Martin Küchen - Yvig frijazz och behärskad impro

Martin Küchen - Yvig frijazz och behärskad impro

Martin Küchen med Exploding Customer. Foto: Lars Jönsson

Martin Küchen - Yvig frijazz och behärskad impro

Publicerad: ons, 2006-03-01 16:26

Yvig svängig frijazz med gruppen Exploding Customer. Behärskad improvisation i den ljudalstrande skolan. Saxofonisten Martin Küchen drar åt olika håll i sin musik. Soundofmusic ringde upp honom för ett samtal.

Av: Magnus Nygren

Sedan några år tillbaka har gruppen Exploding Customer kryddat svenskt jazzliv med sin egensinniga musik. Frijazz som bottnar i såväl Albert Ayler som Ornette Coleman, men som också bär stora inslag av klezmer eller östeuropeiska tongångar.

I början av året kom deras andra cd, en liveinspelning från den finska festivalen Tampere Jazz Happening på det svenska bolaget Ayler Records. Samma bolag som även gav ut debuten "Live at Glenn Miller Café" 2002. Att båda skivorna är liveinspelningar är ingen slump. Exploding Customer är ett liveband! Att se dem är för det mesta en engagerande, svängig och frisk upplevelse.

På många sätt är Exploding Customer Martin Küchens band, han har stort utrymme för improvisation och han formar låtarna. Ensemblespelet är annars ett av gruppens kännetecken, där basisten Benjamin Quigley tar på sig ansvaret som den sammanhållande länken. Övriga musiker är Kjell Nordeson på trummor och Tomas Hallonsten på trumpet.

Hur stor del är improviserat och hur mycket är inrepat i Exploding Customers musik?

"Det mesta är väl egentligen repat. Sedan är det klart att det liknar en traditionell jazz ur någon synvinkel. Jag försöker undvika att kalla det solon, även om kanske trumpeten ligger främst och har ett parti som är fritt. Men ibland ligger det mot något ostinato (upprepad figur) eller groove som ligger fast."

"Om det inte är någon figur är det ofta basspelet som bär de undre skikten eller hur man nu ska uttrycka det. Där är det ju ofta helt fritt. Jag vet inte riktigt hur det fungerar, men vi spelar tillsammans på ett sätt som många nog skulle säga liknar (Ornette Colemans) harmolodics. Där spelade man och byggde melodiken och harmoniken i nuet utifrån hur låten var. Kanske utifrån melodin i någon bemärkelse, men det var inga harmonier som låg fast. Men det är ingenting jag har haft i bakhuvudet."

Är det du som formar alla låtar?

"Ja, de kommer från mig. Jag kommer med melodierna och på slutet har jag ibland haft formen, idén om hur man ska genomföra låten, ganska klar. Men ibland ändrar vi, ofta är det någon av de andra som kommer på något genialt. De har en väldigt stor del i hur musiken blir."

"I början försökte jag skriva ner sakerna, rudimentärt som fan. Men det var mest bara problematiskt. Vi spelar någon låt från den tiden och det är fortfarande så att jag och Tomas måste ha de där enkla noterna framme, låtarna vill liksom inte sätta sig på det sättet. Nu blir det mer att hörseltradera på ett folkmusikaliskt sätt. Man tar det på örat helt enkelt."

Var inspelningen av konserten i finska Tampere tänkt som en skivinspelning?

"Nej, det var finska radion som spelade in. Efter spelningen kom producenten med en liten minidisk. Sedan dröjde det nog en och en halv månad innan vi lyssnade på det eftersom jag inte hade någon minidiskspelare. Vad vi egentligen hade planerat var att spela in på Glenn Miller Café veckan efter. Vi hade fixat att Ayler (Records) skulle spela in, vilket de gjorde. Det var först senare vi upptäckte att Tampereinspelningen var bättre än den på Glenn Miller."

Om du jämför Exploding Customers bägge skivor, vad ser du för skillnader?

"När jag nu lyssnar på den första hör jag att det är ganska anspänt här och var. På den andra känns gruppen mer ihopspelt. Jag kan tänka mig att ibland eldar det väl till ordentligt på den första plattan, på ett sätt som det inte gör på den andra. Just därför att vi är mer samspelta nu. Det finns någon slags motsättning mellan det här smidiga, tajta och det riktigt friktionsfulla."

"Samtidigt har musiken förändrat sig lite. De är något slags komplement kan man väl säga. Jag är kanske mer nöjd med den andra."

En sak som gör att Exploding sticker ut är inslaget av klezmer eller östeuropeisk musik eller vad man nu ska kalla det för. Var kommer det ifrån?

"Jag var personligen intresserad av klezmermusik och var där och nuddade lite grann för många år sedan. Den har ju en gedigen tradition, men det finns någon slags influens därifrån och det finns från, jag vet inte heller riktigt hur man ska säga det, östeuropeiska brassband. Vi har flera influenser av etnisk musik kanske man skulle kunna kalla det. Ibland känns det som att det är snott rakt av, vissa melodiska fragment. Men hur det kommer sig vet jag inte riktigt. Det är väl bara musik som jag personligen känner mycket för."

Ser du några gemensamma nämnare mellan jazz och klezmer/östeuropeisk musik?

"Det gör väl det på sättet att det finns mycket spelutrymme i båda två. Antingen med en melodi som driver något framåt, eller en öppen form där saker och ting kan hända, mitt i, i början eller i slutet. Men det påminner å andra sidan om mycket musik."

"Någon har gjort jämförelsen med John Zorns Masada, att vi skulle låta lite som dem. Just att det finns de här östeuropeiska influenserna. Någon sa att lyssna på Exploding Customer var som att lyssna på "Masada on speed". Men Masada är väl egentligen jävligt ekvilibristiska och tajta, ibland är det ju som att vi faller över ända liksom. De har en annan estetik."

kuchen
Martin Küchen. Foto: Lars Jönsson

Runt millennieskiftet dyker en helt ny musikalisk värld upp för Martin Küchen. Han är i Berlin en sommar och kommer i kontakt med bland andra slagverkaren Burkhard Beins, en av förgrundsfigurerna inom den behärskade improvisatoriska skolan. Eftersom hans eget spel var expressivt och influerat av Evan Parker och Mats Gustafsson blev krocken ett faktum när de spelade tillsammans. En konsert med Axel Dörner, Andrea Neumann och Annette Krebbs satte djupa spår.

"Jag hade aldrig hört något liknande. Det var oerhört samlat, på gränsen till hermetiskt. Oj, vad gör de, och hur gör de det där, var några av mina reaktioner", berättar han.

Idéerna började att ta fart, men vändpunkten dröjde fram till 2002 när han, den norske slagverkaren Ingar Zach och den grekiske cellisten Nikos Veliotis bildade gruppen Looper. En skiva har det blivit hittills, den subtila "Squarehorse" där droner samverkar med ett myller av tonlösa ljud. Andra skivor är soloskivan "Music From One of the Provinces in the Empire" och till viss del "Tidszon" med gruppen UNSK (med Birgit Ulher, Raymond Strid och Lise-Lotte Norelius), här finns dock mer av fragmentariska inslag, om än väldigt behärskade i anslag, volym och intensitet.

Vad är det som är så intressant med att skapa ljud och inte toner?

"Eh, ja det är väl helt enkelt så att jag under de senaste åren märkt att det går att göra så mycket som ligger på gränsen till det vanliga tonmaterialet. Något slags "sinnande" på saxofonen. Plus allt det här man kan stoppa i, lägga till och stryka mot. Det är det ena, de rent saxofoniska möjligheterna känns oändliga även om de inte är det. Men sedan har det också skett en förändring i hur jag uppfattar musik, eller snarare hur jag uppfattar att improvisera."

"Det känns mer och mer intressant med lager av ljud som går på, avslutas, skär in i varandra från sidan med ett slags djup i bilden. Samtidigt är det mer och mer ointressant med rena ekvilibristiska uppvisningsmanualer. Jag tänker snarare på mig själv, hur jag hade det. I och för sig gjorde man det väl mycket för att ösa in energi i musiken, men jag känner att för min del har det blivit något slags stopp. Jag har gått in i väggen, det känns som att jag inte bemästrar det. Just nu har jag väl också ett ointresse för den typen av mer traditionell fri improvisatorisk musik. Just därför att jag har mött ett annat sätt att göra det på."

Och då jämför du inte med jazzen?

– Nej, nej, jag jämför med den mer traditionella brittiska och tyska skolan som växte fram på 60- och 70-talen med mycket som händer under snabba kast. Även den musik som gått igenom i Stockholm och i Sverige i och med Loket (Lokomotiv Konkret) och Gush. Men som lite grann har förändrats."

"Jag tror att det där som hände i framförallt Berlin och London runt millennieskiftet, improvisationsmusikaliskt sett, blivit en slags vattendelare för det som kommit efter. Men det har fortfarande gått Sverige förbi."

När man spelar den här typen av impro, om man jämför tänket med mer traditionell impro, så måste det ha förändrats?

"Ja, det är nog väldigt annorlunda. Jag är ju så jävla mycket nybörjare i det här, så jag vet inte riktigt."

Men hur tänker du?

"Det som är skillnaden är väl att det inte är någon brådska med att kasta in nya saker. Nu har det också blivit mer repetitiva saker. Sådant jag aldrig hållit på med förut."

"Sedan har jag köpt en stereomikrofon och två aktiva högtalare som jag använder till saxofonerna så att man kan gå nära och göra små saker. Men också till andra andra saker, när jag gnider på micken, drar emot den och använder elektriska fläktar och skit. Men då är det ju mycket som kommer och går, inga långa förändrade förlopp på en och samma gång så att säga. Då lägger man snarare ett skikt och så får det vara ett tag, sedan går det bort och så kanske det kommer tillbaka, eller något annat. Ibland blandar man och lägger flera saker samtidigt."

"På ett sätt skulle man kunna säga att det är ett efterliknande av ett elektroniskt sätt att göra musik. Där du kan öppna flera kanaler samtidigt och lägga till och dra ifrån."

"Det är verkligen en ljudvärld. Den mer traditionella impron, som jag ser det, kommer mer från musikvärlden. Man kanske förvrängde tonerna, spelade dem otroligt snabbt och percussivt. Det här handlar om ljud i alla dess olika former. För mig har det blivit så att jag ibland försöker göra melodiska, repetetiva i och för sig, men melodiska grejer och det kunde man ju aldrig göra annars. Men här känns det som att det fungerar, med någon slags varsamhet. På min soloplatta ("Music From One of the Provinces in the Empire") kommer här och var väldigt melodiska saker. Jag vet inte riktigt om det fungerar, men jag håller på och prövar."


Skivtips med Martin Küchen

exploding.tampere

Exploding Customer: Live at Tampere Jazz Happening

(Ayler Records)
Tät frijazz. Samspelt och svängigt. Vilda danser uppblandade med klezmer eller östeuropeiska tongångar. Inspelad 2005.

agape

Martin Küchen & David Stackenäs: Agape

(Creative Sources)
Läs Soundofmusics recension. Inspelad 2004.

kuchen.empire

Martin Küchen: Music From One of the Provinces in the Empire

(Confront)
Ljudberättelser med preparerade saxofoner. Grymtande djur möter väsande munstycken. Inspelad 2004.

unsk

UNSK: Tidszon

(Creative Sources)
Små tysta ljud tränger fram i ganska fragmentariska improvisationer. Med Birgit Ulher, Raymond Strid och Lise-Lotte Norelius. Inspelad 2003.

looper

Looper: Squarehorse

(Absurd)
Utdragna droner blandas med detaljrik värld av ljud. Med Ingar Zach och Nikos Veliotis. Inspelad 2003.

soundofmucus

Sound of Mucus: Filth Pharmacy

(Ninth World Music)
Korta ljud, långa ljud och andra ljud. Även denna är behärskad men fragmentarisk. Med Herman Müntzing och Andreas Axelsson. Inspelad 2003.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry