Intervju med Kimmo Pohjonen

Intervju med Kimmo Pohjonen

Kimmo Pohjonen. Foto: Egidio Santos.

Intervju med Kimmo Pohjonen

Publicerad: mån, 2015-10-26 21:16

Brottning, lantbruksmaskiner och folkdans. Tre viktiga teman som formade dragspelsartisten och kompositören Kimmo Pohjonens musikpersonlighet redan under hans uppväxt. Starka musikaliska familjeband har också spelat en central roll. Pohjonen är nu aktuell som en av de nominerade till Nordiska rådets musikpris. Soudofmusics Ann-Sofie Öman fick en intrevju.

Av: Ann-Sofie Öman

Kimmo Pohjonen växte upp på landsbygden i det lilla samhället Viiala söder om Tammerfors, ungefär två timmar från Helsingfors. Barndomen har i hög grad präglat hans karriär som musiker och kompositör. Han började tidigt spela dragspel och hade sin pappa som lärare. Redan som 12-13-åring fick han spela tillsammans med sin far i hans dansband, som var något av ett familjeband. Pappan spelade dragspel och saxofon, Kimmos syster sjöng och det var dessutom några andra musiker från Viiala med i bandet.

"Vi spelade på logdanser och fester, bland annat spelade vi tango. Det var mycket roligt. Men på 1970-talet var det inte populärt bland unga killar att spela dragspel. Jag skämdes faktiskt för att jag spelade dragspel, jag betraktades som lite omanlig. Hursomhelst blev jag något av en kändis och jag fick mycket uppmärksamhet", säger Kimmo Pohjonen under en intervju i samband med hans konsert i Ljubljana i oktober 2015.

Var din far en förebild för dig som orkester- och ensembleledare, när du senare startade dina egna projekt?
"Min pappa var en bra lärare, jag blev snabbt bättre än vad han var. Redan när jag var femton år var det jag som var ledare för bandet. Jag minns hur förvånad jag blev när en arrangör kom och överlämnade hela gaget till mig. Sedan skulle jag dela ut pengarna till de andra. Så min pappa var faktiskt inte ledare för bandet."

Din far måste ha varit en god psykolog, som kunde låta dig leda bandet utan att det blev konflikter. De flesta pappor hade nog velat ha rollen som ledare.
"Det har jag inte funderat på. Det var ovanligt med unga dragspelare och folk uppskattade att jag var med. Vi fick många spelningar just för att jag var så ung. Min pappa och jag spelar fortfarande tillsammans. Innan jag gick på Sibelius-Akademin och lärde mig dansa folkdans hände det ofta att min pappa sa till mig att jag spelade för fort. Han kunde dansa och visste vilket tempo det skulle vara. Nu är det jag som säger till honom att han spelar för fort!"

Familjeband
Numer har Kimmo Pohjonen ett eget familjeband, med döttrarna Saana och Inka. De är båda med som sångare på senaste CD:n Sensitive Skin, som släpptes i slutet av september. Tre gånger har trion redan framfört en konsertant version av albumet. Det kommer att bli fler konserter med samma sättning. Men systrarna är också instrumentalister. Saana spelar slagverk och sjunger medan Inka spelar gitarr, knåpar med elektronik och sjunger. Inka studerar just nu också komposition och musikproduktion. Tidigare har han spelat som duo ihop med Saana på slagverk. De framträdde exempelvis vid jazzfestivalen i Cerkno i Slovenien år 2013.

"Jag trodde aldrig att jag skulle ha ett eget familjeband. Det har bara blivit så. Men jag försöker hålla mitt och vårt musicerande i liten skala: solo, duo eller trio", säger han.

Kimmo Pohjonen framhåller vikten av solokonserter för alla improvisationsmusiker.

"Solokonserter är den största utmaningen, men också den mest givande. När man spelar 90 minuter helt ensam inför publik måste man ta reda på vad som finns inuti en själv. Man är helt naken. Men det ger också en möjlighet att pröva sitt instrument och experimentera med det."

Lantbruksmaskiner
Både hans farföräldrar och morföräldrar hade bondgårdar i närheten av uppväxtorten Viiala. Där fanns det lantbruksmaskiner och djur. Just maskin- och djurljud var huvudingredienser i projektet Earth Machine Music från 2008, som hade sitt ursprung i Ite-festivalen i Rämsöö inte långt från Viiala.

"Idéen till projektet Earth Machine Music fick jag år 2006, när de bjöd in mig till Ite-festivalen. Det är en festival för lantbruksmaskiner och deras ljud. 'Vill du komma och spela med oss?' undrade de. Jag tackade självklart ja."

Kimmo Pohjonen uppträdde live under festivalen med sitt dragspel, till ackompanjemang av lantbruksmaskiner som manövrerades av traktens lantbrukare. Sedan for han till England och samplade ljud från lantbruksmaskiner och djur där, för att därefter återvända hem till Finland och komponera musik för sitt dragspel och de samplade ljuden. Det resulterade i Earth Machine Music. Han turnerade med kompositionen i England 2008. Framförandena inkluderade medverkan av de engelska lantbrukarna och deras lantbruksmaskiner, förutom Kimmo Pohjonen på dragspel och de samplade ljuden. Det blev en tur till Australien också. Där gjorde han om hela Earth Machine Music-projektet med australiska lantbrukare. Det var i Queensland i samband med musikfestivalen Queensland Music Festival år 2009.

Brottning
Det fanns en brottningsklubb i Viiala under Kimmo Pohjonens uppväxt, men det var inte därifrån som han fick inspiration till projektet Accordion Wrestling. I det projektet framträder Kimmo Pohjonen tillsammans med tio brottare i en föreställning som regisserats och koreograferats av Ari Numminen. De finska brottarna verkar under namnet Helsinki Nelson. Det finns klipp på Youtube för den som blir nyfiken. Föreställningen hade premiär i Åbo år 2010. Sedan fortsatte den till Helsingfors och Tammerfors och därefter gick den vidare till Hamburg i februari år 2011. Senare har föreställningen Accordion Wrestling getts bland annat i New York.

"Nej, hemma i Viiala fanns det inga dragspelare som spelade när det var brottning. Det var genom äldre finska brottare som jag fick veta att man under framför allt 1920-talet hade dragspelare som ackompanjerade brottningsmatcher. Det var populärt i småstäder som Alajärvi, Lapua och Seinäjoki och ute på landsbygden öster om Vasa. Dragspelarna stod för underhållning som inte minst lockade flickor till matcherna, men de kunde också överrösta brottarnas fjärtande. Och om det blev utdragna matcher och det inte gick att utse en vinnare, då började brottarna dansa till dragspelsmusiken. Fenomenet försvann på 1960-talet. Det spelas fortfarande musik till brottningsmatcher i Finland, men nu är det inspelad musik."

Det Svenska Brottningsförbundets förbundschef Christer Persson har efter en förfrågan från Soundofmusic meddelat att han aldrig har hört talas om dragspelare som ackompanjerat brottningsmatcher i Sverige. Ändå har vi en minst lika stark brottningstradition som i Finland. Vår dragspelskultur är däremot inte lika utvecklad som den finska.

Det finns en dokumentär om Kimmo Pohjonen, som kom 2012 under titeln Soundbreaker. Den visades som en del av festivalutbudet vid jazzfestivalen i Cerkno 2013, där Kimmo och dottern Saana Pohjonen medverkade. I dokumentären finns bland annat skildringar av bakgrunderna till projekten Earth Machine Music och Accordion Wrestling.

Röst utan ord
Ett återkommande tema i Kimmo Pohjonens projekt är shamanism och olika ursprungsbefolkningars kulturer. I projektet UNIKO jojk-sjunger han tillsammans med två eller flera av stråkkvartettens medlemmar, som en anspelning på den samiska kulturen. Han har också tillägnat sig strupsångsteknik, som också ingår i UNIKO.

Du använder ofta din röst i dina projekt, men aldrig några ord. Är det ett medvetet val?
"Javisst. Ord är alltför tydliga, de begränsar och sätter ramar. Den idé som finns bakom musiken vill jag att folk ska förstå genom att lyssna på musiken. Men jag är heller ingen musiker som vill att publiken ska klappa i takt och sjunga med!"

Förutom sina egna projekt har Kimmo Pohjonen också skrivit filmmusik: en finsk-kinesisk film med titeln Jade Warrior (2006) och en armenisk film med titeln Majak (2006).

Det var obligatoriskt för Kimmo Pohjonen att studera svenska när han växte upp i Viiala, men han säger att hans svenska inte är något vidare. Han minns i varje fall hur man tackar och säger artigt “Tack så mycket” när vi skiljs åt efter intervjun. Som tur är finns det en liten finsk mapp i min hjärnas skrymslen och jag finner mig snabbt och svarar lika artigt med ett “Kiitos”.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry