35 år med Bauta Records!

35 år med Bauta Records!

35 år med Bauta Records!

Publicerad: sön, 2015-06-14 16:30

Intervju. Bauta Records fyller 35 år! Länge leve jätten! Jubilaren uppmärksammas här genom en intervju med Bauta-pappa Lars ”Lach'n” Jonsson. Sedan 1980 har skivetiketten spridit avantgarde-rock och gränsöverskridande musik med grupper och artister som Kultivator, Sten Sandell, Zut Un Feu Rouge, Njurmännen och Ur Kaos. Kristoffer Westin tecknar en kortfattad historik över etiketten, efterföljt av intervjun. I anslutning till firandet ges också en genomgång av rekommenderade skivor på Bauta.

Av: Kristoffer Westin

Det började 1980 med Elake Måns första och enda singel, Ska det va / Maskerad. En skivetikett krävdes och sålunda föddes Bauta Records. Elake Måns kombination av melodisk ny-våg och ska-musik saknar däremot arvtagare på labeln – senare möter vi istället musik i randområdet, ofta avantgardistisk och gränsöverskridande med en grund i rocken.

Sedan starten har etiketten, med något undantag, varit trogen det närodlade – närmare bestämt artister och grupper med ursprung i och kring Linköping. I flera fall gäller detta även bildkonstnärerna till konvoluten. Ett kreativt möte mellan lokalproducerad musik och bildkonst finner vi redan på Bautas andra utgåva, Barndomens stigar av Kultivator, vars omslag pryds av en iögonfallande gravyr signerad Leif Elggren.

Kultivator spelade avantgardistisk jazzrock, modellerad på bland andra franska Magma och engelska Henry Cow, vilket i viss utsträckning rimmar väl med flera senare artister på Bauta. Beträffande de två första utgåvorna fungerade labeln dock enbart som konsekvens av kravet på en etikett. Det dröjde till den tredje skivan, mini-LP:n Kafka vs Chaplin (1983) av absurdist-postpunkarna Zut Un Feu Rouge, innan en idé kring labeln började växa fram. Därefter regnade det tätt mellan utgåvorna, med både LP, singlar, kassetter och sedermera CD-skivor.

Flera av projekten utgår från Lars Jonsson och Sten Sandell, antingen som soloartister eller i olika konstellationer. I grupperna Zut Un Feu Rouge och Ur Kaos finner vi Jonsson och i trion Så Vidare Sten Sandell, medan kvartetten Songs Between utgörs av dem båda tillsammans med Niklas Billström och den legendariska slagverkaren Chris Cutler (Henry Cow, Art Bears etc.).

Efter 2002 års album Offret om att älska... av Göteborgsbandet Förträngt Hushållsarbete, har labeln koncentrerat sig på att tillgängliggöra äldre material, såväl tidigare publicerat som outgivet. Lars ”Lach'n” Jonssons soloalbum, liksom Ur Kaos självtitulerade debut och Zut Un Feu Rouges vinylskivor har kommit i återtryck på CD. Vidare noterar vi den mycket lyckade återutgivningen av Songs Betweens mini-CD, vilken har utökats med material till ett helt album. Senaste Bauta-projektet var däremot av ett annat slag – en tidigare outgiven LP-skiva av 1970-talsgruppen Asken Yggdrasil. I en ovanligt progg-orienterad musik (Bo Hansson, Mike Oldfield, Gentle Giant etc) hör vi där den 15-16 år unga Lars Jonsson spela med sin äldre bror och två kamrater.



kobild.jpg
Bauta-gruppen Zut Un Feu Rouge i kohagen

Kan du ge oss lite bakgrundsinformation – hur startade skivetiketten Bauta Records och varför föll lotten på detta namn?

Lars Jonsson (LJ): Bautas historia och utveckling är inte så konsekvent och genomtänkt alltid. Mycket har byggt på personliga relationer och kontakter och mitt personliga intresse. Det man kortfattat kan säga om starten 1980-81, är att begreppet ”bauta” var del av en jargong i vissa kretsar i Linköping. För något som var lite märkvärdigt eller häftigt. Jag var inte inblandad i att starta etiketten. Elake Måns singelutgivning krävde en etikett och det blev det gänget (jag hade lämnat gruppen ett år tidigare) som hittade på detta. Det stod bara för något som var eget. Lokalt och oberoende. När sedan Kultivator strax efter kom med sin Lp (som var inspelad i samma studio i stan) så hängde de på med samma etikett. Det var människor i samma vänkrets. Men inte så mycket mer än så.

Vad motiverade en vidareutveckling och hur har det fortsättningsvis sett ut? Och hur ser du på etiketten idag?

LJ: Linköping var förstås en kreativ miljö med utrymme för experiment och lek. Så det hade betydelse. Sedan var det 1983, med utgivningen av Zut un feu rouge – Kafka vs Chaplin som det hela tog viss fart och fick en tydligare riktning: Att det skulle handla om experimentell och gränsöverskridande musik, gärna med en lokal koppling. Vi fick internationell respons och sålde till England, USA mm. Då tog Zut-gänget över etiketten, och jobbade tillsammans med det under ett par år. Senare var det jag och Klaus Fischer [från Zut un feu rouge] och från slutet av 80-talet var det bara jag som drev etiketten. Sedan la vi till underetiketter för att kunna ge ut, pop-rock, folkmusik och klassiskt-konstmusik.

Omfattning av verksamheten var ju större då, och den höll i sig med vinylepoken. När CD tog över runt 1990-91 så minskade försäljning och intresse, och sedan dess har det gått sakta nedåt, lite upp och ner men med mindre aktivitet senaste 10 åren. Idag har vi bara en försäljningskanal: Record Heaven i Skivarp. Och en väldigt liten omsättning. Vinyl har ju kommit tillbaka och är väl nästan hälften av det som säljs. Det finns säkert mycket som skulle kunna göras vad gäller marknadsföring men jag har inte den tiden. Inga nya utgåvor är på gång. Zut har påbörjat inspelning av en ny skiva som troligen ska bli en Lp men den lär ta minst 2-3 år innan den kommer ut.

Recommended Records med sin filosofi, distributionskanaler och filialer uppfattar jag som en förlängning av Rock in opposition rörelsen (kanske vedertaget?). Kände/känner ni/du en stark delaktighet och resonans med Recommended Records/liknande independent-etiketter? Och – vad har detta inneburit för Bauta liksom ni bakom som individer (kontakter, utveckling, samarbeten mm)?

LJ: Rock in opposition var en startpunkt, för mig personligen och flera andra likasinnade i Sverige. Tyvärr var jag inte på den legendariska festivalen i Uppsala. Men flera av de grupperna har jag lyssnat mycket på och en del av dem har jag senare lärt känna. Det var viktigt både som ett gränsöverskridande anarkistiskt fenomen, men också som ett konstnärligt manifest med hög kvalitet på konstnärligt ambitiös och nyskapande rockmusik.

Recommended har varit betydelsefulla. Som förebild och inspirationskälla, och som förmedlare av en massa bra musik. Och förutom London så spred sig ju detta till flera filialer ute i världen (Tyskland, Frankrike, Japan, USA, Brasilien mfl). Detta blev Bautas huvudsakliga distribution: ReR i London och Wayside Music (MD USA) har varit de viktigaste genom åren. Men inte längre idag. Men det de står för delar vi förstås fortfarande. Detta har ju också förmedlats via grundaren Chris Cutler. Kontakten med honom via Recommended har förstås också varit viktig och givande, och vi har ju spelat tillsammans i ensemblen Songs Between (och den gruppen har ju återsamlats, under 2014)

ur_kaos_andra_front_1.jpg
Teckning av Roj Friberg som använts på omslaget till Ur Kaos andra LP

Jag får ofta intryck av att bildkonstnärerna till konvoluten har samarbetat med musikerna och tonsättarna, vilket vidare väcker tankar om Bauta som mer än en skivlabel. Är det riktigt uppfattat? Ligger en filosofi till grund eller är det specifika projekt? Skulle du kunna utveckla några tankar kring detta och relatera några exempel?

LJ: Mitt och andra närliggande musikers intresse för bildkonst har gjort att vi ofta har velat nyttja konvoluten som plats för kvalitativa självständiga bilder. Bilder som samtidigt samverkar eller kompletterar musiken på ett djupgående och mångtydigt sätt. Bilden utgör ju även ibland hela framsidan, utan text. Ibland har det varit bildkonstnärer från Östergötland, som vi känner och vill lyfta fram. Som exempelvis Göran Littorin (vars bilder också är bakgrund på Bauta Records hemsida) Mitt samarbete med Göran har också bestått av livespelningar med hans bilder på plats i rummet. I hans fall finns det också ett särskilt släktskap i uttryck, tema och temperament som kommer fram i albumet Songs from Cities of Decay. Det albumets samspel mellan musik, bild och lyrik, är jag särskilt glad och stolt över. Trion UR KAOS har haft förmånen att få använda bilder av konstnärerna Peter Tillberg och Roj Friberg (båda bland landets viktigaste). Men där var det vi som tog kontakt och bad dem om just de specifika bilderna. De kontakterna mynnade dock ut i att jag blev anlitad för ljudsättning och musikalisk gestaltning till en stor utställning på Historiska Muséet där dessa båda var med.

Knöts många nya kontakter när ni fick uppmärksamhet internationellt? Några särskilda du vill förmedla som varit särskilt fruktsamma och inspirerande? Hur såg det vidare ut nationellt och lokalt med kontakter, stöd och uppmärksamhet?

LJ: Jag har kanske inte varit så bra på att knyta och hålla kvar kontakter. Jag har ju redan nämnt Chris Cutler som den kanske allra viktigaste, både för skivdistributionen och mitt egna musicerande. Projektet Songs Between Cities and Waterholes [med Jonsson och Cutler] (även inkl Sten Sandell och Niklas Billström) skapades 1992 med en omfattande Europaturné och en efterföljande CD med live och studiomaterial.

Ferdinand Richard (Etron Fou [Leloublan] m.fl) i södra Frankrike var en viktig kontakt. Jag ordnade spelningar med honom i Sverige och har besökt hans festival MIMI i Marseille två gånger. Gjorde även ett radioinslag om det i Klingan. Förhoppningen är nu att Songs Between ska kunna spela där närmaste åren... Kontakterna både nationellt och utomlands var mycket livligare och tätare under 1980- och 90 talet. Jag har flera pärmar fulla med handskrivna brev. Uppmärksamheten i medier var förstås också mycket större då. Bauta blev exempelvis presenterade i ett längre radioreportage i programmet Klingan (P2). Och låtar från skivorna spelades återkommande i radio.

En väldigt viktig form av stöd var förstås Statens Kulturråds fonogramstöd som inrättades under 1980-talet. Bauta sökte och fick stöd för flera produktioner, vilket också möjliggjorde andra utgåvor utöver dessa. På senare år har stödet fått lite annan inriktning och ges nu främst till lite mer etablerade producenter och bolag – dock fortfarande baserat på konstnärlig grund.

Vilka skivutgåvor är du mest nöjd med som helhet betraktade? Även om samtliga kanske har en särskild plats och betydelse, tänker jag mig att somliga har lämnat ett mer bestående intryck av olika anledningar.

LJ: Svårt att svara på. Jag har redan nämnt Songs from cities of decay som den som betytt mest personligen. Läs Birgitta Trotzigs böcker! Skivan är ju också ett genuint ego-projekt. Men samverkan mellan musik, text och bild tycker jag fungerar bra där. UR KAOS första Lp har jag också en särskild förkärlek för. Den tillkom under en ganska kort inspirerad tid under hösten och vintern 1987, då min inspelningsstudio i Skog Vallmo (”The Forest”) var alldeles nybyggd, och att få ge sig hän där var förenat med lycka och spelglädje. Denna trios arbetssätt byggde ju också helt på tillgången till studion, då vi byggde alla låtar utifrån fria improvisationer, som sedan formades och bearbetades med studioteknikens hjälp. Vi liknade det arbetssättet vid en bildkonstnärs som går runt i sin ateljé och formar och bearbetar sitt råmaterial och sedan växer bilder eller skulpturer fram.

Om tid och pengar inte skulle utgöra några hinder, är det något mer skivprojekt än Zut... som du känner dig lockad av att göra idag? Solo, med andra eller medie-/gränsöverskridande

LJ: Pengar är inget större hinder idag. Egentligen inte tid heller, men där handlar det om att prioritera och välja bort (annat). Däremot känner jag mig ganska förvirrad och oklar över vilka format jag ska arbeta med? Och försäljning och distribution av CD eller LP är ju inte heller någon självklarhet. För mitt eget musikskapande gillade jag att bygga album, men frågan är om det går att förmedla och nå ut med? Jag har lagt allt sådant skapande åt sidan under många år, men studion är nu upprustad och fungerande så jag hoppas kunna komma tillbaka dit snarast. Något slags soloarbete alltså. Men jag är också ganska oklar över format och stil. Det kommer antagligen att låta lite annorlunda... Songs Between som har återsamlats som sagt, kan förhoppningsvis bli ett skivprojekt också närmaste åren.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry