80-talspop, improvisation och duoformat

80-talspop, improvisation och duoformat

Trummor & Orgel. Foto: Daniel Olsén.

80-talspop, improvisation och duoformat

Publicerad: tors, 2013-11-28 12:33

Trummor & Orgel består av bröderna Anders (orgel) och Staffan Ljunggren (trummor). Nyligen kom ett nytt album ut, Departure/Arrival, och under hösten har de gjort flera turnésvängar. Soundofmusic passar på att ta pulsen på Uppsala-duon.

Av: Mattias Jonsson

Nytt album ute! Jag tycker de nya låtarna känns poppiga och direkta, som att ni vet exakt vad ni vill göra. Men vad skulle ni själva säga är den största skillnaden mellan Departure/Arrival och till exempel de två föregångarna Out Of Bounds och Visions?

Anders: Ja, vi visste vad vi ville göra, men slutresultatet blev inte det vi trodde ändå. Vi utgick mycket mer från att göra direkta poparrangemang denna gång med ännu mer fokus på melodier. Egentligen kan man nog säga att Visions var ganska släpig och drömsk på många ställen, och och den var nog lite mer jazzig i anslaget. Out Of Bounds blev såhär i efterhand en transitionsskiva till denna eftersom den har både lite jazzighet och lite av den mer direkta poppen på Departure/Arrival.

På några ställen hör jag ekon från åttiotalet, framför allt av The Cure. De är ett stort band men ändå är det relativt få som vågar flirta så tydligt med dem. Vad har ni för förhållande till den gruppen?

A: The Cure är nog ett av de band som influerat oss mest. Vi har en lång historia med dem och egentligen har de alltid funnits i vår musik, men det är först nu som vi gjort en tydlig hommage.

Apropå förhållanden, vad har ni för relation till Sagor & Swing, som ju har en snarlik sättning? Lyssnar ni på deras skivor?

Staffan: Det är ju intressant att band med sättningen Hammond/trummor lätt klumpas ihop till en ”scen”. Vi har ju aldrig haft målet att vara en duo på denna sättning, det bara råkar vara våra verktyg för att göra vår musik, och ett smidigt format. Sen har vi därefter försökt göra musik som inte nödvändigtvis utgått från de instrumenten. Självklart har vi lyssnat på andra band med samma sättning, och vi gillar såklart orgelbaserad musik, men någon närmre relation har vi inte till de banden. Det är ju mycket mer musiken eller uttrycket som är intressant istället för instrumenteringen, och det gäller väl för all sorts musik tror jag.

Hur är det annars med bandnamnet och sättningen? Kan ni göra en spontan SWOT-analys? När är duoformen och instrumenteringen en styrka, svaghet, möjlighet respektive ett hot?

A: Haha, kul fråga! Styrkorna är många, t ex möjligheten att kunna ha stort inflytande över det man spelar, kunna vara spontan när man vill. Svagheten är givetvis möjligheten att variera sig, svårigheter att hitta backline i andra länder, plus roddningen som blir ganska jobbig... Möjligheter är ju att inte vara beroende av massa andra människor och att det inte finns många andra band som gör just det vi gör, medan hoten nog är att det är omöjligt att ta in ersättare om någon av oss blir sjuk eller bryter armen. Orgeln kan ju även paja och då blir det uppförsbacke direkt!

Vad ger ni för utrymme för improvisation i ert skapande, alltså kontra ett strikt komponerande i verser, bryggor och refränger? Tänker ni överhuvudtaget sådana tankar, till exempel att ni live skulle kunna låta en tre minuter lång poplåt dras ut i en lång, oviss kvart? Eller blir det ”för mycket” jazz då?

S: Det finns alltid ett utrymme av improvisation i våra låtar, och så måste det få vara. Vi spelar aldrig en låt exakt likadant två gånger och tycker det är ganska märkligt när folk gör det. Däremot försöker vi hejda oss någonstans på vägen så det inte blir alltför mycket jam-band eller frijazz av det, för det är inte vår idé om vad vi vill göra. Men improvisation är ett sätt att göra musiken levande, och interagera med varandra och med publiken. Det är lika naturligt som att inte använda precis samma ord varje gång man pratar, det skulle bli ganska enformigt.

Konserter eller studioinspelningar? Hur prioriterar och värderar ni dessa två uttrycksformer? När kommer Trummor & Orgel bäst till sin rätt?

A: Studioinspelningar tar fram en annan sorts kreativitet, det handlar om att bygga låtar, hitta ljud, få en själ i en tagning, lirka fram en fin melodi, och så vidare. Inspelning är som roligast när man precis börjar få till arrangemang och inspelning och ser att slutresultatet kan bli hur bra som helst. När man kommit dit är faktiskt resten ganska tråkigt och tidskrävande, förutom den sista biten när man gör skivans låtordning och utformar "produkten". Konserter är något som händer där och då för publiken, med publiken. Det tar fram en energi som inte finns någon annanstans och att få omedelbar respons på och kunna kommunicera genom det man spelar är något av det bästa som finns. Många blir dessutom förvånade över hur stort och svängigt det kan låta av bara två instrument, så jag måste nog säga att live är vår bästa uttrycksform.

Några konkreta planer inför 2014?

A: Vi kommer försöka turnera en hel del i april och maj, förmodligen mest i Skandinavien och sen satsa på att få till en fin festivalsommar. Sedan har vi diskuterat två möjliga artistsamarbeten som båda känns riktigt spännande på förhand!


Trummor & Orgel spelar i Linköping fredag 29 november (l’Orient) och Stockholm 30 november (Marie Laveau).

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry