SOM5 - majblommor från Soundofmusic

SOM5 - majblommor från Soundofmusic

Publicerad: fre, 2014-05-02 11:41

Tips. Nya tips från Soundofmusics redaktion. Nytt och gammalt – men alltid intressant.



Mattias Jonsson väljer:

Yello: You Gotta Say Yes To Another Excess (album)
Håller nästan på att lyssna sönder den här skivan. Det är skarpt, roligt, konstigt, vackert, ekivokt, svängigt, unikt och personligt i en väldigt direkt och genialisk inramning.

O Yuki Conjugate: Equator (album)
Jag känner att det börjar bli dags att utforska mer bland nittiotalets ambient-album. Här finns många guldklimpar att gräva fram och Equator är nog bara ett exempel bland många.

Virgo: Virgo (album)
Magisk Chicago-house från 1989.

Mr Fingers: Washing Machine (låt)
Mer klassisk Chicago-house från 80-talet. Larry Heard in action.

Sibelius: Symfoni nr 7 och Carl Nielsen: Saga-Drøm (musikstycken)
Ett par, eh, klassiska verk - nordiskt klingande - som jag återkommit en hel del till på sistone.


PM Jönsson väljer:

Audionom: Total (Gone Beyond Records)
Ett av landets bästa band är tillbaka med starkt album, pampigt ibland, meckigt ibland, hårt, konsekvent och textrader som borrar sig ner i skelettet.

Abd Al-Hayy Hilmi: An Anthology (AMAR)
4cd-box med arabisk sångare, gigant i början av 1900-talet. Köpte den nyligen och har bara börjat att lyssna. Intressant!

Akira Sakata & Giovanni Di Domenico: Iruman (Mbari Musica)
Superbt duoalbum där den japanska veteranen och en mycket yngre italiensk pianist kastar sig ut i orädda improvisationer. Noh-jazz.

Rajasthan Street Music (Sublime Frequencies)
Dubbel med fältinspelningar från nordvästra Indien. Olika stilar presenteras, mycket är inspelat utomhus.

Thus Owls: Smoke Like Birds (låt)
Hela skivan – Turning Rocks - är bra, men just här når Erica och Simon Angell riktigt långt. Pampig pop som öppnar alla fönster på vid gavel.


Thomas Millroth väljer:

Bogan Ghost: Zerfall (Relative Pitch Records)
Liz Allbee, Anthea Caddy, trumpet och cello som blöder och skär sig, andas och spottar. Det kokar och puttrar om och om igen oförtrutet med samma förvånade uttryck i Berlin.

Marc Baron: Hidden Tapes (Potlach)
Återanvända och omstuvade gamla kassettband ger en ny betydelse åt begreppet bandkomposition. En musikalisk Gargantuafest. Den flyger och kraschar, löser upp sig och tappar andan. Liksom omättlig.

Midnight Rounders: King Mutt and his Tennessee Thumpers (Frog)
När jag tröttnar på all eklektisk jazz och impro, som svämmar över, då plockar jag fram litet sent 20-tal, amerikansk grundläggande musik med pianisten Jimmy Blythe, basisten Bill Johnson och trummisen Snags Jones. Sällan har ett piano svängt så och bluesen klagat så. Den som inte hört Johnson vet inte vad basspel är.

Johnny Dodds: Blue Clarinet Stomp (Frog)
Blues ja! Mer ur-amerikana att sätta på när eklekticism och pretentioner blir för ogenomträngliga. Världens mest uttrycksfulla klarinettist från sent 20-tal. Drömmer mig bort som en annan Tom Waits.

Christine Wodrascka: Linéaire (Mr. Morezone)
När jag styrkt mig med ur-amerikana och äkthet kommer jag till liv i nuet igen och återvänder gärna till den livs levande impro, som Christine Wodrascka spelar. Ett piano bortom eklekticism och trötta gester.


Joacim Nyberg väljer:

Nate Wooley
Denne supertrumpetare levererar skiva på skiva med spännande och nydanande musik. En musiker som lätt kan bryta vardagens tristess. Ta till exempel sprillans nya Malus (NoBusiness) eller förra årets NCAT (Monotype), två skivor där trumpeten utforskas, ifrågasätts och omformas. Otroligt spännande!

Brötzmann / Van Hove / Bennink
Denna odödliga frijazztrio slutar aldrig att överraska. Kreativitet, dynamik, jävelskap och rent skärt vansinne, vad som helst kan hända! Låter lika friskt och fräckt som på 70-talet. Deras fantastiska skivor på FMP är ultimata dokument över en musik som alltid gick, och fortfarande går, sin egen väg.

Lali Barrière & Miguel A. García: Espejuelo (Nueni Recs.)
Jag har aldrig hört minimalistisk elektronisk musik så koncentrerad och fokuserad som på detta lilla underverk till skiva. Jag som vanligtvis är skeptisk till denna typ av musik blev helt frälst. Det är så härligt att bli överraskad ibland.

Casey Moir Band: Live på Hotell Hellsten, Stockholm, 4 april
Härlig australiensisk/japansk/svensk kvartett som lika själfullt som lekfullt skapar musik som talar direkt till en. Med otrolig kommunikation och starka individuella prestationer är detta en grupp att imponeras av. Håll öron och ögon öppna, det talas om en skiva redan till hösten…

APUH!: Ett (Pälsrobot)
Denna unga svenska trio är med sin debutskiva Ett förra månadens överraskning. Med ett starkt samspel, stor nyfikenhet och sprudlande spelglädje skapar APUH! mycket lovande musik. Vi väntar med spänning på uppföljaren.


Magnus Nygren väljer:

Mofungo: Frederick Douglass (Twin Tone/Coyote)
Men ojämna mellanrum återvänder jag till downtown-scenen i New York på 1980-talet. Improv, Beefheart, lust, avighet, jazz och rock och allt möjligt annat möttes hos band som Skeleton Crew, Elliot Sharp, The Scene is Now, Lounge Lizards. Och Mofungo. Skönt vinglande musik som omformade Beefheart till något alldeles eget.

Sonny Rollins: You are my Lucky Star (Låt från skivan 3 in Jazz på RCA Victor)
Även när Sonny Rollins slog in på den avantgardistiska banan och tog in Don Cherry, Henry Grimes och Billy Higgins så fanns standardlåtarna nära till hands. Denna inspelning som gjordes efter bara några veckor efter att gruppen återvände till New York efter Europaturnén 1963 är helt fantastisk. Rytmiken är förvisso fastmejslad, men Rollins och Cherrys solon är så fria de kan bli.

The Lawrence Marable Quartet: Tenorman (Jazz West Records)
Det är inte ofta en trumslagare döper en skiva till Tenorman! Men när Lawrence Marable 1956 hittade tenoristen James Clay föll han pladask. Och jag förstår honom. Denna skiva visar också att det fanns en livskraftig scen i Los Angeles som inte spelad cool jazz.

Teddy Edwards & Howard McGhee: Together again! (Contemporary)
De spelade tillsammans redan på 1940-talet. 1961 möts de igen, tenorsaxofonisten Teddy Edwards och trumpetaren Howard McGhee. Kraftfull jazz från USA:s västkust.

**Anthony Ortega: New Dance! (Revelation)
Äntligen! Jag har sökt i åratal efter detta mästerverk från Los Angeles 1966/67. Altsaxofonisten är en bortglömd hjälte. Ivrigt glöder han utan att tappa koncepten. Men han har också stor förmåga att lyfta fram det innerliga. En triolåt med sax, bas och trummor, tre som duo.


Sven Rånlund väljer:

God Loves Fags: As We Took A Power Nap (Spezialmaterial Records)
En slumpartad inspelning av detta schweiziska band vars medlemmar begriper sig på såväl kraut och pop som elektro. Rolig instrumentering, upbeat och downbeat.

Kjetil D Brandsdal, basist
Metalpowertrion Noxagt har just släppt en ny platta och en samlingsskiva med inspelningar från början av 00-talet. Lyssna på Kjetil Brandsdal, han kan borra hål i väggar med sin elbas.

Hollywood Dream Trip: Would You Like to Know More? (Streamline)
Fennesz nya platta förlorade mig snabbt som lyssnare, medan Christoph Heemann och Will Long på sitt sätt gjort en bättre ”Fennesz”. Långa, storslagna ljudtapeter med dsp-processad elgitarr och badkarsreverb.

Maigret (romanfigur)
Kommissarie Maigret vid Parispolisen har väglett ett flertal av mina antikvariatbesök på sistone. Det finns ju så många böcker! Och ibland till bra pris! Dessvärre är det lätt att fynda fel. Med titlar som ”Maigret blir upprörd”, ”Maigret har roligt” och ”Maigret tar miste” får man räkna med dubbletter.

Sleaford Mods: Chubbed Up. The Singles Collection (Not On Label)
Det är både obegripligt och självklart att Sleaford Mods breakar just nu. Med texter som klär av det brittiska förfallet in på samhällskroppen, och beats så primitiva att ESG framstår som yviga, finns det hopp. ”I hate what you do, and I don’t like you”. Ny punk på väg.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry