Brda Contemporary Music Festival 2015

Brda Contemporary Music Festival 2015

Workshopledaren Joëlle Léandre gav dessutom en solokonsert i en mer än fullsatt konsertsal i Kulturhuset i byn Šmartno. Foto: Jože Požrl/Brda Contemporary Music Festival.

Brda Contemporary Music Festival 2015

Brda-festivalens konstnärlige ledare, slagverkaren Zlatko Kaučič, framträdde också, både som musiker och som ensembleledare. Foto: Jože Požrl/Brda Contemporary Music Festival.

Brda Contemporary Music Festival 2015

Den italienske kontrabasisten Giovanni Maier var en av många italienska improvisationsmusiker som spelade under Brda-festivalen. Foto: Jože Požrl/Brda Contemporary Music Festival.

Brda Contemporary Music Festival 2015

Den slovensk-italienska duon Cene Resnik, saxofon, och Daniele d'Agaro, här på klarinett, gav en av festivalens mest uppskattade konserter. Foto: Jože Požrl/Brda Contemporary Music Festival.

Brda Contemporary Music Festival 2015

Musikanten Daniele d'Agaro visade upp ett brett register, med känsliga partier varvade med bländande teknik och en stor portion humor. Foto: Jože Požrl/Brda Contemporary Music Festival.

Brda Contemporary Music Festival 2015

Italienaren Daniele d'Agaros lekfullt intensiva och varma personlighet kom också till uttryck i hans spel. Foto: Jože Požrl/Brda Contemporary Music Festival.

Brda Contemporary Music Festival 2015

Slovenen Cene Resnik visade under konserten med Daniele d'Agaro att han är en mångsidig och mycket lyhörd saxofonist. Foto: Jože Požrl/Brda Contemporary Music Festival.

Brda Contemporary Music Festival 2015

Publicerad: ons, 2015-11-04 13:01

Den slovenska improvisationsfestivalen Brda Contemporary Music Festival hade i år storfrämmande i form av den franska kontrabasisten Joëlle Léandre. Den nu 64-åriga veteranen gav en solokonsert och ledde dessutom en workshop. Båda drog mycket folk.

Konsert
Artist:
Brda ContemporaryMusic Festival 2015
Plats:
Šmartno, Slovenien
Datum:
2015-09-10 - 2015-09-12

Av: Ann-Sofie Öman

Brda Contemporary Music Festival avhölls för femte gången i år, som vanligt under vinskördetiden i september i den medeltida byn Šmartno i det som nu är västra Slovenien. Området har tidigare tillhört både Italien och Österrike. Den konstnärlige ledaren och festivalens grundare, slagverkaren Zlatko Kaučič, medverkade både som musiker och ensembleledare, förutom att man visade en dokumentärfilm om regionen Gorica, där vindistriktet Brda ligger, som han skrivit musiken till.

Men det var den franska improvisationsmusikern Joëlle Léandre som var det stora dragplåstret. Förutom att hon gav en solokonsert ledde hon dessutom en workshop. Läs mer om workshopen och om Joël Léandre här.

Festivalen invigdes i Šmartnos Kulturhus av en italiensk-slovensk ensemble bestående av italienarna Clarissa Durizzotto, klarinett, och Paolo Pascolo, flöjt, och slovenerna Jošt Drašler, kontrabas, och Vitja Balžalorsky, elgitarr och diverse effekter. De unga individuellt skickliga musikerna lyckades inte riktigt få till det som ensemble. Det spretade åt många håll. Clarissa Durizzotto lyckades trots det visa att hon har fantasi och känslighet förutom att hon rent tekniskt behärskar sitt instrument.

Samma konsert invigde också en fotoutställning med fotografen Jože Požrls foton från olika jazzfestivaler de senaste åren. Det fanns flera foton med skandinavisk koppling, exempelvis på de svenska saxofonisterna Mats Gustafsson (Ljubljana 2015) och Sture Ericson (Cerkno 2013), den finske dragspelaren Kimmo Pohjonen (Cerkno 2013) och den danska saxofonisten Mette Rasmussen (Ljubljana 2015). Jože Požrls foton publiceras också på soundofmusic.nu, som nu från Brda-festivalen.

Respektingivande
Kontrabasisten Joëlle Léandre lockade musiker och musikälskare från när och fjärran att resa till Šmartno för att höra henne spela och delta i hennes workshop. Hon är ett stort namn i improvisationskretsar, men hon har också ett förflutet som klassiskt skolad kontrabasist med förkärlek för den nutida konstmusiken. Hennes samarbete med bland andra tonsättaren John Cage är respektingivande.

Joëlle Lëandre har genomgått omfattande handkirurgi och har problem med händernas leder. Det kan ha varit orsaken till att det verkade som om hon gav mer och mer i sitt spel under solokonserten allteftersom tiden gick och hon blev varm. Inledningsvis var det nämligen som om hon inte riktigt ville släppa till. Hon verkade skjuta upp de tekniskt krävande improvisationsinsatserna och ägnade sig stundtals åt mer komiska grepp, som att vända kontrabasen uppochned och att munprutta. Men till sist kom det flöde av snabbt avfyrade toner som vi alla väntade på, där vänsterhandens fingrar löpte fjäderlätt med exakt precision över strängarna på kontrabasens hals i perfekt koordination med högerhandens rörelser. Men det kan naturligtvis också ha varit ett dramaturgiskt grepp: att bygga upp förväntningarna och dra ut på klimax, för att sedan explodera och ge den stora publiken till och med mer än vad den hoppades på.

Italienaren Daniele d'Agaro, tenorsaxofon och klarinett, gav tillsammans med slovenen Cene Resnik, tenorsaxofon, en inspirerande konsert. Trots en åldersskillnad på mer än 20 år improviserade de båda tekniskt skickliga saxofonisterna tillsammans likt två ivriga skolgrabbar som leker på skolgården en februaridag när den första vårsolen lockar till rop och skutt. De hade roligt, herrarna d'Agaro och Resnik, och deras spelglädje kändes ända bort till den publik som fick stå och lyssna på deras skönspel, längst bak i Kulturhusets konsertsal.

Fifty-fifty
Det var 57-årige Daniele d'Agaro, som kommer från det närbelägna italienska samhället Udine, som stod för gagsen. Men Cene Resnik var inte sen att hänga på. Ungefär samma förhållande rådde dem emellan som musiker, även om de demokratiskt delade ungefär fifty-fifty på i stort sett allt.

"Vi känner varandra sedan länge. Vi spelade duo för första gången för ett år sedan, men vi har också spelat ihop i bland annat Robert Jukič Sextet", sade Daniele d'Agaro efter konserten.

Han menar att han och Cene Resnik har ett gemensamt språk – improvisationens språk. Har man det, blir det naturligt att spela ihop.

"Före varje improvisation bestämmer vi vem som ska börja och gör andra enkla överenskommelser. Sedan är det bara ren improvisation, hela tiden", fyllde Cene Resnik i.

Men det var långt ifrån bara tuta och kör. Långsamma avsnitt med folkvisekänsliga melodi- och harmonistråk varvades med desperata saxofonrop på hjälp och ångestbröl. Ibland hade de samma drive-läge, ibland kompletterade de varandra. Omväxling tycktes vara ett ledord för dem båda.

Daniele d'Agaro sade att han aldrig har spelat i Sverige. Han ville därför gärna presentera sig själv:

"Det var i Amsterdam som jag fick min utbildning. Sedan stannade jag där i 16 år. Jazzlinjen på musikkonservatoriet i Amsterdam var väldigt avancerad på 80-talet. Det var mycket avantgarde. Men de kunde sin tradition. Vi fick också analysera Bach-sonater. Det var fantastiskt2, berättade d'Agaro.

Han sade att han hela tiden lär sig nya saker.

"Jag gillar variation och jag tycker om att dela min nyfikenhet med andra musiker. Det är roligt när man kan överraska varandra, och att hitta vägar till en dialog. Svåra situationer är en utmaning. När man improviserar tar man risker, man måste våga gå in i valsituationerna. Men det är svårt, jag prövar mig fortfarande fram. Helt nöjd är jag kanske två gånger om året. Det tar nog tre liv innan man når fram!"

Det var i Amsterdam som han lärde känna Zlatko Kaučič.

"Vi spelar bland annat trio med den italienske kontrabasisten Giovanni Maier (som också spelade under festivalen). Just nu har jag en skivinspelning, men jag kommer hit ändå trots att det inte handlar om några stora pengar. Det är litet och spontant och det är en härlig stämning och ett fint slovensk-italienskt samarbete - också i köket!"

Ljudklang
En av festivalens konserter gavs i S:t Martin-kyrkan i Šmartno. Där ställdes slovenerna Samo Kutin och Ana Kravanja inför en akustisk utmaning med sina många egentillverkade instrument. Kyrkan har ett innertak med runda kupoler i flera sektioner. Det gav i stort sett oförutsägbara effekter på ljudens spridning i rummet. Samo Kutin och Ana Kravanja avverkade instrument efter instrument, som efter en uppgjord plan. Ibland samarbetade de, men de hade också mer solistiska partier.

Bäst fungerade det när de stannade upp och utforskade soundet hos ett visst instrument, exempelvis när de båda byggde upp en tät, dramatisk ljudklang med hög volym på ett hemmagjort vibrafoninstrument bestående av grova metallrör. De spelade snabbt och snärtigt på rören med mjuka klubbor. Ju mer ljud som samlades i klangen, genom ekot i kyrkans rum, desto tydligare blev instrumentets övertoner. Till sist sammanfogades övertonerna i ett intensivt surrande, likt en bisvärm. De mer ljudsvaga instrumenten fungerade inte lika bra i den svåra akustiken. Trots det verkade det som om de fortsatte att följa sin uppgjorda plan, vilket gjorde att man undrar hur mycket som var improvisation och hur mycket som var repeterat och rent utantillspel.

En annan intressant punkt under festivalen var poesiuppläsning, där bland andra slovenskan Alenka Jovanovski medverkade med känsliga dikter om svåra frågor.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry