Japanese New Music Festival

Japanese New Music Festival

Acid Mothers Temple SWR på Japanese New Music Festival, Oceanen, Göteborg. Bild: Stefan Ek.

Japanese New Music Festival

Publicerad: mån, 2014-10-13 23:44
Konsert
Artist:
Japanese New Music Festival
Plats:
Oceanen
Datum:
2014-10-11

Av: PM Jönsson

Tre musiker och åtta band/koncept/akter. Det är en god idé och ett perfekt tillfälle att se tre japanska undergroundmusiker visa upp sig, bjuda på olika delar av sig själva, självklart mycket mer en showcasegrej än traditionell festival. Alla konserterna äger rum i ett svep under nittio minuter. Tatsuya Yoshida är mest känd som trummis i bas- och trumduon Ruins, Atsushi Tsuyama och Makoto Kawabata hämtas från samma moderskepp: Acid Mothers Temple. Men även Yoshida har ett förflutet i AMT, i en triovariant av bandet, Acid Mothers Temple SWR, och Japanese New Music Festival-turnéerna är en utvidgning av det samarbetet.

Jag har sett de två tidigare besöken i Göteborg (Nefertiti för nästan exakt 10 år sedan och Pustervik några år senare) och känner igen det mesta. För egen del hade jag gärna sett nya påhitt och musikaliska grepp, något besviken att de upprepar sig så pass mycket. Å andra sidan är det ett vinnande koncept, underhållande, många leenden och applåder från publiken. Och hela företeelsen är av samma mynt som Acid Mothers Temple, den västerländska rockhistorien kastas omkring, vrids åt olika håll, med betoning på den psykedeliska eran, progrock, men även folkmusiktraditioner och - inte minst – en stor dos humor.

De startar med varsin solokonsert. När den fjärde och mest långlivade basisten i Ruins, Sasaki Hisachi, slutade 2004 har Ruins helt och hållet varit Tatsuya Yoshidas soloprojekt. Han dyrkar band som Samla Mammas Manna och Magma och är en vansinnigt skicklig slagverkare rent tekniskt och under Ruins-solo-konserten spelar han mot/med förinspelat komp, progressiv slalomrock, med klassiska snittar inbakade. Imponerande, visst, men hysteriskt i längden. Kawabata skapar dronenoise med elgitarr och stråke, senare utan stråke, snarlikt sologrejer jag hört på skiva och sett på scen tidigare. Inte så dumt. Men den bästa solokonserten var när Tsuyama - Acid Mothers Temples folkmusikguru – spelade trubadurmusik och använde två flöjter samtidigt à la Rahsaan Roland Kirk.

Möjligen finns det även folkmusikinslag i vokalprojektet Zubi Zava X och japanska kulturella element som inte når fram till mina öron. Men det är underhållande! Från skönsång (nja) till samurajvrål. De skrattar och vi skrattar och hela Sverige och Norge hade skrattat om de hade varit gäster i Skavlan en fredagkväll. Humor är en viktig del också i coverbandet Zoffy. Tsuyama och Kawabata tolkar "Smoke on the Water" Captain Beefheart-style och Bob Dylan-style (väl?) och river av Led Zeppelins "Immigrant Song" med mongolisk-inspirerad sång. Vid Nefertitikonserten för tio år sedan blev jag och min sambo så förtjusta i Akaten att vi köpte en skiva efteråt. Tsuyama och Yoshida gör musik av vardagsföremål, drar i dragkedjor och finalen är tandborstning och gurgel. Mer ploj än ljudkonst förstås. Lagom crazy - passar in i konceptet.

Det kan vara frustrerande att endast se Acid Mothers Temple i 15-20 minuter, så även nu, hård freeformspacepsykedelia, med Kawabata som nav. Fast ännu vassare var Psyche Bugyo, Kawabata spelar bas, upprepar ett monsterriff, Yoshida spelar lite enklare, och Tsuyama förverkligar sina elgitarrdrömmar. Ruggigt. Wooden Shjips – lägg ägg. Japansk undergroundmusik av högsta klass. Malande rockmumma.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry