Slovenien faller för Küchen

Slovenien faller för Küchen

Här vill Martin Küchen bli fotograferad, i det starka solskenet framför det karaktärsfyllda höghuset i arbetarstadsdelen Moste. Foto: Ann-Sofie Öman

Slovenien faller för Küchen

Publicerad: tors, 2014-11-20 20:25

Saxofonisten och kompositören Martin Küchen har etablerat sig rejält i det lilla alplandet Slovenien, en av de sex delrepublikerna i det forna Jugoslavien. Den första spelningen fick han 2006 med Exploding Customer. Sedan dess har det bara blivit fler och fler.

Av: Ann-Sofie Öman

Vi träffas på ett litet kafé i arbetarstadsdelen Moste i huvudstaden Ljubljana. Runt omkring oss reser sig höghus med bostäder staplade i 12–14 våningar, med små lägenheter och små balkonger i ett slags byggnadsteknisk loop-stil. Det var Martin Küchen som valde kafé.

– Exploding Customer var det första band som jag spelade frijazz med. Den första spelningen i Slovenien fick vi genom Jan Ström på skivbolaget Ayler Records, berättar Martin Küchen när vi sitter i novembersolen och fikar.

Han fick sitt första möte med Slovenien långt från huvudstadens rök och stök. Det var i slutet av maj 2006 på den experimentella jazzfestivalen i bergsbyn Cerkno i nordvästra Slovenien, nära den italienska gränsen.

– Människorna jag mötte där var mycket inbjudande och verkligt nyfikna. Det är ett intryck som bestått, även om jag anat ett annat, tuffare, mer oformligt Slovenien i Ljubljana och i några andra städer jag spelat i. Men det finns mycket gott skavande i Slovenien, ett underbart, lågmält kaos i arkitektur och samhälleligt uttryck rent generellt – något som inte längre finns i exempelvis Sverige, där det mesta är genomfört, slutgiltigt, stängt.

Andra spelningen kom i maj 2007 i den näst största staden Maribor vid den österrikiska gränsen. Det var med Exploding Customer igen, med Kjell Nordeson, trummor, Benjamin Quigley, bas, och Tomas Hallonsten, trumpet. Därefter har han varit i Slovenien och spelat med en rad olika ensembler. En höjdpunkt var enligt honom själv en solokonsert han gav i oktober 2010 på klubben Menza pri koritu i fristaden Metelkova i Ljubljana. Aktuell CD då var soloalbumet The Lie & The Orphanage.

Bara i år har han haft fem gig i Slovenien, med fem olika band – och olika genrer. När Fire! Orchestra spelade i Skopje i Makedonien i oktober fick han lämna återbud eftersom han var på turné i Slovenien och andra centraleuropeiska länder.

Kan du nu åtta år senare se en tydlig skillnad mellan Slovenien och Sverige, för dig som musiker?

– Man måste ta in sin livssituation i det man gör, sina erfarenheter och sin bakgrund, och böja sig för det man har inom sig. Man behöver inte vara naken som musiker, men situationen måste få vara naken. I det svenska musikklimatet är det bortrationaliserat. Det behövs för att musiken ska få tyngd.

Den stora höjdpunkten borde ha varit spelningen på Europas äldsta jazzfestival, Ljubljana Jazz Festival, år 2011. Martin Küchen och Angles Octet var det första svenska band som fick spela på den delvis experimentella festivalen på över 30 år, sedan trombonisten Eje Thelins två spelningar där på 70-talet. Men för Küchen blev det ingen höjdare.

– Det var en bra spelning, men inte för mig personligen. Vi hade repat mycket och Pedro Costa, som har skivbolaget Clean Feed, ville spela in samma dag, före konserten. Min "ambis" var helt borta. Det går att fortsätta spela, men det påverkar tonen.

I Slovenien har Martin Küchen också mött andra konstnärer som han etablerat fruktsamma samarbeten med. Två av dem råkar vara japaner: slagverkaren Seijiro Murayama och butodansaren Ryuzo Fukuhara.

– Ryuzo Fukuhara och jag har ett framträdande i Göteborg på söndag, den 23 november, för fem musiker och en dansare. Vi framträdde tillsammans i Sverige även 2013.

Den tredje experimentella slovenska jazzfestivalen har bara tre år på nacken. Det är den lilla spännande festivalen Neposlušno – Sound Disobedience, som arrangerades 13-15 november på kulturcentret Španski borci i Ljubljana. Martin var där och spelade med gruppen Looper, med Ingar Zach, percussion, och Nikos Veliotis, el-cello. Andra kända musiker under festivalen var duon Roger Turner, slagverk, och Michel Doneda, saxofon. Den österrikiske trombonisten Radu Malfatti höll en föreläsning med titeln "Improvisation och/eller komposition" och nio slovenska musiker framförde en nyskriven komposition av unga Ana Kravanja för nio kylskåpsgallerhyllor.

Kontrabasisten Tomaž Grom är konstnärlig ledare för Neposlušno-festivalen. Han hörde Martin Küchen spela live för första gången vid solokonserten på Menza pri koritu 2010.

Det var en enastående konsert, så lugn och ändå övertygande. Även hans personlighet gjorde det till en mycket speciell upplevelse. Det var så nära, det fanns inget avstånd mellan honom och publiken. Det var ett personligt språk, som var helt nytt för mig. Det fanns så många bakomliggande stämningar: motsägelser, något hotfullt och skrämmande, ett svårmod som ändå var mycket vackert., säger Tomaž.

Han vill lyfta fram att Martin spelar på så många sätt.
– Jag ser honom mer som kompositör än som improvisatör. Men han lämnar utrymme, det är inte fixerat.

Du är ansvarig för drop in-workshopen för experimentell musik på Španski borci. Berätta om den.

– Vi har haft workshop i tre timmar varje tisdag i sex år nu. Ana Kravanjas komposition för kylskåpshyllor, som inledde årets festival, växte fram där.

Klubben Menza pri koritu i fristaden Metelkova har Nataša Serec som konsertbokare.
– Skälet till att så många arrangörer vill boka Martin Kűchen och hans band är att hans verk är så varierade, anser Nataša Serec.

Hon tycker att alla Martins Küchen projekt är fantastiska och rabblar upp Angles, Trespass Trio, All Included, Fracture Mechanics, Looper och några till.

– År 2010 ordnade jag så att Martin och percussionisten Seijiro Murayama kunde jobba med ett projekt här under en vecka. Jag har alltid känt att Martin trivs i Ljubljana.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry