Tystnaden efteråt i Mårtenssons målningar

Tystnaden efteråt i Mårtenssons målningar

Per Mårtensson visar nya målningar hos Thomas Wallner i Simris. Galleriet ligger utanför Simrishamn, men är ett av landets ledande. Utställningen pågår till 13 oktober. Bilden visar en målning utan titel från 2013. Foto: Galleriet.

Tystnaden efteråt i Mårtenssons målningar

Publicerad: lör, 2013-09-14 18:56

Per Mårtenssons måleri har något storslaget över sig. Stora ytor brer ut sig. Gåtfulla mönster skapas. Men vid en närmare besiktning är det gåtfulla nog så alldagligt, en hissvägg, bussklotter, en bilplåt, ett reparerat fönster. I varje bild finns alltså spår. Jag tycker det är spår till ljud. Bilderna är efterklanger.

Av: Thomas Millroth

Den muntraste målningen på Per Mårtenssons utställning hos Thomas Wallner i Simris (tom 13/10) är två bilplåtar. De är vackert lackade. Det glänser och speglar sig. Men så löper en lång djup repa i lacken. Förargligt. Speglingen bryts och nog kommer den ilskne bilförarens reaktioner upp i minne.

För Mårtensson må det vara en av hans favoriserade blanka bländande ytor, och vad är mer skinande än en sprutlackerad bil, men ändå. Den där repan som inte hör hemma här, den innehåller ett raspande ljud och kanske till och med ett uns skadeglädje.
Jag stannar vid det där raspande ljudet, sylen som skär över de polerade hårda ytorna.

Det ljudet syns, det ilar, och bär kanske till och med sabotörens humör i sig. För inte är det lackering som intresserar. Men det som stört den, det som föregått. Alltid finns dessa dubbla tempus hos Mårtensson. Ofta finns också där en person. Vem har repat? En aning om samhällelig ilska finns i spåret.

Ännu tydligare blir det i trycken med klotter på en buss. Eller ännu mer i de nya stora målningarna. De ser först ut som brutna rum, kollapsade konstruktioner. Snart identifierar jag dem som glasrutor lagade med tejp tillfälligt av Securitas. Nya rum bryter sönder de rektangulär rutorna.

Men också här är det glänsande ytliga sönderslaget och saboterat.
Som ett raserianfall utifrån samhällets orättvisa fördelningar av tillgångar och service i dag. Vad är mer utmanande än stora skyltfönster?!

Och nu kommer jag ihåg hur ett fönster klirrar till för ett sådant anfall. Hårt darrar det tjocka glaset och det skallrar för anfallet.
Ett kort ljud på natten, ett tillägg till stadslandskapet. Det ljudet har just varit. Det syns. Den tejpade rutan har blivit ett slags grafiskt partitur i efterhand. Och vad ska jag säga om serien med små målningar som mest verkar diffusa speglingar. Också här infinner sig identifikationen snart. Så står jag då och då och stirrar in i hissväggen. Utan att se, men bara låta ögonen vila.

En spegelbild som likgiltigt smälter samman med dörrar som öppnas och stängs, hissmaskineriet som surrar. I det där diffusa blänket bor ännu ljudet kvar, det som man så lätt känner igen, men aldrig tänker på. Per Mårtensson fiskar upp sådana ljud som en ljudarkeolog i stadslandskapet och skapar ett slags avgnuggningar av dem. Så här ser de ut, så här såg de ut.

Hans målningar bildar partitur. Ett nytt sätt att göra fältinspelningar.
Så här ser de ut - bara inte i presens. Närvaron förskjuts, förutsätter en frånvaro. Ljudet som både varit och är syns.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry