk skörhet, meditativt skimmer, långsamt torkande färger.



liten_PM_1.jpg

PM Jönsson:

Uppväxt i Falkenberg. Bosatt i Göteborg sedan 1990. Tidiga inspiratörer var två morbröder vars skivbackar jag uppfattade som magiska platser. Upptäckte mycket musik på 80-talet via P3:s radioprogram. Det blev mycket indiepop och indierock samt upptäckter i hela musikhistorien, sextiotalet, soul, jazz, elektroniskt, experimentellt av olika slag, musik från hela världen. Jag började skriva om musik i de sena tonåren, recenserade konserter i Hallands Nyheter, och har skrivit i Göteborgsposten sedan 1996. Något sånt. Skriver – förutom i Soundofmusic - även i Sonic, och ibland i Lira. Pluggar till bibliotekarie. En målsättning är att skrivandet alltid skall vara under utveckling.



thomas_berlin_0.jpg

Thomas Millroth:

Ort: Österlen och Malmö. Område: böcker, artiklar om konst och musik, uppläsningar, föreläsningar. Likt Han Bennink bör Thomas Millroth kallas etceterist. Ordens trollkraft upptäckte han genom sin mor, Dagens Dikt och Rut Hillarp. Musiken började med barndomens extatiska upplevelser av Little Richards ”Tutti Frutti” och Bo Nilssons ”Quantitäten”. Ett tidigt möte med Olle Bonniér i Vällingby öppnade konsten. Millroth anade att kulturens essens fanns utanför allfarvägen. Dock, till skillnad från Bennink, var Millroths enda utförsgåva att skriva, en begränsning han accepterat genom att blanda ihop konst och musik med allting annat. Ända sedan ungdomen har han likt Hercules och Robert Johnson stått vid skiljevägen utan att kunna bestämma sig, vilket illustreras av fotografiet från favoritstaden Berlin.



liten_joacim_0.png

Joacim Nyberg:

Rötterna i ”The Dirty South” (Skåne...), numera missnöjt bosatt i den kungliga huvudstaden. Studerar sedan flera år tillbaka språkvetenskap/japanska och sliter och drar i allehanda instrument på fritiden. Kontrabas, elbasar, gamla gitarrer, synt, flöjter... Bär på en önskan att rädda den svenska jazzen undan den dödliga tristess som hotar. Går stenhårt igång på improviserad (”jazz”-)musik, speciellt europeisk sådan. Är nog ganska sentimentalt lagd. Husgud: Peter Brötzmann. FMP är en favorit på tallriken. Bra musik ska framkalla ryckningar någonstans i kroppen. Om jag inte kan sitta stilla när jag spisar är allt som det ska. Att lyssna och tänka på, diskutera och skriva om musik är något av det bästa man kan ägna sig åt.



magnus_0.JPG

Magnus Nygren:

I slutet av 1980-talet fascinerades jag starkt av radions program Improvisation direkt och Studio onsdag i P2. Fröet tog dock några år att utveckla sig då jag var fullt upptagen av Henry Cow, Frank Zappa, John Zorn och andra experimentmusiker. Samt av indie-popen som härjade i Luleå, inte minst i form av Bear Quartet där jag spelade trummor fram till och med första skivan. Numera är jag enbart lyssnare och skribent. Som lyssnare vill jag överraskas, få mental inspiration, njuta och då spelar det ingen roll om det är jazz, impro, nutida, rock, electronica eller pop. Som skribent har jag en stor vilja att berätta att det finns så mycket fantastisk musik som bara väntar på att bli upptäckt och lyssnad på. Jag bor sedan mer än tio år med min familj i Stockholm och skriver även om experimentell musik i Svenska Dagbladet.



mini_johanr.jpg

Johan Redin:

Kritiker, filosof, skrivare som bedriver olika former av forskning: ibland med uppmärksamheten riktad mot det kulturella minnet, ibland inom ljudkonst, tonkonst och bildkonst. Att översätta lyssnandet i en språklig gestaltning är en utmaning som sporrar mig till att undersöka skapandets alla tänkbara intriger, ett centripetalt nav dit ständigt nya intresseområden tycks dra sig. Jag spelar också slagverk, ibland med kedjor och kottar, ibland med den elektriska anomalin differnet. Tidigare biträdande redaktör för tidskriften Nutida Musik, där jag nu sitter i redaktionsrådet.



svenrr.jpg

Sven Rånlund:

Uppvuxen i stålverksproggens Luleå; bosatt i Järntorgspostpunkens Göteborg; född med pianofingrar; blev tidigt het av Mahlers 5:a och Petterssons 7:a; fuskade mig igenom långa år av klassisk gitarr; vidare till elgitarr, senare bouzouki, numera fast i modulsyntar, sladdar och hemgjort; har med gehörsöron närmare till musiken vid sidan än inuti notbilden; arbetar sedan snart 20 år som kulturskribent och kritiker vid Göteborgs-Posten; är verksamhetsledare för musikriksförbundet RANK; skriver för långsamt, tänker för fort; anser att allt skapande rinner ur samma källa; önskar att mitt eget skrivande ska kännas, åtminstone lite. Krisar det svalkar alltid Tranströmers devis om att man blir aldrig färdig, och att det är som det skall. Ord att skriva och leva för.



mini_kristoffer_westin.jpg

Kristoffer Westin:

Östgöte bosatt i Uppsala. Fann musiken i populärgenrernas utkanter, för att sedermera närma sig alltmer vågade konventionsbrott. Captain Beefheart och Nurse With Wound tillhör hans två stora ungdomskärlekar och därifrån var vägen inte lång till allehanda gränsöverskridande och äventyrlig musik. John Cage representerade ett nytt uppvaknande såväl genom sin filosofi som musik, och utövade något av ett lugn på den sökande ynglingen. Med tiden har intresset emellertid breddats, men kvarstår gör, att varje gång han sätter sin fot i en skivbutik, frågar han antingen sig själv eller butiksägaren om de har något ”konstigt”.



elena

Elena Wolay

Född i Rom. Uppvuxen i Jönköping med föräldrar från Eritrea. Den första musiken jag blev bekant med var en krar-spelande man i vårt vardagsrum i princip varje helg. Det var min fars bäste vän Hafash som sjöng om alla som var i rummet, det var alltid fest så länge jag minns. Så småningom hittade jag till jazzen när jag fick "Kind of Blue" av min far. Min första skiva fick mig till närmsta skivaffär. Tröttnade på att höra musikaliska käftsmällar i min ensamhet, så vid 18 års åldern flyttade jag till Stockholm för att träffa likasinnade, kika på live och för att flytta in i alla fantastiska skivaffärer. Att höra all ny fin musik drev mig till att börja driva klubbar, boka band och det har jag gjort i princip hela mitt arbetsliv. Nu gör jag det allt för sällan pga att jag studerar radioproduktion i lilla Vara. Förutom att skriva för Soundofmusic så driver jag skivetiketten, klubben och fanzinet; Jazz Är Farligt och vänder vax runt om i Sverige och Europa.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry