Brda Workshop med Joëlle Léandre

Brda Workshop med Joëlle Léandre

Efter två dagars workshop var de mer än tjugo deltagarna lite tilltufsade men ändå nöjda. Workshopledaren Joëlle Léandre längst till höger. Foto: Jože Požrl/Brda Contemporary Music Festival.

Brda Workshop med Joëlle Léandre

Joëlle Léandre hittade direkt de svaga sidorna hos deltagarna och kommenterade dem med engagerade synpunkter. Foto: Jože Požrl/Brda Contemporary Music Festival.

Brda Workshop med Joëlle Léandre

Publicerad: ons, 2015-11-04 12:35

Fri improvisation var temat för en workshop som den franska kontrabasisten, improvisationsmusikern och kompositören Joëlle Léandre höll under Brda Contemporary Music Festival i Slovenien i mitten av september 2015. Soundofmusic var där.

Konsert
Artist:
Workshop ledd av Joëlle Léandre
Plats:
Šmartno, Slovenien
Datum:
2015-09-12

Av: Ann-Sofie Öman

För den som redan har tagit några kliv på improvisationsmusikens befrielsestig var workshopen i byn Šmartno i Brda i västra Slovenien framför allt en möjlighet att vidga och befästa tidigare erfarenheter och insikter. Det var nämligen många deltagare, långt över 20 stycken, och de två dagarna, med tre-fyra timmars workshop per dag, var inte tillräckligt för att åstadkomma några större aha-upplevelser. De deltagare som hade problem med låsningar och kontrollbehov före workshopen hade förmodligen kvar samma problem efteråt.

Joëlle Léandre var som workshopledare mycket effektiv. Hon delade snabbt in deltagarna i ensembler som blottlade svagheter och styrkor hos olika instrument och instrumentkombinationer. Det gav mycket konkreta kunskaper om instrumentering.

"Saxofoner och trumpeter blir gärna soloinstrument. Men improvisationsmusik är kollektiv musik, om än med en stark individualitet", sade Joëlle Léandre.

Hon framhöll att instrumentalister i ensembler med sångare måste ta extra hänsyn till sångarna, inte bara för att de i de flesta fall är ljudsvagare, utan även för att sångarna styrs av instrumentalisternas val av toner.

"Sångaren får en grund av tonerna som gör att han eller hon kan bli melodisk. Ändras tonförrådet, då förändras också grunden. Men sångare kan även använda ord och tala - eller varför inte dansa? Låt fantasin flöda", fortsatte Léandre, som också använder sin röst när hon improviserar.

Ingen tvekan
Hon lyfte fram enstaka musiker i de olika ensemblerna, vars sättningar ändrades under workshopens gång, och kommenterade deras sätt att spela. I första hand lyfte hon fram sådant som bör undvikas. Hon gav sällan positiv feedback. Det rådde aldrig någon tvekan om vad hon menade, trots att det aldrig blev någon dialog kring hennes åsikter. Det fanns helt enkelt inte tid för det. I en ensemble var det en gitarrist som stod helt orörlig medan han spelade, och det hade hon synpunkter på. En kontrabasist gjorde kommenterande miner på scenen, och det invände hon också mot.

Joëlle Léandre beskrev improvisation som spontan komposition, där musikern är partituret. Hon betonade vikten av att alla i ensemblen måste ta ansvar, både för sig själv och för de andra. Man måste kunna lita på varandra. Men improvisation kan också vara frustration.

"Även om du inte vet vad du ska göra - ta ansvar och gör något! Du får aldrig samma chans igen, musiken finns bara här och nu. Den är molekylär, den är vårt liv, den finns i vårt blod. Ta den på allvar och fatta ett beslut - hitta på!"

Fransyska som hon är valde hon ett exempel från den kulinariska världen för en liknelse:

"Improvisation är som en Gruyère-ost, full med hål. Fyll hålen!"

Tid att lyssna
Hon gav också handfasta råd, som att deltagarna i en ensemble bör ha ögonkontakt med varandra innan de sätter i gång, för att känna in varandra och bli ett kollektiv. Vikten av att lyssna lyfte hon särskilt fram.

"Du behöver inte spela hela tiden, du har tid att lyssna. Var i musiken, bli musiken, bli de andra instrumenten."

Improvisationens fria form till trots gav hon exempel på improvisationstekniska grepp:

"Man kan kopiera vad en annan musiker gör, eller göra motsatsen. Det kan vara dynamik, tonhöjd eller omfång, det kan vara ett tempo eller ett tema, textur eller struktur. Kopiering är bra, det ger oss ett gemensamt ordförråd."

Hon betonade att improvisation inte handlar om att spela det vi redan kan.

"Improvisation är ett val, som ibland är intellektuellt. Ibland är det spontant. Kontrabasisten Barre Phillips och saxofonisten Mats Gustafsson är exempel på improvisationsmusiker vars vokabulär är ett val. Det är därför vi känner igen dem och deras musik."

Hon menade också att det är viktigt att memorera, att bygga upp och känna dramaturgiska effekter.

"Om jag spelar en figur eller struktur i början kan jag memorera den och upprepa den i slutet, som ett eko av mig själv. Men tänk inte att det måste vara precis likadant. Då slutar du lyssna på dina medmusikanter, då lyssnar du bara på dig själv. Tänk, men var inte rationell."

Det är en konst i sig att veta när det är dags att sluta.

"Om det inte känns som att det är slut, då kan det vara så att du väntar på något. Provocera fram det direkt, annars blir det för sent. Det går bra att spela solo om man känner att man har mer att säga. Men man måste lära sig lyssna till de andra och känna när det är slut."

En förutsättning för att alls kunna improvisera är förstås att man behärskar sitt instrument.

"Man måste öva och vara förberedd. Annars kan man inte svara på tilltal."

Ledare
En ensemble under workshopen bestod av nio musiker, varav två var sångare. Det var en ensemblestorlek som inte föll Joëlle Léandre i smaken. Det kan bli för många idéer med nio musiker.

"Jag tror inte på stora band för improvisation. Det är som att sitta femton personer kring middagsbordet. Man kan inte prata om viktiga saker. Det enda som fungerar är: ‘Kan du skicka saltet, tack?‘ Det tar 15-20 år att bli en fungerande improvisationsensemble om man är så många – och då måste man ändå ha en ledare. Jag avskyr chefer! Men man kan ha en ledare som ger tecken för när man exempelvis ska börja och avsluta kluster."

Joëlle Léandre inkluderade även publiken i sin vision för improvisation.

"Vi musiker är som svampar, vi suger upp vad som sker i samhället. På scenen diskuterar vi det. Då kan vi provocera och beröra publiken."

Under en kort pratstund utanför workshoptid berättade hon att hon aldrig haft någon agent, att hon har arbetat och improviserat med dansare, poeter och teaterfolk och att hon bott i Japan, USA och Tyskland förutom i hemlandet Frankrike. Det var i USA som hon drabbades av frijazz, och hon nämner den brittiske gitarristen Derek Bailey, den amerikanske kompositören och saxofonisten Anthony Braxton och den schweiziska pianisten Irène Schweizer som några av dem som drabbade henne mest. Hon har lärt sig en del som kvinnlig pionjär bland många manliga improvisationsmusiker och hon hade ett råd till kvinnliga improvisationsmusiker:

"Om du vill spela ihop med en manlig musiker måste du gå till honom och säga: ‘Jag gillar ditt sätt att spela. Kan vi spela ihop?‘ Sedan börjar man spela duo, och det blir trio och kvartett. Många män spelar tillsammans med andra män för att de är rädda för kvinnor. De är blyga! Men vissa män uppfattar inte kvinnor som musiker, de vill bara ha sex."

Profil:

Namn: Joëlle Léandre
Ålder: Född 1951
Yrke: Musiker, kompositör, föreläsare, lärare, författare, konstnär
Uppväxt i: Aix-en-Provence i Frankrike
Musikbakgrund: Spelade piano och kontrabas från 9 till 14 år, därefter i huvudsak kontrabas. Studerade kontrabas vid musikkonservatoriet i Paris. Kom till Buffalo i USA 1976 som stipendiat. Kompositörerna Morton Feldman, Earl Brown, John Cage och Giacinto Scelsi gjorde ett starkt intryck på henne, förutom mötet med frijazzen. Hon har beskrivit John Cage som sin andlige fader: "Han lärde mig lyssna på världen runtomkring mig. Han gav mig självförtroende."

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry