David Stackenäs: från spräck till drone på gitarr

David Stackenäs: från spräck till drone på gitarr

Musiken på David Stackenäs nya skiva ”Bow” skapades i ett första skede till en utställning tillsammans med Anna Nyberg på Galleri ETC i Stockholm i oktober 2004. Foto: Anna Linder

David Stackenäs: från spräck till drone på gitarr

Publicerad: sön, 2006-07-16 02:01

Gitarristen David Stackenäs har gått från spräckligt gitarrspel à la Derek Bailey, till mer återhållna inspelningar med både Mats Gustafsson och Martin Küchen. På den nya skivan ”Bow” som nu släpps på skivbolaget Kning Disk handlar det om utdragen dronemusik med små förändringar skapad med gitarrer och fläktar.

Av: Magnus Nygren

Minimalistiskt vibrerar musiken fram likt en kropp som vrider sig i sakta rörelse. Densiteten är hög och jämnt fördelad. Fläktar snurrar och luftströmmarna sätter gitarrsträngarnas övertoner i rörelse. Jämför man "Bow" med David Stackenäs solodebut på Häpna som spelades in för sex år sedan är skillnaden total. Då kunde man höra improvisationsgurun Derek Baileys ande sväva tungt över musiken. Nu är detta långt, långt borta.

– Jag ser inte ”Bow” som improviserad musik. Även om den inte är nedskriven är den en slags komposition eftersom jag gör den från vissa väldigt fasta förutsättningar, berättar David Stackenäs.

– Dessutom är det speciellt eftersom jag själv står utanför. Jag är inte själv en del av musiken som jag brukar vara. Så det är rätt märkligt på det sättet att jag bara sätter igång allting och sedan får det hålla på. Men samtidigt kan jag lyssna på det på ett annat sätt än vad jag gör när jag själv spelar. Då är det så många andra saker som pågår i huvudet.

”Bow” är ett stycke som uruppfördes på Galleri ETC i Stockholm i oktober 2004 i samband med en utställning med konstnären Anna Nyberg. Med en svaghet för små, helst batteridrivna, apparater hade Stackenäs börjat experimentera med att låta fläktar snurra mot gitarrens strängar för att få fram vibrerande droneaktiga ljud. Utställningen gav tillfälle att testa idén om att använda fläktarna på flera gitarrer samtidigt. Och uppenbarligen är han nöjd med resultatet.

– Just det här med att gå runt i rummet i en timme, musiken blir en del av rummet och en del av själva utställningen, gjorde att det var otroligt behagligt att vara där samtidigt som ljudet var väldigt starkt och vasst.

Inspelningen på ”Bow” är också gjord på Galleri ETC, men i augusti förra året. Att få fram samma känsla på skivan var naturligtvis svårt så längden kortades ner till 36 minuter för att bättre passa cd-formatet. Samtidigt passade han på att manipulera ”väldigt lite” med gitarrerna under inspelningen.

– Vi spelade in det med ett mikrofonpar som stog stilla mitt i rummet och en mikrofon på en bom, eller en pinne, som antingen jag eller Niklas (Billström, som spelade in) gick runt med för att få någon slags känsla av att man förflyttar sig i rummet. Ja, det är i alla fall det som är tanken, att det kommer och går lite grann och att man hör vissa detaljer starkare ibland och att de sedan gradvis försvinner.

På inspelningen används fem gitarrer stämda i samma öppna ackord. Fläktarna är små batteridrivna apparater man kan inhandla på Teknikmagasinet eller dylikt.

– Jag har bytt ut propellerbladen mot gaffatejp med olika längder för att de ska snurra olika snabbt. Hur ljudet blir beror ju också på var på strängarna man sätter den. Men det är på något sätt som att de får eget liv. Jag gör verkligen inte mycket själv på den här inspelningen. Det jag gör är att sätta igång dem och stoppa dem. Däremellan är det en massa saker som händer som jag inte styr över. Det kan vara ganska plötsliga förändringar (exempelvis att fläkten förflyttas lite, det räcker med några millimeter) eller så går det väldigt långsamt.

Vad det är som händer har han svårt att förklara. Men varje ton på gitarren omgärdas av övertoner som man egentligen inte hör så mycket av. Fläkten tar fram dessa övertoner och gör dem starkare än strängens själva grundton och förändrar därmed ljudbilden. Ljudet får en vibrerande klang som påminner ganska mycket om exempelvis sruti-boxen som används i indisk musik.

Mitt intryck är att mer och mer inom den improviserade musiken är droneuppbyggd. Håller du med?

– Jo, det är många som håller på med det nu. Det går ju som i vågor hela tiden, det blir som moden i vissa områden. Man vill gärna kunna säga att i Berlin är det så och i … ja du vet. Och det är klart att det är så, vissa befäster sig själva inom ett visst fack och så kanske man gör sin karriär på det och då är man fast där på något vis.

– För egen del känner jag att jag inte vill fastna i ”det här är jag”. Det är klart att jag vill göra saker så att man hör att det är David som spelar. Men jag vill gärna hålla på med så många olika saker jag kan inom det ändå smala fältet jag befinner mig i. För min egen skull, för att jag inte ska tröttna. För att jag ska tycka det är roligt.

Sedan ”Guitar” kan man se en utveckling från det spräckliga till att med Mats Gustafsson (skivan ”Blues”) och Martin Küchen (skivan ”Agape”) lugna ner det hela, för att på ”Bow” gå steget fullt ut i en utdragen drone.

– Du har rätt i det du säger att mitt spel går åt ett håll. Jag spelar ju inte direkt som jag gjorde på till exempel soloskivan (”Guitar”). Det är klart att vissa saker hänger kvar medan jag har skalat bort andra. Det är ju så att man testar grejer för att hitta det man kan stå för.

– Även om jag använder mycket av det gör gör idag, alltså det mer stillastående, droneaktiga försöker jag att hitta ett sätt att använda flera element när jag improviserar med andra. Fortfarande älskar jag ju att spela med exempelvis Michael Zerang (trumslagare från Chicago) och då är det ett mer expressivt spel.

Kommer du att spela musiken på ”Bow” live någon mer gång?

– Absolut. Mattias (Nilsson) vill att jag ska göra en releasekonsert. Problemet är bara att jag behöver så många instrument. Så det är ju inte en sådan här grej jag skulle vilja åka ut och turnera med direkt. Ska jag göra en konsertversion då tänker jag göra en variant där jag själv är lite mer aktiv.

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry