Kimmo Pohjonen

Kimmo Pohjonen

Inuti bälgen finns en mikrofon, som kan utnyttjas för att manipulera dragspelets ljud. Foto: Egidio Santos.

Kimmo Pohjonen

Kimmo Pohjonen improviserar på sitt femradiga kromatiska dragspel samtidigt som han rör sig fritt över scengolvet. Foto: Egidio Santos.

Kimmo Pohjonen

Från vänster Kimmo Pohjonen, dragspel, Teppo Ali-Mattila, violin, Matilda Haavisto, violin, Maarit Holkko, viola, Veli-Matti Iljin, cello, Samuli Kosminen, elektroniska slagverk. Foto: Jyrki Kallio.

Kimmo Pohjonen

UNIKO-projektet är ett slags ljudshow som tangerar begreppet musikdramatik utan att ha någon officiell story, med en mycket snygg ljussättning som aldrig känns artificiell. Foto: Petra Hajska.

Kimmo Pohjonen

Publicerad: lör, 2015-10-24 21:05

Dragspelsartisten Kimmo Pohjonen lät sitt femradiga dragspel fungera ömsom som kyrkorgel, ömsom som trumma vid en konsert i Ljubljana nyligen. Han turnerar just nu i Europa med projektet UNIKO, där en stråkkvartett och den elektroniske slagverkaren och medkompositören Samuli Kosminen ingår. På tisdag, den 27 oktober, har Kimmo Pohjonen chansen att få Nordiska rådets musikpris.

Konsert
Artist:
Kimmo Pohjonen
Plats:
Cankarjev Dom, Ljubljana, Slovenien
Datum:
2015-10-13

Av: Ann-Sofie Öman

Den finske dragspelsartisten och kompositören Kimmo Pohjonen och hans improviserade och experimentella musik är ett starkt uttryck för den nordiska kulturens särprägel och attraktionskraft. Det visade Kimmo Pohjonen när han, den finske elektroniske slagverkaren Samuli Kosminen och den likaledes finska stråkkvartetten Proton String Quartet framförde kompositionen UNIKO i Sloveniens huvudstad Ljubljana i mitten av oktober, inför en nära nog fullsatt konsertsal i Cankarjev dom. Publiken replikerade med stående ovationer.

Det är därför inte konstigt att Kimmo Pohjonen har nominerats till Nordiska Rådets musikpris för 2015. Det är tredje gången som han har nominerats. En gång har han nominerats som kompositör, det var efter albumet Kalmuk 2002 . Nu har han sin andra chans att vinna priset som musiker. Han nominerades förra gången 2013. Svenske Mats Gustafsson fick priset 2011. Rådet tillkännager årets pristagare i Reykjavik på tisdag den 27 oktober.

Kimmo Pohjonen har spelat i Slovenien många gånger förut, senast i slutet av maj 2013 vid jazzfestivalen i Cerkno. I oktober i år fick den kunniga publiken i Ljubljana sitt lystmäte stillat för ett bra tag framöver när Kimmo Pohjonen bjöd på ett extra-extranummer med helt lössläppta tyglar. Han lät sina fingrar och armar och armbågar skena fritt över det kromatiska dragspelet samtidigt som han for fram över scengolvet så att stråkkvartettens försteviolonist fick se sitt notställ dimpa i backen.

Projektet UNIKO, som framfördes under ordinarie konserttid, vilar inte bara på 51-årige Kimmo Pohjonens långa erfarenhet av finsk och andra länders dragspelsmusik (argentinsk, cajun i USA). Musiken har också en samisk/nordisk grund, spetsad med inslag från andra ursprungsbefolkningars kulturer. Verket skrevs av Kimmo Pohjonen på beställning av den mycket experimentlystna amerikanska stråkkvartetten Kronos Quartet och hade premiär i september 2004. Det kom en CD först 2011, efter en lång inspelningsperiod 2007-2010, med inspelningar både i New York och Helsingfors.

Proton String Quartet har fungerat som ersättare för Kronos Quartet under många konserter genom åren. Projektet har vidareutvecklats till att omfatta även stråkkvartetter som verkar i det land där konserten ska ges. Så är fallet exempelvis i holländska Hertogenbosch, där Kimmo Pohjonen och Samuli Kosminen ska framföra verket tillsammans med den holländsk-brittiska kvartetten Ragazze String Quartet den 8 november i år .

Scenbelysningen under UNIKO-konserten utgörs stundtals av kaskader av flammande norrsken i olika naturtrogna färger under en dramatisk show, där Kimmo Pohjonen inte bara spelar dragspel. Han använder också sin röst, bland annat för att jojk-sjunga. Periodvis sjunger han ordlösa melodier tillsammans med de båda kvinnliga medlemmarna i stråkkvartetten, samtidigt som de alla spelar på sina instrument. Lågfrekvent strupsång ingår också i hans röstrepertoar, ofta i samklang med de många unisona, ibland lite tungt drivna instrumentala musikavsnitten.

Kimmo Pohjonen skiftar ljud på dragspelet lika lätt som en kameleont skiftar färg. Han har 25 olika ljud att välja mellan, förutom dragspelets alldeles egna rika palett. Det är roligt och spännande att bli överrumplad och plötsligt börja söka bland musikerna för att se vem tusan det är som låter så där! Varje gång är det Kimmo och hans dragspel, det slår aldrig fel. För en stund blir dragspelet en mäktig orgel, som alstrar pampiga ackord och känns som en referens till Andrew Lloyd Webbers musikal ”Fantomen på Operan”.

Egentligen behövs inte de många ljuden. Bara den effekt som det blir av att lägga på ett eko - det finns en inbyggd mikrofon inuti bälgen - på dragspelet är mäktig. Samma mikrofon gör att dragspelet också kan användas som trumma. Med fullt utdragen bälg är det ett stort och imponerande slagverksinstrument, och det utnyttjar Kimmo Pohjonen. Det var en gång ett standarddragspel, men det har byggts till och om och filats på under tjugo år.

I UNIKO har Kimmo Pohjonens långvarige samarbetspartner Samuli Kosminen även rollen som medkompositör. Samuli Kosminens rytmiska, men lugna och repetitiva trummande på den elektroniska trumplattan förstärker intrycket av en medvetet sammanställd föreställning där karakteristiska inslag från olika ursprungskulturer har en stor betydelse. Det som skiljer den här föreställningen från traditionella uppsättningar med ursprungsmusik är inslaget av elektronik och syntar, liksom förstås den klassiskt skolade stråkkvartetten.

Men det är inga vanliga trumljud som kommer från Samuli Kosminens trumplatta. Det låter inte ens som synt-trumljud. Han trummar i stället på ett stort arkiv av samplade ljud, där ljud från den amerikanska stråkkvartetten Kronos Quartet har ett stort utrymme förutom olika ljud från Kimmo Pohjonens dragspel. Det blir ett helt unikt ljudskap, även om själva tanken känns mer spännande än det hörbara resultatet. Men experimentet kan i ett senare skede leda till ett nytt inspirerande sidospår i musikens underbara värld, så kör på!

Det är de fyra medlemmarna i stråkkvartetten Proton String Quartet som fungerar som det tredje benet i den experimentella triangel som UNIKO utgör. De är Teppo Ali-Mattila, 1:a violin, Matilda Haavisto, 2:a violin, Maarit Holkko, viola, och Veli-Matti Iljin, cello. De har i stort sett samma slags bakgrund: fast jobb i Helsingfors Filharmoniska Orkester efter studier på Sibelius-Akademin. Violasten Maarit Holkko är undantaget – hon satsade tidigt på att skaffa sig barn. Det är intressant att det är just Maarit Holkkos vackra och fylliga violaklang som först drar till sig uppmärksamheten bland de fyra, trots hennes avsaknad av prestigefyllda skolor och meriter. Pohjonens ljudtekniker måste ha gett hennes mikrofon ett par extra snäpp på mixerbordet. I akustiska sammanhang har violan alltid svårt att hävda sig mot stråkkusinerna violinerna.

I UNIKO tilldelas de fyra ibland uppgiften att spela spröda och smärtfulla tonföljder med tydliga referenser till den estländske tonsättaren Arvo Pärt. Det sköra och sublima konstrasterar fint mot de storslagna avsnitten i kompositionen, med smidiga övergångar. Under föreställningen visar de alla fyra dessutom att de har förmågan att släppa notläsandet och improvisera fritt. Och det är här som en av Kimmo Pohjonens stora gärningar kommer till uttryck: Han lyckas få klassiskt skolade musiker att ta ett eller till och med flera steg från den upptrampade stig som de vanligen följer.

Förutom med Kronos Quartet och Proton String Quartet har han visat det i ett tidigare samarbete med finska Tapiola Sinfonietta, som resulterade i CD:n Kalmuk 2002. Noterbart är att hälften av medlemmarna i Tapiola Sinfonietta valde att tacka nej till att delta i projektet Kalmuk med Kimmo Pohjonen när de fick klart för sig att han inte skulle leverera färdig musik tryckt i notskrift. Den halva som stannade kvar utvecklades förmodligen både som musiker och som människor. Det kan vara mycket berikande att skapa förutsättningslöst tillsammans med andra. Det är också inspirerande att se och höra skickliga musikanter improvisera ihop, som när Kimmo Pohjonen och hans kolleger trivs tillsammans i projektet UNIKO.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry