SOM5 – musikaliska sommartips

SOM5 – musikaliska sommartips

Publicerad: tors, 2013-02-21 22:03

SOM5 - avdelningen där Soundofmusics skribenter tipsar om vad vi lyssnar på för tillfället. Mest nyutgiven musik, men också gamla godingar, konserter, böcker eller vad annat som har inspirerat oss.



Sommar 2013


Jens Holmberg tipsar

Peter Jefferies: The Last Great Challenge in a Dull World (De Stilj)

Välbehövlig återutgåva av denna Jandek-sniffande och The Dead C-uppbackade juvel från den Nya Zeeländska underjorden.

Yusef Lateef: Eastern Sounds (Fantasy)

Lateefs sammetslena blås och det svala svänget på Eastern Sound är perfekt för dåsiga sommardagar under parasollet.

Börje Fredriksson: s/t (Odeon)

Under löpet Swedish Jazz Masters har EMI uppdaterat delar av den svenska jazzskatten med digital kostym. Bland annat har de släppt loss Börje Fredrikssons coletraneska tenorsaxofon, som har svävat fint på min balkong i sommar. Synd att han gick bort så tidigt.

Trader Horne: Morning Way (Dawn)

En av de absolut finast brittiska folkplattorna. Duon Jackie McAuley (ex Them) och Judy Dyble (ex Fairport Convention) skapar magiska stämningar. Omslaget däremot förstod ingen hur det kom till.

Lee Hazlewood: Cowboy in Sweden (LHI Records)

Jag har aldrig sett filmen där en cowboy (Hazlewood) guidas runt i Sverige av en ung blond flicka (Nina Lizell). Men den har ett härligt soundtrack, med klassiska Hazlewood-låtar som No Train to Stockholm, Cold Hard Times och Pray them Bars Away.


PM Jönsson tipsar

Greek Rhapsody: Instrumental Music from Greece 1905-1956 (Dust-to-Digital)
Fantastisk dubbel med grekisk musik som Tony Klein har sammanställt från svåråtkomliga 78rpm-skivor. Förutom två Cd-skivor är det en bok på 152 sidor med fakta om inspelningarna och en essä om historiska inspelningar.

Let Me Play This For You: Rare Cajun Records – Babineaux & Guidry, Angelas Le Jeune & Blind Uncle Gaspard, 1929-1930 (Tompkins Square)
Tompkins Square fortsätter att gräva i cajunarkiven. Fioler och dragspel för hela slanten. Makalös sångare – Angelas Le Jeune.

Hailu Mergia and His Classical Instrument (Awesome Tapes From Africa)
Återutgivning av kassett från 1985 med etiopisk musiker som med moog, fender rhodes och trummaskin gör något eget av folkmelodier. Drömsk och psykedelisk spacefolkjazz.

Stand Up, People: Gypsy Pop Songs from Tito's Yugoslavia, 1964-1980 (Vlax)
Jag har köpt en hel del romsk musik på Lp. En del är bra, annat sådär. Varenda låt på den aktuella samlingen är av toppklass. Två britter som samlat ihop skivorna. Den kända sångerskan Esma Redzepova samsas med mer okända namn.

50 Years of Great Operatic Singing (RCA Victor)
6-lp-box i ett skrikigt rött plyschfodral. Boxen gav ut i 1000 exemplar, tror jag, i mitten av 50-talet. Inspelningar från Metropolitan i New York. Kronologiskt upplägg, jag fastnar mest för de äldsta spåren, som när Pol Henri Plancon (1851-1914) sjunger Elle Ne M´aime Pas från Verdis Don Carlos med overklig basröst.


Thomas Millroth tipsar

Chris McGregor's Brotherhood of Breath: Procession (Ogun)
De döda talar till oss med en kraft som överröstar det mesta i samma genre i dag. Chris McGregor, Dudu Pukwana, Johnny Dyani, Mike Osborne, Harry Miller ekar genom årtiondena. Hos oss finns ännu Evan Parker, Louis Moholo-Moholo, Radu Malfatti och några fler. Den musik som levereras av dessa odöda och odödliga är som en åska av sydafrikanska rytmer och pockande, vädjande, dansande melodier. Tänk att det var så här bra 1977, när engelska och sydafrikanska frifräsare slog ihop sig med mer renläriga jazzmodernister.

The Ex & Brass Unbound: Ebirniys Diir (Ex)
Gustafsson, Vandermark, Wierbos och Paci är ingen dålig blåsarsektion bakom The Ex, även om de verkar rätt så väluppfostrade vid sidan av Brotherhood of Breath 1977. Men här finns ändå plats för både riff, ruffel och dans. Jag faller direkt för deras skeva trummis, inte minst när hon sjunger etiopiskt. Då gungar det rejält och Katherina Bornefelds röst svävar som en galen fågel högt upp bland skyarna.

Spontaneous Music Ensemble: Challenge (Emanem)
1966–67: de trevar och har lärt sig Ornette Colemans läxa bättre än de flesta. John Stevens trummor är som vasst glas, Trevor Watts visar vilken fantastisk saxofonist han är, och i ett särskilt nummer börjar de tillsammans med Evan Parker bena upp bitarna så att de faller isär. Deras förvåning är stor över vad de finner.

Karin Rehnqvist: Live (Sterling)
Körverk av Rehnqvist inspelade live i olika rum. Lokalerna blir egna aktörer och körklangerna mäktiga, trånga, liksom speglingar och liknar inget annat. Det finns musik som är magi, ett slags ursprungsklang. Så här måste intrycket av den första musiken ha varit för de förvånade lyssnarna någon gång i forntiden. Ett under vad röster kan.

Yoko Ono: Louisiana
Ju mer hon banaliseras i nöjespressen – nu dök de där gamla icke-frågorna om rockgruppen The Beatles upp igen! – desto aktuellare känns hon. Jag doppar mig i hennes musik, hör hennes släppa loss rösten i brittisk impro tillsammans med John Lennon och John Stevens 1969; anmärkningsvärt och förbisett. Lyssnar hur hon satsar luft och vatten och livsrisk i ”Walking on Thin Ice”, skakas av hennes primalskriksröst som förbinder och förklarar Kim Gordons och Thurston Moores trevande ihopspel på senaste skivan. Visst är den ett av hennes absoluta mästerverk, en konstnär som inte lärt sig skilja genrerna åt. Eller liv och konst, för att uttrycka mig riktigt plumpt. Onos utställning på Louisiana är ett vattenhål som räcker länge, bara det jättelika musikrummet med videor och hörlurar i mängder gör det värt en resa.


Magnus Nygren tipsar

Arc Trio: s/t (Playscape)
Basisten Mario Pavone tillsammans med radarparet Craig Taborn (piano) och Gearld Cleaver (trummor) på en inspelning i februari i år. Fantastisk jazz där Pavone – som spelade en hel del med Bill Dixon – får stort utrymme jämte rytmhjältarna.

Sven-Åke Johansson: Jazzbox (SÅJ)
Fem cd-skivor där Sven-Åke Johansson tillsammans med Axel Dörner i Cool Quartett, Joe Williamsson, Aki Takase återvitaliseras cooljazz och bebop från 50-talet. Underbart!

Spontaneous Music Ensemble: Challenge (Emanem)
Tidig inspelning med John Stevens och andra där de fortfarande har kvar en fot i jazzen, den andra är på väg in i omformulerandets konst om den improvisationsmusik som ska växa fram i England under 70-talet.

Decoy med Joe McPhee: Spontaneous Combustion (Otoroku)
Frijazz med hammondorgel! Funkar skitbra! Att trumpetaren och saxofonisten Joe McPhee gör ett nytt inhopp gör inte saken sämre. Även om musiken skulle vinna på att vara mer gemensam än den faktiskt är.

Bremen: s/t (Skrammel)
Duo från Uppsala som blandar progrock och krautrock med drone och minimalism. Vitalt, spännande och mycket trevligt att lyssna på.


Maj 2013


Jens Holmberg tipsar:

E-musikgruppe Lux Ohr: Kometenbahn (Svart Records)
Tyskare än tyskt. Med namnet är det det inte en finska kvartetten spelar kosmisk musik i samma skola som Tengerine Dream.

GR: A Reverse Age (Mexican Summer)
Frenetisk och skrovlig garagerock med franska gitarrfenomenet Gregory Raimo från Gunslingers.

Joakim Skogsberg: Jola Rota (Subliminal Sounds)
Subliminal Sounds ger ut denna svenska hippie-psych-folk-klassiker på vinyl igen. Välbehövligt, då originalet på Gump är såväl svårt som dyrt att lägga vantarna på.

Barn Owl: V (Thrill Jockey)
På nya skivan låter Barn Owl elektronik och rytm ta större plats än tidigare. Deras ödsliga och utdragna gitarrdrone får en ny dimension och resultatet är det mest komplexa och utmanande hittills.

Uncle Acid & The Deadbeats: Mind Control (Rise Above)
Andra skivan från mystikerna i Uncle Acid bjuder på omistlig ockult-rock med urstarka melodier.


Magnus Nygren tipsar:

Terry Riley & Don Cherry: Live Köln 1975 (bootleg)
Fantastisk inspelning med dessa två fantastiska musiker plus Karl Berger på vibrafon. Cherrys och Rileys musikaliska universum hade flera beröringspunkter, och att de vid några tillfällen spelade tillsammans, bland annat i Köln 1975, är ett bevis för det. Båda föredrog enkla melodier och upprepning, men på skilda sätt.

Paavo: The third song of the peacock (Found You Recordings)
Ett avskalat Paavo träder fram på den nya The third song of the peacock. Cecilia Perssons piano och Sofia Jernbergs sång får sällskap av Fredrik Ljungkvists saxofon och klarinett. Här får alla tre chans att blomma – och de gör det. Mycket bra skiva.

New York Art Quartet: Call it Art (Triple Point)
Fantastisk box med tidigare outgivet material från 1964 och 1965 från denna makalösa kvartett med John Tchicai och Roswell Rudd i täten. Luftig frijazz innan brölandets förtätningar.

Klaus Schulze & Günter Schickert: The Schulze-Schickert Session (Mirumir)
Klaus Schulzes analoga syntar och Günter Schickerts ekogitarr i tidigare outgiven inspelning i ett vardagsrum i september 1975. Skitbra ljud och musik som är precis så flummig och kosmisk man vill att den ska vara. Jag blir lycklig!

Gato Barbieri: Obsession (Affinity)
Ful skiva med brittiska Affinitys svarta omslag. Men fantastisk musik inspelad 1967. Hård frijazz, men trumslagaren Aldo Romano och basisten Jean-Francois Jenny-Clark borgar för att det ändå är en tydlig ljudbild. Barbieris sax vrålar som besatt.


Thomas Millroth tipsar:

Maiken Stene, ”This land is your land”, KHM Malmö tom 12.5
I en tid då ljud karvas, svarvas, nöts, avsmakas och formas händer det att många bildkonstnärer tränger in i det hårda kärnvirket; det finns ju ett omedvetet ihopväxande mellan konstarterna – ett slags gemensamma cellförändringar. I den dialektiken händer det att de vackraste fruktkropparna dyker upp i något oförutsägbart galleri. Så i Maiken Stenes avgångsutställning. Gruvorna i hemtrakten Sokndal förvandlas till kulisser, och vi sitter mitt i medan dånande maskiner tränger in i berget i ett rum där ljuset falnar och växer. Totalljudkonst med extra allt.

Sara Wallgren, Frekvensteckningar.
Alltså är också min tvåa i månadens femma en konstnär. Sara Wallgren är mitt
inne i att göra 88 teckningar som översätter frekvenser, en för varje pianotangent. Nej, tro inte det handlar om någon löjlig expressionistisk metafor. Här lyssnar hon på strukturer och tecknar som en gudinna med skarpaste linje eller punkt. Fast den har vi inte sett ännu, punkten alltså: då det är dags hoppas jag vi kan presentera hennes frekvensteckningar här.

Fredrik Ljungkvist, Yun Kan 10 (Hoob)
Dubbel med detta ystra gäng, där fönstren är öppna mot allt. Men de kontrollerar själva väderleken alldeles utmärkt själva. Inte minst Ljungkvists saxofon som blåser mild bris och full storm som det behagar, Per Åke Holmlander som låter böljorna fara litet som de vill genom tuban, och Sofia Jernberg, hennes röst framkallar molntussar, skyar, dis, dimma, ilande vindar fast jag sitter inomhus.
Musik som överträffar SMHI.

Charlemagne Palestine + Z´Ev, Rubhitbanklanghear (Sub rosa)
Två magnetisörer tillsammans och var för sig. Klockspel och slagverk. Upprepningar och uppylldhet. En sann bild av trans, men samtidigt tycks de säga, att vi ska passa oss, hålla avståndet för att nå densamma inom oss själva: vi är ändå välkomna in i deras ekande rum. Aldrig är vaka mer lik sömn och dröm än här.

Throbbing Gristle, 20 Jazz Funk Greats
1978 står det på konvolutet. Ibland får man damma sig ner i högarna av fonogram och pröva vikten av sådant som gärna nämns i samtal. Throbbing Gristle är ju industriell genialrock i helt egen rätt. Och visst gnisslar det fint ännu. Jag ställer genast tillbaka skivan på hyllan märkt ”evigheten”… tills vidare.


PM Jönsson tipsar:

Scattered Melodies:
Korean Kayagum Sanjo from 78rpm Records (Sublime Frequencies)
The Crying Princess: 78rpm Records from Burma (Sublime Frequencies)
Två nya skivor från Sublime Frequencies som gräver sig tillbaka i tiden. Mycket fascinerande att höra så pass tidiga inspelningar från Burma och Korea.

Dur-Dur Band: Volume 5 (Awesome Tapes From Africa)
Band från Somalia som spred glädje på Mogadishus klubbar innan inbördeskrig och islamister skapade kaos i landet. Svajigt 80-tals-sound, men det gör ingenting. Lysande!

Sid Hemphill: The Devil´s Dream (Global Jukebox/Mississippi)
Musik Alan Lomax spelade in 1942 - som först nu får ordentlig spridning – med en blind sångare/fiolspelare från Mississippi. Spontant och levande.

Kenya Special: Selected East-African Recordings from the 70s & 80s (Soundway)
Efter massor av samlingar med musik från Västafrika och Latinamerika lyfter Soundway fram gamla singlar från Kenya. Supersvängigt, sköna gitarrer, och jag längtar redan efter nästa volym.


Johan Redin tipsar:

David Rothenberg: Bug Music: How Insects Gave Us Rhythm and Noise (St. Martin’s Press)
Äntligen en sequel till Ossiannilssons studie ”Insect Drummers” från 1949. Entomologisk estetik är helt klart framtiden.

Re:Spaces: Lisa Ullén / Magnus Granberg / Joel Grip / Charlotte Hug (Nya Perspektiv)
Andra upplagan av Re:Spaces med en spännande blandning svenska improvisatörer med slakbågade Hug som internationell gäst.

The Fall-Outs: s/t (Super Electro Sound Recording)
Apbra trio. Hyfsat rå garagepunk som får både öron och hjärta att byta till sommardäck.

Fredrik Ljungkvist: Yun Kan 10 Ten (Hoob)
Purfärsk dubbelcd med svensk jazz i absolut toppklass.

Blurred Edges Festival (Hamburg)
I dag startar femte upplagan av Hamburgs finaste festival, i veckorna två. Improviserat, noterat, skramligt, fint och ruffligt.


Mattias Jonsson tipsar:

The Knife: Shaking The Habitual (Rabid)
Jag känner mig inte klar med den här skivan och undrar om jag någonsin kommer att bli det. En skön känsla.

OMD: Final Song (låt)
Återkommer ofta till den här mekaniska poplåten från nya skivan English Electric. Gillar tick-tackandet och de samplade rösterna samt hur ackorden aldrig byts och därmed sångmelodin får göra jobbet.

Evenings: Yore (Friends of Friends)
Luftig, dagdrömmande elektronisk pop utan några som helst vassa kanter. Ändå en märklig dragningskraft.

Zomes: Time Was (Thrill Jockey)
Zomes var Asa Osbornes soloprojekt tills han träffade Hanna Olivegren på Perspectives-festivalen förra året. Hon började tydligen sjunga mitt under hans konsert. Sällsam drone-pop.

Mike Cooper: White Shadow In The South Seas (Room40)
Elektronisk exotica. Fascinerande skiva.


Mars 2013


Motorpsycho
Motorpsycho.

Jens Holmberg tipsar:

Johan Harstad: Blissard (Bok)
Harstads bok om Motorpsycho kan läsas på många sätt. Det är lika
mycket en bok om en skiva som en bok om ett band. Full av fotnoter och berättelser utvecklar den sig till en intressent historia om ett experimentellt och kämpande rockband från Trondheim.

Motorpsycho: Roadwork, Vol. 4 - Intrepid Skronk (Rune Grammofon)
I samband med Blissard-boken dammade jag av bandets senaste liveplatta i Roadwork-serien. Finns det något band i Skandinavien som kan matcha Greatful Deads live-psykedelia så är det defintivt Motorpsycho.

The Men: Electric 7” (Sacred Bones)
Nya punkrockrökaren Electric lovar gott inför bandets fjärde fullängdare, New Moon, som släpps i början på mars.

Koudede: Guitars from Agadez Vol 6 7” (Sublime Frequencies)
Andra 7:an från Koudede i Guitars from Agadez-serien är lika politiskt laddad som vacker.

Drcarlsonalbion: La Strega & The Cunning Man In The Smoke (Latitudes)
Dylan Carlsons soloprojekt utforskar både brittisk folktradition och
fältinspelningar. Latitudes-sessionen i London avslutas dessutom med en vacker version av PJ Harveys ”Last Living Rose”.


Mattias Jonsson tipsar:

Testbild!: Where Did This Begin? (bläck charm nostalgi vassa tänder)
Mycket fin och insiktsfull bok om ett av Sveriges finaste band (eller ska man kanske säga konstprojekt?). Jag läser ut den så långsamt jag kan.

Serafina Steer: The Moths Are Real (Stolen Recordings)
Denna harpaspelande folkrockerska har gjort ett album som växer och växer. Och som undviker många stereotypfällor.

Berberian Sound Studio (film + soundtrack)
Jag fascineras av Peter Stricklands mardröm till film – med Broadcasts mardrömsmusik som komplement.

Robert Stillman: Station Wagon Interior Perspective (Archaic Future)
Undertiteln “A Requiem For John Fahey” säger det mesta. Respektfull hyllning.

Pere Ubu: 414 Seconds (låt)
Ny Pere Ubu-låt som jag ofta återkommer till. Intensivt spår från oväntat vitala skivan “Lady from Shanghai”.


PM Jönsson tipsar:

Grouper: The Man Who Died In His Boat (Kranky)
Ännu en stark skiva av Liz Harris (Grouper) som förenar dronemystik med drömska melodier.

