Lisa Ullén utmanar stillestånden

Lisa Ullén utmanar stillestånden

Lisa Ullén Sextett med Ullén bakom pianot, Katt Hernandez på fiol, Joe Williamson på bas, Mats Äleklint på trombon, Andreas Axelsson på trummor och utanför denna bild gitarristen David Stackenäs. Foto: Lars Jönsson

Lisa Ullén utmanar stillestånden

Foto: Lars Jönsson

Lisa Ullén utmanar stillestånden

Publicerad: fre, 2012-01-27 01:14

Stockholms musikliv för improviserad musik och jazz har under senare år ständigt sökt sig till nya ställen. Kafé Klaver på Rutger Fuchsgatan vid Skanstull, Hotell Hellsten på Luntmakargatan och Hemma hos Kaj i Hammarby Sjöstad dit Club:Ovisation nu flyttar sina konserter. Med pianisten Lisa Ulléns sextett och en solokonsert med basisten Joel Grip placerar sig dessutom Ingrid Studio på Hornsgatan i samma sällskap. Vi får hoppas att det var mer än en engångsföreteelse.

Konsert
Artist:
Lisa Ullén Sextett // Joel Grip (solo)
Plats:
Ingrid Studio, Stockholm
Datum:
2012-01-12

Av: Magnus Nygren

Med duoskivan Carve tillsammans med basisten Nina de Heney och soloskivan Catachresis har Lisa Ullén fått stor uppmärksamhet. Frijazzen på kvartettskivan Revolution Rock från 2009 var också den något som stack ut. Och det är någonstans där hon hämtar energin när hon med en sextett framträder på Ingrid Studio den 12 januari. Med violinisten Katt Hernandez långt fram i ljudbilden drar gruppen ut musiken på längden. En klart dronande karaktär således, ett gemensamt bygge med täta klanger från Ullén, Hernandez mikrotonala drag på fiolen, David Stackenäs trycker en elektronisk attiralj mot gitarren och fram vibrerar ljudmoln som placerar sig långt från instrumentets konventionella sound. Dessutom en stråkförsedd Joe Williamson. Med ett rytmiskt solo bryter trombonisten Mats Äleklint mönstret: ett lågmält solo med sordin.

Det är intressant hur musiken under flera tillfällen nära nog står stilla. En förunderlig desorientering tycks råda där man inte riktigt vet om musikerna själva vet vartåt musiken bär. Det är vågat att spela så här. Vips står det faktiskt stilla och blir trevande och svalt. Men sedan tillbaka igen - rörelse. Vad som gör att det fungerar ibland, och ibland inte, musikens relä så att säga, är däremot svårt att säga.

Under konsertens gång är det dock inte bara Mats Äleklint som bryter upp ljudbilden. Ett jazzackord uppenbarar sig från pianot, ett groovigt komp från Williamson och trumslagaren Andreas Axelsson, gitarrgnissel från Stackenäs.

Dessa uppbrott är lyckade för att få till den musikaliska helheten. Och förutom några trevande stillestånd är det en mycket bra konsert.

Basisten Joel Grip har vi skrivit en hel del om här i Soundofmusic. Numera boende i Paris var han på tillfälligt besök i Sverige och passade på att ge en solokonsert. Det är dock inte solo jag tänker mig Joel Grip. Med sin stora lyhördhet är han som gjord för att befinna sig i ett musikaliskt sammanhang tillsammans med andra. Men han har spelat en hel del solo, inte minst på ett antal franska vingårdar (!). Hans soloframträdande fungerar mycket bra. Han skaver flerstämmigt fram klangerna med stråken. Här finns ingen plats för tillrättalägganden. Det är naket, rått och mycket direkt. Han växlar mellan närstudier och grova drag och får in en mängd stämningar och tillstånd i sitt spel. Ny chans att se honom spela solo ges i april vid Perspectives-festivalen 2012 i Västerås. Missa inte det.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry