I mörkret med Holly Herndon och Andy Stott

I mörkret med Holly Herndon och Andy Stott

Andy Stott.

I mörkret med Holly Herndon och Andy Stott

Holly Herndon.

I mörkret med Holly Herndon och Andy Stott

Publicerad: sön, 2013-03-31 20:03

Konserten med Holly Herndon och Andy Stott på Södra Teatern bjöd på kompromisslöshet från de två artisterna. En dystopisk känsla: skitig techno, mörk ambient dub och loopade skräckfilmer i bakgrunden.

Konsert
Artist:
Holly Herndon och Andy Stott
Plats:
Södra Teatern
Datum:
2013-03-24

Av: Daniel Persson

Holly Herndons debutskiva Movement släpptes förra året och fick genomgående bra kritik. Hon studerar elektronisk musik och inspelningsmedier på Stanford University. Hennes forskning handlar framför allt om att experimentera med rösten genom olika elektroniska tekniker. Hon arbetar med elektronisk media genom att använda rösten och att förvränga rösten på olika sätt med hjälp av elektronik. Skivan Movement känns akademisk men också själfull och med ett par riktigt bra låtar. Jag var nyfiken på hur det skulle arta sig live.

Herndon står ensam på scen med en laptop och diverse reglage, första spåret är första spåret på skivan, "Terminal". När man lyssnar på skivan är det svårt att veta vart ljuden kommer ifrån men här är det tydligt att Herndon ofta loopar sin egen röst och sedan processar den i datorn. Live låter "Terminal" nästan obehaglig i sina stunder, det känns som jag befinner mig på ett rymdskepp jagad av något betydligt mer skrämmande än monstret i Alien.

Konserten i övrigt fortsätter i samma spår, det är dystopisk techno som ibland mynnar ut i små housedängor som "Fade". Intressant är också att det inte riktigt handlar om en vanlig laptop-konsert, då Herndon använder skärmen på datorn som ett instrument. Hon håller två spakar med sladdar i och drar fram och tillbaka och framkallar således ljud, jag har ingen aning om hur det fungerar men det bidrar till att jag känner mig som om jag befinner mig i en dystopi, på ett bra sätt.

Andy Stott har släppt tre skivor, en handfull tolvor och varit med i flera projekt. Musiken har sträckt sig från Detriot-techno, till dub och Basic Channel-techno. Mitt intresse väcktes på allvar när han släppte tolvorna "Passed Me By" och sedan "We Stay Together". Tempot hade dragits ner, det var mörk långsam dub-techno för regniga nätter. Hans vänskap med Demdike Stare (som också släpper skivor på Modern Love) kändes mer naturligare än någonsin i och med dessa tolvor.

Förväntningarna på tredje skivan Luxury Problems var minst sagt höga på sina håll. Många blev förvånade, och vissa besvikna när skivan innehöll sång på nästan alla spår (hans gamla pianolärarinna sjunger) och skivan var inte alls lika mörk och skitig som de förra tolvorna. Jag tyckte om skivan mycket, definitivt en av förra årets bästa skivor.

Jag undrade hur konserten skulle vara skulle det vara han och en laptop, skulle det vara helt instrumentalt? Nåväl Stott står ensam på scen men en laptop och diverse reglage, bakom honom projiceras filmklipp från gamla brittiska och möjligtvis italienska skräckfilmer. Första låten är ett långt dronestycke som får mig att tänka på Deathprod's Treetop Drive, det vill säga väldigt mörkt och långsamt. Bilder av lik som spolas iland vid en strand på projiceringen, atombombsexplosioner och ond bråd död.

Oj, ska han köra så här hela konserten tänker jag? Onekligen kompromisslöst. Riktigt så blir det dock inte, men det blir ca sjuttio minuter av en salig blandning ur Stott's katalog och låtar jag inte alls känner igen. Det dyker även upp låtar från senaste skivan om än i skitigare versioner där pianolärarinnans röst är inspelad. Vid slutet är jag helt matt av pumpande skitig techno, Demdike Stare-liknande ambient-dub och loopade skräckfilmer i bakgrunden. Filmklippen påminner mig om filmen The Wicker Man (vilket det inte är) och Demdike Stare är kända för att vara inspirerade av just den filmen och den estetiken vilket även verkar fallet vara med Stott.

Filmklippen i kombination med musiken får mig att tänka på Alex i A Clockwork Orange, scenen där han tvingas lyssna på hög musik till våldsscener för att hjärntvättas. Sista spåret är någon slags breakbeathistoria och jag är helt slut. Stott tackar för sig, bugar får applåder och gör en ursäktande gest med handen, som om att han inte är riktigt nöjd. Jag tycker dock att på det stora hela var utmärkt, laptop-konserter kan lätt bli tråkiga live, men det här var två väl tillbringade två timmar med en fin inramning Stora scenen på Södra teatern.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry