Sommartips från Soundofmusic

Sommartips från Soundofmusic

The Lounge Lizards. Coolare än coolast.

Sommartips från Soundofmusic

Publicerad: tors, 2014-06-26 20:41

Soundofmusics skribenter fortsätter att tipsa om musik de gillar. Bland tipsen finns brasilianska pärlor, frijazz med Frank Wright, en hyllning till den tidiga housemusiken, Don Cherry, thailändsk folkpop, klarinettduos, Lester Young, norsk vokalmusik, dubtechno... Var annars hittar du denna bredd?



Jens Holmberg mitt i fotbollsfebern.

Fem favoriter från Brasilien.

Jorge Ben – A Tabua De Esmaralda (Philips)
70-talets absoluta peak för Jorge Ben som syr ihop magnifika melodier av samba, rock soul och pop. Ett mästerverk.

Satwa (Mr Bongo)
Folk/psych-duo bestående av Lula Cortes och Lailson. Brasiliens första privatpressade skiva och en protest mot diktaturen.

Lula Côrtes e Ze Ramalho- Paêbirú (Solar)
Ännu en skiva med fritänkaren Cortes som här tillsammans med Ze Ramalho bjuder till med en riktig pärla till skiva, fylld av folk-jammande, utflippad psychjazz och underliga pastoraler.

Marconi Notaro - No Sub Reino Dos Metazo Arios (Time-Lag)
Den här gången teamar Lula Cortes och Ze Ramalho upp med undergroundpoeten Marconi Notaro. Resultatet är förstås magiskt.

Os Mutantes – ame (Polydor)
Mutanterna från Brasilien. Sublim psykedelisk popmusik som gifter ihop Storbritannien med Brasilien.


PM Jönsson tipsar:

The Sound of Siam vol.2 – Molam & Luk Thung Isan from North-East Thailand 1970-1982 (Soundway)
Den efterlängtade fortsättningen på Chris Menist djupdykning i thailändsk folkpop. Den perfekta sommarskivan!

Calypso – Musical Poetry in the Caribbean 1955-69 (Soul Jazz)
Den färskaste i raden av flera fina calypsosamlingar som släppts på senare år. Soul Jazz plockar upp 19 låtar som kommenterar samhället och bjuder på gott sväng.

Ahmed Abdul-Malik: East Meets West (RCA Victor)
Förutom inhopp på skivor med Coltrane och Monk hade jag aldrig hört Ahmed Abdul-Malik förrän Magnus Nygren hade med en av låtarna på en av sina Jazz Är Farligt-spellistor. Nyligen köpte jag den här plattan, från 1959, i fin nypress. Jazz möter musik från mellanöstern och Afrika.

Roscoe Mitchell, Solo Saxophone Concert (Sackville)
Ett favoritskivomslag. Roscoe Mitchell vid ett litet hus med en hund och massor av blåsinstrument. Jag köpte även dubbeln Noonah nyligen, men har stannat kvar vid den här skivan. Han spelar tankar. Det känns som att vara där, utanför huset.

Angles 9: Injuries (Clean Feed)
Jag hade knappt landat efter Fire! Orchestras omtumlande Enter innan Martin Küchen och Angles 9 attackerar både kropp och själ med spirituell och politisk frijazz.


Thomas Millroth tipsar:

Stine Janvin Motland, Ok, Wow (+3dB)
Vokalmusik som rinner över alla breddar bjuder norska Stine Janvin Motland på. Varje stycke är som slipat för ett instrument och hon har dem alla i halsen. Luften skulpteras, toner rivs upp. Det är sådana här skivor som ger energi och hopp, då allt känns upprepat, torrt och virtuost. Konst bortom virtuositet och genrer, så suverän att den skapar sitt eget rum. Då allt känns gammalt redan är det här redan nytt.

Marc Baron, Hidden tapes (Potlatch)
Ett litet mästerverk hopklippt av gamla kassettband av franske Marc Baron. Han rullar upp dem som en gammal super-åtta-film. Projektorn väsnas, filmen knastrar, berättelserna är helt obegripliga, eftersom jag inte var med. Men Baron låter mig lyfta över det personliga och lycklig få sväva i en av honom konstruerad ballong som tar hänsyn till de mest oväntade turer.

Mats Werner: Lasse Werner – En lycklig skit (bok, Gidlunds förlag)
Så kom den äntligen, en detaljerad krönika över en av svensk musiks mest fascinerande konstnärsgestalter. Märkt av sin tid, ja, men mycket mer än sin tid, självklart. Den bifogade skivan låter mig höra usel ungdomlig bebop men också ett urval av de märkligaste stycken. Skildringen är precis så detaljerat närgången som jag vill, av och till släpps jag in i musikaliska händelser, performance och happenings. I flera dagar har jag inte velat lyssna på annat än Lasse Werner. Det river och lockar fortfarande. Hur många pionjärer är det annars som återgått till historiska fossiler. Så icke Werner. En glad och uppsluppen bok proppad med bilder, diskografi, bibliografi och så mycket lust att det rinner över. Det kallar jag musik.

Sven-Åke Johansson: Adventsmusik at Kippenbergers Büro (SÅJ/Provinzeditionen)
Specialutgåva i liten upplaga och en mini-lp med en dragspelande Johansson på synnerligen fantastiskt solohumör i Martin Kippenbergers legendariska konstbyrå i Kreuzberg. En korsväg för två artister som gick var sin speciella väg. Jag har aldrig tänkt på det tidigare, men nog låter Kippenbergers målningar som Johanssons dragspel?

Sabine Vogel/Chris Abrahams: Luv (Another Timbre)
Orgel och flöjt låter inte alls som jag trodde. Vogel solo på flöjt låter inte heller som jag trodde. Då och då dimper en skiva ner med denna underbara märkliga ljudspetsande, flöjtskärande, tonvridande musiker som kan få mig att tänka på vinden eller en enkelbeckasin; eller så är det någon hemlig håla i stan hon hittat in i. Vad hon än gör skär den raka tonen genom skallen och släpper in en värld jag alltid märkligt nog är oförberedd på. När sommaren blir för jolmig lyssnar jag på Vogels insektssurr och fåglalåt.


Joacim Nyberg tipsar:

Brötzmann/Edwards/Nobel/Adasiewitsz - Mental Shake (Otoroku)
Trion Brötzmann/Edwards/Noble har några år på nacken nu och dundrar väloljat fram i full fart. Lägg så till vibrafonfenomenet Jason Adasiewitsz och vi har en ostoppbar frijazzmaskin. Tät musik som utvidgas, tranformeras och ständigt ligger på bristningsgränsen. Och svänger gör det också! En av de bästa Brötzmann på senare tid.

Hélène Breschand - Les Incarnés (DAC Records)
Soloharpa som öppnar upp en helt ny ljudvärld. Helt fantastisk musik med riktning, tanke, vilja och skönhet. Jag kan inte få nog, Breschand väcker min nyfikenhet och fångar min uppmärksamhet. Maken till spännande musik trodde jag inte att jag skulle få höra år 2014. Känslan av att bli totalt bortblåst av något totalt oväntat gör livet värt att leva.

Lester Young
Tillbaka till rötterna. En av jazzens största profiler, helt utan bäst-före-datum. Varken förr eller senare har någon spelat så coolt, så vackert. Lyssna! Hans plågade själ satte upp hinder efter hinder för honom, han kämpade med samtiden, med sig själv och med alkoholen. Lester förlorade mot alla. En legend. Vila i frid.

Frank Lowe: Your Prayer (ESP)
Amerikans frijazz när den är som allra bäst. Fullt ös, full känsla och ett driv som får det att gunga under fötterna. Det kokar, bubblar, pyser, fräser och sprutar! Det är eldig musik utan mycket till andrum och Arthur Jones (bortglömd?) spelar så att stumparna yr! Denna ESP-skiva är hur bra som helst. Inspelad redan 1967...

Nate Wooley
Jag sticker inte under stol med att jag beundrar Nate Wooley. En sådan spännande och mångsidig musiker stöter man inte på särskilt ofta nuförtiden. Och att han är så otroligt trevlig, ödmjuk och totalt hängiven musiken gör honom till ett unikum. Håll ögonen och öronen på honom.


Magnus Nygren tipsar:

Jimmy Giuffre 3: Trav'lin' light (Atlantic)
Giuffres trio med Paul Bley och Steve Swallow i all ära. Men trion med gitarristen Jim Hall och trombonisten Bob Brookmeyer är lika bra. Men på ett helt annat sätt. Så ljuvligt bra jazz! Från 1958

Don Cherry: Modern Art (Mellotronen)
Don Cherry, Jojje Wadenius och Per Tjernberg. Bland andra. Cherry är som mest uppe i sin rockiga period. Han har just spelat in Hear & Now, spelat med Lou Reed och Steve Hillage och är tillbaka i Sverige. På Moderna museet spelar han upp sin nya musik - i en unplugged version.

Sven-Åke Johansson: The 80's – Selected Concerts (SÅJ)
Sven-Åke Johansson har åter samlat ihop sin musik i en enkel men välfylld box. Denna gången med livematerial från 1980-talet, eller i alla fall nästan. En av konserterna är från 1990, med en ung Mats Gustafsson på tenorsax och sopranino samt Wolfgang Fuchs på basklarinett och sopranino. I övrigt finns musiker som Richard Teitelbaum, Tristan Honsinger, Günther Christmann och andra frifräsare.

The International Nothing: The Dark Side of Success (Ftarri)
Klarinettisterna Kai Fagaschinski och Michael Thieke gör det igen. Ett nytt album där de rider på sitt koncentrerade sound samtidigt som de för det vidare genom att bryta upp linjära klanglinjer med såväl virvlar som kraftfulla drag. Genialt.

The Lounge Lizards: s/t (EG Records)
Då och då måste jag återvända till The Lounge Lizards första skiva från 1981. Den är så fruktansvärt bra. Jag brukar försöka undvika ordet cool, men här går det inte. Monk-låtar (bland annat) i no wave-versioner med en galen Arto Lindsay på gitarr, en orubblig John Lurie på sax, brodern Evan Lurie på piano, poparen Anton Fier på trummor och Steve Piccolo på bas. Yiiiiha!


Daniel Persson tipsar:

Deepchord: Lanterns (Astral Industries)
Nystartade etiketten Astral Industries slår på stort vid sitt första släpp, nämligen dubtechnolegenden Deepchord. Fyra spår på drygt femton minuter vardera, skivan är enbart släppt på vinyl och kostar drygt 350 kr. Den är dock ruskigt snygg och skivan riktigt bra.

Yagya: Sleepygirl (Delsin Records)
Jag fortsätter på dubtechnotemat med Yagya's Sleepygirl, och även han fortsätter att leverera. Lite högre tempo än på hans tidigare skivor, samt lite japansk sång och akustiska instrument. Riktigt fin.

Lewis: L'Amour (Light in the Attic)
Ännu en sådan där mystisk skiva som dykt upp från ingenstans. Släppt i början av åttiotalet på privat press och först nu tack och lov återgivits. Ingen verka veta vem han är och vad han gör idag, men han har spelat in en väldigt vacker skiva med vemodiga kärleksballader.

Copeland: Because I'm Worth it (Self released)
Inga Copeland från Hype Williams släpper sin första soloskiva och det är precis så knäppt och vackert som jag hade hoppats.

Dj Sprinkles: Midtown 120 Blues (Comatonse Recordings)
En skiva som är en hyllning till housen innan den blev kommersiell, när den var för de utstötta som inte hade någon annanstans att ta vägen än till nattklubbarna. Fantastisk skiva, en slags housens svar på Disintegration Loops. Mörkt, långsamt och vackert.


Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry