Roberta Settels (1929-2014)

Roberta Settels (1929-2014)

Roberta Settels (1929-2014)

Roberta Settels (1929-2014)

Publicerad: ons, 2014-02-19 21:20

En pionjär har gått ur tiden. Komponisten och formgivaren Roberta Settels dog söndagen den 9 februari 2014. SOM:s skribent brottas med bristfällig information för att teckna ett porträtt av en mycket intressant, men dessvärre förbisedd och bortglömd ljudmakerska.

Av: Kristoffer Westin

Roberta Settels (1929–2014) föddes i New York, där hon studerade konst och musik vid The Arts Students League respektive Juilliard School of Music. Mot slutet av 1960-talet flyttade hon till Sverige och intresserade sig snart därefter för elektronisk musik. Settels färdigställde uppemot tio verk vid EMS (Elektronmusikstudion) i Stockholm under 1970- och 80-talet, av vilka fyra stycken gavs ut på en självpublicerad LP under titeln Music in Crisis, 1985.

Uppmärksamheten kring Settels musik har dock varit närmast obefintlig. Visserligen är verklistan – omfattande cirka tio kända kompositioner – inte särskilt stor. Det material som finns fascinerar däremot mycket och väcker frågor.

Tankarna riktas i första hand mot historieskrivningen beträffande kvinnors verksamhet inom konstmusiken och den elektroakustiska i synnerhet. På senare tid har en mer nyanserad bild av elektroakustisk musik framträtt, bland annat och kanske framförallt genom att allt fler kvinnors pionjärverksamhet inom elektroakustisk musik har lyfts fram. Dock återstår många namn att belysa, varvid Roberta Settels utgör en bland flera förbisedda kvinnor.

Settels verksamhet är särskilt unik, eftersom hon synes ha varit den första kvinnan som färdigställde ett elektroakustiskt stycke på svensk mark. Detta gäller hennes bandstycke ”Se upp”, som tillkom 1970 på EMS. Kompositionen finns redovisad i EMS verkförteckningar, medan magnetbandet tycks saknas i deras arkiv. Enligt Electronic Music In Sweden (Stockholm, 1984) är stycket närmare sex minuter långt och tillkom på beställning av radion. Dessvärre har det aldrig publicerats, varför vi får hoppas att något exemplar fortfarande existerar.

1971, året efter Settels ”Se upp”, besökte Else Marie Pade EMS för att realisera en beställning från Danska Radion, men huruvida detta verk färdigställdes är jag ovetande om. Därutöver har jag endast tagit notis om text-ljudkompositioner där Sonja Åkesson och Annea Lockwood, i respektive fall, har samarbetat med män – den förre med Jarl Hammarberg 1968 på EMS (”Frågar du vad vi håller på med?”), den senare med Harvey Matusow 1970 på Sveriges Radio (”End”). Text-ljud är dock en intermedial konstform som angränsar till både poesi och musik, och dessutom saknar de två åsyftade verken någon mer omfattande elektronisk bearbetning, varför de hamnar något utanför det elektroakustiska fältet.

Undantaget Else Marie Pades tillfälliga visit på EMS tycks Settels vara den enda kvinnliga komponisten som ägnade sig åt elektroakustisk musik under 1970-talets första hälft (bandstämman till ”Ecce Jubile” av Carin Malmlöf-Forssling komponerades 1974, medan hela verket stod klart 1975). Efter ”Se upp” följde ”Afrikaresan” (1972), tillika ett opublicerat stycke vars nuvarande existens är osäker. Enligt Electronic Music in Sweden (Stockholm, 1984) är det ett bandstycke för en filmproduktion som tillkom på uppdrag av dåvarande TV 2. Följande år, 1973, uruppfördes kompositionen ”Nöjen” vid de årligt återkommande text-ljudfestivalerna som arrangerades av Fylkingen och Sveriges Radio. ”Nöjen” är samma verk som ”P1 – Information?”, medan den senare titeln synes ha tillfallit verket i en senare, något omarbetad version, i samband med att det gavs ut på Settels självpublicerade LP 1985. ”P1 – Information?” behandlar informationshantering med ett kritiskt öra genom fragmenterade nyhetsuppläsningar över dystra elektroniska landskap. Men det blir aldrig en utstuderad sorgmarsch, eftersom uppläsningarna tar absurda uttryck med komiska effekter – ofta genom kontrasten trivialt-allvarligt, vilket naturligtvis också är en del av betydelsen.

Året efter ”Nöjen” / ”P1 – Information?” fick ”P 4” sitt uruppförande, som också gavs under text-ljudfestivalerna. Här saknas röster, eller åtminstone tydliga vokalljud, liksom associationsbilder; istället möts vi av en elektrisk, otämjd ljudbild, vars centrum domineras av en repetitiv klang som återkommer i olika skepnader. Likaså Settels mest uppmärksammade verk – ”Isolation – Meinhof in memoriam” (1977) – har hänförts till text-ljudtraditionen, genom att gå till dopet under text-ljudfestivalernas tioårsjubileum. Kategoriseringen är förstås godtycklig och snarast är det av större betydelse att poängtera elektronikens framträdande roll, vilket innebär att kompositionerna ryms inom ramen för elektroakustisk musik.

”Isolation – Meinhof in memoriam” är en originell komposition som utgår från begreppet tystnad, gestaltat genom strömmar av mångskiktat, färgat brus, som flyter försiktigt över stora ytor. Den sparsmakade ljudbilden manar till intryck av isolation, där alla accenter ter sig främmande och oformliga på ett förundrande sätt. Hanteringen av skenbar tystnad får mig att tänka på Francisco López, Bernhard Günter och flera andra samtida ljudmakare. Den väsentliga skillnaden synes vara att Settels arbetar med associationsbildningar utanför musiken, där även en politisk dimension framträder. I en intervju i Nutida Musik (1979/80:1) menar Settels att stycket är tillägnat ”Ulrike Meinhof därför att hon bevisade att pennan dock är starkare än svärdet och vågade dessutom vederlägga den ganska förringande uppfattningen att konstnärer inte borde bestraffas som vanliga motståndare eftersom de egentligen står vid sidan om det vitala samhällslivet”.

Känslor och associationsbildningar förknippar jag starkt med Settels kompositioner. Kanske mindre i den närmast brutala noiseförelöparen ”P 4”, men helt och fullt i ”Nöjen” / ”P1 – Information?” och ”Isolation – Meinhof in memoram”. Likväl finns dessa beståndsdelar i de (av Settels benämnda) ”pastorala” bandstyckena ”Landscape for three tape recorders and…” (1978) och ”Scenario” (1980). Det senare verket utgår från klanger som associerar till fåglar, men även andra djur- och naturljud, medan ”Landscape for three taperecorders and…” består i utdragna, svävande klangblock som expanderar till drömska, lyriska landskap.

Settels beskriver de båda styckena i termer av ett klassiskt formspråk, medan min upplevelse snarare är riktad mot en kontemplativ ljudresa, som intresserar i sin sköna enkelhet. Vidare finns en komposition titulerad ”Landskap” (1980) som stundtals påminner om ”Landscape for three tape recorders and…”. Det förra styckets tillkomstår kan härmed ifrågasättas och en gissning är snarare att material från detta användes till det senare. Och ännu mer förvirrande är att Settels även deltog i två (1972 och 1973) av de kollektiva kompositioner titulerade ”Ljudlandskap” som gavs årligen av Fylkingen under 1970-talet. Möjligheten att ”Landskap” ingick i någon av dessa föreställningar verkar heller inte osannolikt; ett antagande motiverat av kompositionens enkla ljudbild, vilken snarast tycks höra hemma bland Settels tidigare verk.

Svårigheter i att fastställa tillkomstår är emellertid ett marginellt problem, eftersom informationen kring Settels och hennes verksamhet som komponist är försvinnande liten. Uppmärksamheten inskränker sig till en intervju i Nutida Musik (1979/80:1), eftersom resterande material består i ovan nämnda LP – som hon publicerade själv – liksom verkförteckningar från Elektronmusikstudion i Stockholm och de inkonsekventa uppgifter som står att finna i Electronic Music in Sweden.

Okänd är Roberta Settels emellertid inte. Settels Footwear på Västerlånggatan i Stockholm är och har länge varit en välbesökt butik, varifrån hon bedrev sin verksamhet som erkänd formgivare av exklusiva sandaler. Hennes omfattande förtjänster på musikområdet har dock passerat obemärkt. Därför är det hög tid att lyfta fram och belysa hennes pionjärskap som komponist av elektroakustisk musik.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry