BJNilsen gör naturen elektronisk

BJNilsen gör naturen elektronisk

Benny Nilsen.

BJNilsen gör naturen elektronisk

Publicerad: ons, 2006-05-17 11:24

För Benny Nilsen (BJNilsen och Hazard) har ljud alltid varit en källa till kreativitet. Från de första cut-up-versionerna av ljudinspelningar av tv-såpan Dallas som barn i början av 1980-talet till den nästan filmiska elektroniska musik han gör i dag. Men ljudkällorna har han bytt, intresset för ljud från tv-program och film har till stor del tagits över av intresse för ljud från naturen han modifierar i sin dator. Och han är på väg att öppna för vanliga instrument.

Av: Magnus Nygren

I vårt moderna samhälle omgärdas vi av en aldrig sinande källa av ljud. Ljud från maskiner och elektronik, ljud vi själva skapar och atmosfäriska ljud från vår närmiljö eller natur. Tystnad är en oerhört sällsynt företeelse. I blandningen mellan dessa källor kan man hitta Benny Nilsens grundläggande intresse för att skapa elektronisk musik och inspiration till mycket av det han hittills har gjort.

”Jag är fascinerad av gränsen mellan natur och civilisationen, och mötet däremellan, att blanda upp elektriska ljud med naturljud”, berättar han när jag träffar honom i hans studio i Aspudden i Stockholm. ”Nu är det väldigt svårt att hitta en tyst plats. Man får åka jävligt långt för att hitta det. Tillvaron är helt ljudbombaderad.”

Skivtitlarna ”Wind”, ”Land”, ”Wood” och ”North” berättar också om hans intresse för naturens ljud. En natur som fanns om knuten under uppväxten utanför Nyköping. Möjligtvis kan man också koppla ihop detta med hans egna upplevelser av den musik han skapar, där abstraktioner som ”komma iväg” och ”skapa avstånd” möter ”isolation” och att ”stanna upp” i ett stämningsläge och ”hamna i sig själv”. Samtidigt har han svårt att sätta ord på sin musik. Några förutbestämda bilder vill han inte förmedla, inte heller något egentligt politiskt budskap.

Men som de nämnda titlarna indikerar, finns ofta ett konkret element i hans musik. Men snarare kanske man ska se det som ett koncept han tar avstamp ifrån, för att sedan modifiera ljuden och skapa nya som många gånger är svåra att härleda.

”Jag gör om en hel del ljud i datorn. Jag gillar att göra det och känner att jag inte riktigt är klar med det än”, säger han. ”Men jag använder även obearbetade ljud och spelar inte bara in ljud i naturen. Jag skapar också egna ljud, exempelvis kontrollerad feedback av en gitarr i ett rum som jag spelar in 15-20 minuter av och som jag sedan använder. Användandet av akustik och val av mikrofoner spelar också en stor roll i processen.”

”Däremot skapar jag inte så mycket ljud direkt i datorn (som inte bygger på inspelade ljud). Jag hittar ljud ute, även om jag inte aktivt går och letar med bandspelare. Ofta hittar man ljud som man sedan får gå tillbaka till källan och spela in. Jag har ofta med mig utrustning när jag reser.”

Ett pågående projekt som bygger på konkreta ljud är ett nytt samarbete med Chris Watson (som medverkar på både ”Wind” och ”Land”). Det kretsar kring storm- och kustinspelningar och består av tre 20-minuters stycken, ett av BJNilsen, ett av Watson och ett gemensamt som Nilsen har satt ihop i studion i Aspudden. Hans förhoppning är att det kommer ut på skiva under detta år.

”Att spela in en stad underifrån är ett annat projekt jag ska försöka göra. Att använda ljuden av det som händer i en stad underifrån, i kloaker och tunnlar. Det är en otroligt intressant akustik överhuvudtaget i tunnlar och bergrum, hur ljudkällorna färdas och filtreras.”

Staden han vill använda är Berlin. Och idén finns att göra något mer av projektet än att bara ge ut en skiva med musik, helst en dvd-film. Projektet ska försöka genomföras med en filmare också.

”Jag ska åka till Berlin för en annan grej. Jag ska passa på då. Det är så man får jobba. När man är någonstans får man försöka fundera på vad man kan göra där. Det gäller att hushålla med tillfällena.”

Han har också en ny soloskiva på gång, som han hoppas ska komma ut till hösten. Han vill inte avslöja så mycket ännu då saker lätt ändras i processen. Men tanken är att samarbeta med andra musiker och har hittills har det fungerat bra. Vidare kommer det en ny skiva i juni i samarbete med den isländska duon Stilluppsteypa – ”Drykkjuvisur Ohljodanna” – på skivbolaget Helen Scarsdale.

När du gör musik, vad börjar du med: en idé eller ljud du spelat in?

”Det är olika. Det kan vara ett koncept också som man vill försöka att realisera, som med skivan ”Wind”. Men det kan också vara så att man har en massa ljud och sen så kör man liksom. Någonstans kan man ju höra vad som passar ihop. Men mycket blir ju skit också, som inte passar ihop. Då får man antingen försöka mixa eller så får man bara slänga bort. Det är ju ett konstant plockande, för mig i alla fall. Jag sitter gärna och finslipar saker och små justeringar kan göra stor betydelse. Jag är övertygad om att det märks på det stora hela i slutändan. Jag vill att varje ljud ska ha en funktion i ljudbilden. Med sådan här musik finns så många sätt att lyssna på. Men oftast försöker jag ha någon form av idé, även om det inte alltid finns tillfälle att genomföra den.”

Intresset för ljud föddes väldigt tidigt hos Benny Nilsen. När han var liten lyssnade han ofta på radio, han experimentera med bandspelare, bland annat genom att förvränga ljud genom att trycka ner pausknappen halvvägs. Och förutom cut up-versioner av Dallas spelade han in filmer på ljudband. ”Vissa filmer blir väldigt musikaliska att lyssna på utan bild”, berättar han.

Redan i 15-årsåldern släppte han sin första skiva under namnet Morthond. Under 1991 till 1993 hann det bli tre stycken på det svenska industriskivbolaget Cold Meat Industry. Efter det lärde han sig att spela gitarr och började spela i lokala band.

”Jag är glad att jag började spela i band. Även om det oftast är en plåga, finns det saker man aldrig uppnår när man håller på själv. I ett band tvingas man att tänka på en helhet, och man har folk runtomkring att bolla idéer med.”

Sommaren 1998 träffade han Mike Harding på det brittiska skivbolaget Touch, med systeretiketten Ash International, för första gången i samband med en spelning under namnet Hazard. Harding gillade vad han hörde och bad om en demo. Det dröjde fram till december samma år innan han fick den.

”Då gav jag honom en dat som faktiskt blev den första skivan ”North” i sin helhet (som släpptes i maj 1999). Och på den vägen är det.”

Hur är det att jobba med Touch? Hur stor frihet har du?

”Jag levererar vad jag tycker är min skiva. Lite som att; det här är vad jag gjort, jag kommer nog inte längre med det här. Jag tycker att det är väldigt positivt att ha en editor, likt den som skriver en bok skickar den till förläggaren. Han klipper ju inte i materialet utan kommer tillbaka med förslag och förhoppningsvis konstruktiv kritik. Gillar jag det inte, så gör jag det inte. Beträffande omslag så har jag ingenting att säga till om, utan det är Jon Wozencroft som gör dem. Även om jag är delaktig i processen. Men om jag säger att jag inte gillar typsnittet, finns det verkligen inget jag kan göra något åt (skratt). Men med Touch känner jag att jag är i goda händer.”

Det enda möjliga missnöje han ger uttryck för är att han ibland känner att han skulle vilja ge ut fler skivor. Men samtidigt är han kluven, många släpper så mycket att det slut inte blir någon urskiljning på det. Och där vill han inte hamna.

Hittills har det blivit fem fullängdsskivor på Touch/Ash International under namnen Hazard och BJNilsen. Samt två album med samarbetet under namnet Spire (med Fennesz, Philip Jeck och organisterna Charles Matthews och Marcus Davidson).

”Spire är en förlängning av en idé jag hade. Jag hade tänkt göra en skiva baserad på orgelljud, som koncept”, berättar han. I stället blev det samarbetet Spire där var och en gör sin grej. Den enda gemensamma nämnaren är instrumentet orgel. Senare blev projektet en live-event, bland annat framförd på Gasfestivalen i Göteborg förra året.

Men varför just orgel?

”Orgeln är väldigt fysisk och den brukar ju kallas ”The Emperor of Instruments”. Det är så mäktigt att den kan nå så långt ner i basregistret. Och det är fascinerande att se hur orgeln uppfattas av den som lyssnar. Den kan bidra till någon sorts extas genom det här massiva ljudet. Det finns ju också många studier om hur lågfrekvent ljud kan göra dig illamående, extatisk, euforisk. Kopplingen mellan det fysiologiska och det akustiska tycker jag är häftig.”

”Mina ljud bygger på ljud från orgeln och akustiken i rummet. Originalidén var att jag skulle gå in i piporna och mekaniken och allting för att spela in, men det fick jag inte…(skratt)”

Gjorde Fennesz och de andra på samma sätt?

”Nej, de har sina egna koncept. Philip Jeck använder sig av inspelade orgelskivor, så gör han sin grej. Och Christian (Fennesz) vet jag inte riktigt, men jag kan tänka mig att han kör hammondljud i sina patchar.”

Har du spelat orgel tidigare?

”Nä, men jag vet ju vad som händer när man trycker på tangenterna, harmoni etc, men spela efter noter kan jag inte.”

Hur ser du på elektronisk musik av idag, jämfört med tio år tillbaka i tiden?

”Ett otroligt uppsving har det varit om man ser det senaste tio åren. Men jag tycker väl att det står lite stilla nu. Det märker jag också själv. Det är nästan som att den står vid en sorts brytpunkt. Jag tror att många kommer att börja att använda riktiga instrument för att blanda upp med. Man hör också att många som växt upp med tekniken blivit otroligt skickliga på att hantera program och syntar. Det är en ny generation som nu verkligen behärskar konsten.”

”Jag tycker att man kan ta bort genren electronica, den säger ingenting, det lutar mer åt att det faller tillbaka till traditionella genrer som pop, rock eller jazz, vilket i sig blir naturligt för de flesta företeelser som när en större bredd. Jag tror det är dit vi är på väg. Det är ganska intressant.”


Skivtips med Benny Nilsen:

bj.fade

BJNilsen: Fade to White

Touch, 2005

bj.spire.liv

Spire: Spire Live at St. Pierre Cathedral

Touch, 2005
Även med Fennesz, Philip Jeck, Charles Matthews och Marcus Davidson.

bj.still.vikinga

BJNilsen & Stilluppsteypa: Vikinga Brennivin

Helen Scarsdale Agency, 2005

bj.spire.orga

Spire: Organ works for past, present and future

Touch, 2004
Även med bland annat Leif Elggren, Philip Jeck, Biosphere, Toshiya Tsunoda, Jacob Kirkegaard, Chris Watson.

bj.hazard.konz

Hazard: 061203: Generator Festival, Konzerthaus, Wien (live)

Touch, 2004

bj.land

Hazard: Land

Touch, 2002
Med Chris Watson.

bj.wind

Hazard: Wind

Ash International, 2001
Med Chris Watson.

bj.wood

Hazard: Wood c/w Bridge/Field

Ash International, 2000

bj.north

Hazard: North

Ash International, 1999

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry