Jazzkatten 2013

Jazzkatten 2013

Seval.

Jazzkatten 2013

Isabel Sörling Farvel.

Jazzkatten 2013

Klaes-Henrik Hörngren.

Jazzkatten 2013

Publicerad: tors, 2013-10-17 19:59

Vilken fest. En galakväll till jazzens ära: Jazzkatten 2013. Detta, Sveriges Radios pris instiftat för att belöna särskilda insatser inom svensk jazzmusik, har delats ut sedan 1993 och firar därmed 20-årsjubiléum i år. Och vilket firande det blev! Platsen för årets spektakel var Jazzklubb Fasching i Stockholm. Klassisk mark.

Konsert
Artist:
Jazzkatten 2013
Plats:
Jazzklubb Fasching
Datum:
2013-10-15

Av: Joacim Nyberg

Det var ett Fasching fullt av folk och förväntningar. Stämningen var minst sagt på topp, och man blir glad av att se att jazzen drar en sådan stor och varierad publik. Det kändes att det låg nåt visst i luften, Sveriges Radio P2 skulle direktsända och på programmet stod såväl spännande prisutdelningar som flera live-framträdanden.

Kvällen inleddes med att IMPRA delade ut sitt pris ”IMPRA GULD” till en jazzklubb som arbetat för jämställdhet inom jazzen. Detta vandringspris överlämnades från förra årets vinnare, Vänersborgs jazzklubb, till 2013 års vinnare Jazz i Malmö.

Efter det drog aftonens program igång med radiovinjett och hela faderullan. Programledare är Miriam Aïda och Johan Norberg och efter en kort introduktion delas 2013 års första Jazzkatt ut i kategorin ”Årets nykomling”. Priset går till Anna Högberg, en spännande saxofonist som vi hoppas på att höra mycket mer från framöver.

Nästa programpunkt var live-framträdande av förra årets nykomlingar, Isabel Sörling Farvel. Denna Göteborgs-sextet spelar musik som blandar flytande former med mycket strikta rytmiska mönster och udda taktarter. Det låter modernt och svenskt. Konferencier Norberg nämner filmmusik och det är ingen dum parallell. Sättningen är sång, träblås, trumpet, piano/glockenspiel, bas och trummor. Alla delar bidrar till helheten och det finns ingen direkt ledare, inga direkta solister. Det är ett balanserat gruppsound och det märks att de har spelat en hel del tillsammans. Konsertens höjdpunkt kommer dock när ”rymtsektionen” får bryta sig loss och under någon enstaka extatisk minut får spela pianotrio-frifräs som för tankarna till Håvard Wiiks andra trio. Otroligt bra. Isabel Sörling Farvel visar att svensk jazz är mycket livskraftig, kreativ och av ypperlig kvalité.

Efter denna eminenta konsert presenteras några av P2:s kommande nya vinjetter skrivna av Lina Nyberg och framförda av Sveriges Radios Symfoniker.

Nu ska årets beställningsverk urframföras. Det är Klaes-Henrik ”Klabbe” Hörngren, vinnare av förra årets Jazzkatt i kategorin ”Årets kompositör”, som fått handplocka en ensemble och skriva ett 15 minuter långt stycke att framföra ikväll. På scen är det ett virrvarr av kablar, pedaler och elektronik, men även en fiol, gitarrer och trummor. Stycket är tydligt uppbyggt i olika delar, lite som en svit med ganska diskreta fogar. Stycket utan namn kretsar kring det elektroniska. Det är lite fusion, lite ambient. Lite syntpop, lite drone-antydningar. Det är ett svårbeskrivet stycke, jag saknar tillräckliga referenser. Ett problem med så mycket syntar och elektronik är emellertid att dynamiken blir svårhanterad. Stycket maler på i en jämnhög volym och det blir lite tjockt. Den bästa biten är alldeles i slutet där man skalar ner lite på ljuden och låter ett mer suggestivt ljudlandskap breda ut sig. Ett något svårsmält stycke, men framfört med oklanderlig skicklighet och kontroll.

Raskt vidare (pauser under kvällens program kunde man bara drömma om...) med nästa konsert: förra årets Jazzkatt i kategorin ”Årets musiker”: Nina de Heney. Hon får en halvtimme ensam med sin bas på scen, och hon bjuder på ömsom vin ömsom vatten. Det första stycket är en uppvisning i styrka och kontroll. Med dämpade strängar och fingrar som knäpper på baskroppen är det en kaskad av rytmer och ljud. Det är tekniskt men inte överdrivet. Det var vinet det. Sedan följde en mängd vatten. Nina har hittat en tomburk i köket och fått den strålande idén att den kan man ju köra in mellan strängarna på basen och så blir det coolt. Men nej, nej, nej, det blir inte coolt! Det stjäl fokus från musiken. Burken får huvudrollen. Basens vackra naturliga ljud försvinner och kvar blir en tomhet likt den i burken. Soundet är borta, personligheten är borta, allt är borta. Hur kunde det bli så här? Släng bort skräpet och spela bas, känner jag. Nästa stycke är tyvärr inte bättre. Hon använder två stråkar men gnider och slår med dem lite halvhjärtat på baskroppen. Det är tråkigt och onödigt. Snälla, spela bas! En sak att poängtera är dock att under det tysta stråkgnidandet är Fasching knäpptyst. Ganska coolt. Sista stycket är något lite bättre än de två föregående, Nina spelar med stråken på strängarna. Men det låter ganska ordinärt, och tyvärr blir det än en gång lite tråkigt. En miljon andra basister kan spela i den här stilen. Om ett stycke likt det här ska vara något annat än ett i mängden krävs det lite känsla, och det saknas tyvärr här. Jag måste säga att jag är besviken. Jag har hört och sett Nina förr och har alltid tyckt att hon har något unikt, ett kraftfullt uttryck fullt av brinnande känslor, men ikväll känner jag… ingenting.

stor_nina_de_heney.jpg
Nina de Heney.

Dags för ny prisutdelning: Jazzkatten till ”Årets kompositör” som går till Anna-Lena Laurin. Pinsamt nog känner jag inte till henne och hennes musik. Jag ber om ursäkt för mina tillkortakommanden, gratulerar Anna-Lena och går hastigt vidare med svansen mellan benen.

Nästa pris att delas ut är Jazzkatten till ”Årets musiker” som går till Miriam Wallentin. Spännande sångerska, kanske mest känd från Wildbirds and Peacedrums.

Kvällens sista live-framträdande är från förra årets Jazzkatten-grupp, Seval, bestående av Sofia Järnberg, Fred Lonberg-Holm, Patric Thorman, David Stackenäs och Emil Strandberg. Utan tvekan aftonens höjdpunkt. Den här gruppen spelar lite på en egen nivå ikväll. De är så samspelta och deras musikaliska kommunikation är fantastisk. För mig är närvaron av Fred Lonberg-Holm en gåva. Han är en otrolig musiker som alltid bidrar med det där lilla extra. Ikväll spelar han helt akustisk cello vilket hör lite till ovanligheterna. Och som han spelar! Han utnyttjar hela sitt register och kastar sig utan tvekan mellan poppiga melodier och svängiga basgångar till knakande improvisationer och skärande stråkspel. Allt med full kontroll och fullt fokus. En musiker i världsklass. Järnberg sjunger så lätt och naturligt, Stackenäs har ett sound de flesta gitarrister bara kan drömma om och Strandberg och Thorman är hela tiden med och bidrar med magi och musik. Soundet är luftigt och allt är så melodiskt och dynamiskt, med ett visst vemod. Perfekt balans mellan komposition och improvisation. Vilken njutning.

Efter Seval ska årets Jazzkatt i kategorin ”Årets grupp” delas ut. Det går till Fire! Orchestra, 30-mannaorkestern under ledning av Mats Gustafsson, Johan Berthling och Andreas Werliin. Dessa tre kunde tyvärr inte närvara men en handfull övriga medlemmar tog emot priset, varav en av dem var Anna Högberg, kvällens stora vinnare med inte mindre än en och en trettiondel Jazzkatter.

Sista priset att delas ut är årets ”Guldkatt”, Sveriges Radios jazzredaktions specialpris till ”någon som gjort särskilda insatser och betytt mycket för svensk jazz”. Priset går till storbandsledaren, saxofonisten och pedagogen Bertil Fält, som bjöd på ett mycket fint tal.

Kvällens sista punkt blev ett andra set med Seval. Inte mycket att tillägga, andra set är lika briljant som första. Järnberg sjunger om ”boredom” och att ”things are not interesting”, vilket står i extrem kontrast till musiken som är precis tvärtom. Det här är musik som man kan hitta något nytt och spännande i varje gång man lyssnar. Jag blir varm av Sevals organiska musik och när setet, och därmed hela Jazzkatten-evenemanget är slut känner jag en lätthet och vemodig glädje inombords.

Det blev en fantastisk kväll. Jazzkatterna delades ut till glada vinnare, det bjöds på så mycket intressant musik och när jag ganska utmattad går från Fasching bär jag inom mig en härlig känsla av att JAZZEN ÄR STARK.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry