Testbild! - Where Did This Begin?

Testbild! – Where Did This Begin?
[bläck charm nostalgi vassa tänder, 2013]

Fråga: varför ger man ut en sån här bok? Svar: för att man kan, för att man borde, för att man måste. Kanske är det av samma anledning som Testbild! skapar musik; för att de kan, för att de borde, för att de måste. Efter att ha långsamt ha läst ut den här boken känner jag mig mer och mer övertygad om storheten hos det här Malmö-kollektivet. Eller storheten och storheten, jag tycker musiken är fantastisk, men det är först nu jag greppar mer av det som finns där bakom. Tankarna, idéerna, visionerna, ambitionerna. Alltså, förutom att göra de där gåtfulla, mångbottnade skivorna och de där fina jazzpoplåtarna med de sofistikerade harmonierna så har de även mage att tänka på alltihop som konst. Att varje liten del eller detalj spelar roll när allting ställs på sin spets. Eller snarare, att den musik vi hör egentligen bara är en liten del av konceptet Testbild!.

Om man bortser från själsfränden Louis Philippes träffande förord i början och den detaljerade diskografin i slutet så består boken i princip av två delar: Joakim Norlings grundliga intervju med ”huvudpersonen” Petter Herbertsson (på både svenska och engelska) samt fotodokumentation av tre olika projekt: Proof Of Life (musik skickad med flaskpost), Imagine A Balloon (skiva släppt i luftballong) och A Second Sun (sju unika inspelningar skickade till sju fiktiva personer i sju länder i sju världsdelar). Tanken med dessa projekt är att visa att konst kan få finnas bara för sin egen skull och inte nödvändigtvis presenteras för en tänkt publik. Musiken som skickats med flaskpost eller luftballong har skrivits bara för detta tillfälle och sedan raderats från alla hårddiskar. I intervjun kallar Petter Herbertsson dessa projekt för ”upptåg”, men jag anar ändå en konsekvent, karaktärsfast, ja, seriös linje här.

”No-one knows what the members of Testbild! look like”, skriver Louis Philippe. Han är verkligen något på spåren. Trots att boken innehåller ett fyrtiotal bilder så finns det inte en enda tydlig bild på en medlem som tittar rakt in i kameran. Det finns gott om bilder på personer som håller på med något, som gör saker, men det är aldrig personer som poserar eller visar upp sig. Och trots att intervjun, det centrala i boken, är djuplodande, nyansrik och väldigt öppen så känns det aldrig som att man får veta för mycket eller att den där lite hemlighetsfulla Testbild!-auran riskerar att tvättas bort. Norlings inkännande intervju med Pettersson är för övrigt en riktig höjdare. Den har egentligen mer formen av ett engagerat, intellektuellt samtal om konst, skapande och inspirationskällor. Oerhört intressant helt enkelt!

Så: är du det minsta intresserad av konceptuell konst, av kreativitet och gränslöshet, av vad man faktiskt kan göra inom popmusikens ramar, av samtids- och historieskrivande utanför mittfåran, av att få veta mer om lyckan som kan uppstå när man gör några riktigt fina fältinspelningar – skaffa den här boken. Men jag tycker också att den kan få finnas för sin egen skull, utan en tänkt publik.