Andreas Eklöf/Mats Persson: Klavikord (Compunctio)
Gamla instrument får nytt liv när Eklöf och Persson spelar klavikord och cittra.

Stephen Wade: The Beautiful Music All Around Us: Field Recordings and the American Experience (University of Illinois Press)
Under många, många år har Stephen Wade letat information om låtar som en gång i tiden spelades in av Library of Congress. Ett detektivarbete samsas med analyser och spännande fakta.

Bernard Josse: Soldier of the Road – a Portrait of Peter Brötzmann (Cinésolo) Dvd
En hel del fantastisk musik förstås men än mer intressant att höra Peter Brötzmann prata om uppväxt, musiken och livet.

Fanta Sacko, Fanta Sacko (Bärenreiter-Musicaphon)
Ett vinylfynd. Den första skivan i serien Musique du Mali som kom ut 1970. Har aldrig släppts på Cd, eller digitalt, men musikpiraterna Mississippi Records gav ut några av dem häromåret.


rimbaud
Carl Fredrik Reuterswärd, Rimbaud, brons 1957. En baksida av konst, hur ser baksida av musik ut? Som Malfatti/Unami?

Thomas Millroth tipsar:

Spunk: Das Wohltemperierte Spunk (Rune Grammofon)
Sex skivor Spunk inspelade tonarts- och årsvis från 2002 till 2012, från B till G, jodå, det är ett projekt värt namnet, mäktigt och strömmande, allvarligt som få verk, och ännu mer övertygande. Jag lovar en resa i detaljerad utsträckning och åtskillig trångföring. Det går inte annat än att älska då den improviserade musiken går in i stränga former utan att förlora sig.

Ikue Mori, Ida Lundén: Swedish Energies (Ideal)
Ett fantastiskt samlingsalbum i begränsad upplaga ni alla måste mailbomba Ideal för att få tag i. Min höjdpunkt var Mori-Lundéns makalöst puttrande, jäsande, doftande, skvättande duo, där inga överdrifter gjordes men de flesta världsrekord slogs. Suverän elektronika.

Fire! Orchestra: Exit (Rune Grammofon)
Bandet lät ännu bättre i verkligheten än på skiva; men det här är gott nog ändå, årets och förra årets oväntade succégäng i all-star-genren. Jag trodde inte det gick, men som så ofta med den gode Gustafsson går det: mycket saxbröl var det i verkligheten, här något mindre, men häftigt gung och mycket ös, dock försvinner texten, som kanske är bra den med, men sångerskorna briljerar, en trocklande Jernberg snor in Wallentins obstinata raksöm. Och: en sån lycklig musik var det länge sedan jag hörde!

Christine Owman: Little Beast (GRCD)
En överraskning, denna röst, alla instrument hon använder till en egenartad hypnotisk pop. I en nyskapande version av ”Blue Suede Shoes” vinner hon alla lopp genom att vara släpigast. Det är mycket rumslig dramatik och svärta. Och en alldeles egen pipa.

Radu Malfatti/Taku Unami: s/t (erstwhile)
Till sist litet lågdynamik till den som inte står ut med utlevelserna av Fire! Orchestra och Christine Owmans känslostormar; coolare och mer kittlande än så här blir det inte. Ungefär som att få klipulver i brallorna, känna hur det rivs men inte kunna upptäcka något. Musik för den särskilt känslige, således.


ullen
Lisa Ullén, Okkyung Lee och Nina de Heney på förra årets Hagenfesten. Foto: Lars Jönsson

Magnus Nygren tipsar:

Spunk: Das Wohltemperierte Spunk (Rune Grammofon)
Fantastisk box där det entoniga tar plats och skapar skiftande droner. Den norska kvartetten visar världsklass i detta projekt som pågått i nära tolv år – en konsert om året, en ton åt gången.

Heddy Boubaker: Dig! (Petit Label)
Musiker som på egen hand utvecklar sina respektive instrument har det funnits gott om under senare år. En del lyckas bättre än andra, den franske Heddy Boubaker tillhör definitivt dem som skapar nytt.

Sheriffs of Nothingness: A Winter’s Night in the Crooked Forest (Sofa)
Kari Rønneklevs violin och Ole-Henrik Moes viola inspelade i en strömlös stuga i de norska skogarna. ”De enkla förutsättningarna tycks föda en outsinlig kreativitet hos denna mycket skickliga och samspelta duo”, skriver jag i en recension i Svenska Dagbladet.
http://www.svd.se/kultur/musik/sheriffs-of-nothingness_7890220.svd

Voigt & Voigt: Die Zauberhafte Welt der Anderen (Kompakt)
Wolfgang och Reinhard Voigt tar technon till platser där den pumpar, pyser, strålar och leker. Den 26 minuter långa ”Akira Mantra” är dessutom en psykedelisk minimalism som för tankarna till bortglömda hjältar som Angus MacLise och Ramon Sender.

Lisa Ullén-Nina de Heney duo feat Okkyung Lee: Look Right (LJ Records)
Duon Ullén/de Heney har tidigare visat vilka storverk de är kapabla till. Med cellisten Okkyung Lee tar de musiken vidare, utmanar sig själva och hittar nya ytor att utforska och vistas på.


Tjader

Johan Redin tipsar:

Vrakets position: Spår (Galleri 21)
Världen måste vakna! Det här är precis hur bra som helst. Episk traktorpsyk från det skånska landskapets mylla.

Tjädern (Tetrao Urogallus)
Impro från djurriket. Lyssna!

Trevor Pagelin: The Last Pictures (Creative Time Books)
I höstas skickades satteliten EchoStar XVI ut i rymden för att cirkulera runt jorden i all evighet. Med i skeppet finns en liten minneskapsel med 100 tämligen oväntade fotografier. Fantastiskt.

Max Brand: MoogTonium (uppfinning)
Den australiensiske kompositören och uppfinnaren skapade maskinen som få har hört men som alla bör äga. Lätt religiös stämning.

Rachel Carson: Havet (Tidens förlag 1951)
Läs en sida och du läser sedan hela boken. Något av det vackraste som har skrivits om något så banalt som vatten. Hos Carson är havet ett evigt snöfall.


Mattias
Mattias Alkberg. Foto: Erik Viklund

Sven Rånlund tipsar:

My Bloody Valentine: m b v (My Bloody Valentine, 2013)
Nån gång svalnar den, men inte ännu. Somliga kanske har förväntat sig att MBV:s återvändo efter över 20 år skulle innebära ett nytt musikaliskt språk. Själv är jag fortfarande förtjust efter många, många lyssningar. När hände det senast?

Terry Riley: Shri Camel (CBS Masterworks, 1980)
En sen klassiker för att vara av en av minimalismens pionjärer. Riley började komponera stycket flera år tidigare och i flera versioner. Den här, med Riley på modifierad Yamaha-elorgel, är fantastisk i sin övertonsrikedom.

Autechre: Exai (Warp, 2013)
Senaste AE är en baklängesåkning till de riktigt komplexa rytmernas tid i höjd med förra decenniets album. De många influenserna framträder mer för varje lyssning, som en påfågelsskrud i skiftande belysning.

Mattias Alkbergs Begravning: s/t (Teg/Playground, 2013)
Mattias Alkberg är som Luleås egen plantskola för politiska rockare. Nytt bra band, igen, men det är texterna och sången som står i förgrunden. Allsång med mening.

Kristoffer Lo: Anomie (Gigafon, 2013)
Norske bastubaisten Kristoffer Lo har spelat in musik djup som oceaner. En över timmen lång drone pregnant fylld med mörk strömmande magnetism. Det låter som SunnO))), det är en tuba. En mäktig platta i genren, ser fram emot hans livekonsert på Geigers Aprilfest.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry