Ord och musik med Sten Sandell

Ord och musik med Sten Sandell

Sten Sandell och David Stackenäs på Rönnells antikvariat. Foto: Micke Keysendal

Ord och musik med Sten Sandell

Sofia Jernberg och David Stackenäs. Foto: Micke Keysendal

Ord och musik med Sten Sandell

David Stackenäs. Foto: Micke Keysendal

Ord och musik med Sten Sandell

Nina de Heney. Foto: Micke Keysendal

Ord och musik med Sten Sandell

Nina de Heney. Foto: Micke Keysendal

Ord och musik med Sten Sandell

Nina de Heney. Foto: Micke Keysendal

Ord och musik med Sten Sandell

Publicerad: fre, 2012-03-23 00:09

Ord och musik löper jämsides när Sten Sandell gräver sig djupt ner i improvisationens själva essens. På Rönnells antikvariat har han med sig Sofia Jernberg, Nina de Heney och David Stackenäs när det är dags för releasespelning för den skönt pretentösa trippel-cd:n Music inside the Language.

Konsert
Artist:
Sten Sandell (och Sofia Jernberg, Nina de Heney och David Stackenäs)
Plats:
Rönnells antikvariat, Stockholm
Datum:
2012-03-20

Av: Magnus Nygren

Sten Sandell är en veteran på den svenska improvisationsscenen. Att han fortfarande har lusten och förmågan att leda in sin musik i delvis nya banor är därför imponerande. När han har releasekonsert för sitt mastodontverk trippel-cd:n Music Inside the Language (LJ Records) är också hans abstrakta vandringarna i röstens språk mer intressanta än de instrumentella. Det är de som leder framåt, i jämförelse blir den ”traditionella” impron något som blickar bakåt, hur väl den än är framförd av Sandell, gitarristen David Stackenäs, vokalisten Sofia Jernberg och basisten Nina de Heney.

I den här bemärkelsen blir pausen som delar konserten en skiljelinje. Den inledande delen består av ett stycke med Sandell själv på röst och en metronomliknande rytm samt ett triostycke med Sofia Jernberg, Nina de Heney och Sandell på piano och röst. Oavsett om det är solo eller trio är det intressant att höra hur orden läggs fram och bearbetas. Förutom den rent intellektuella innebörden bildar orden också en klanglig massa som angrips från flera håll. På samma sätt som tonernas klanger förändras beroende på hur de framförs, förändras även hur man uppfattar orden. De upprepas, splittras, stavelser betonas på olika sätt, det sker förflyttningar, nya innebörder träder fram, abstraktioner, ”återkopplingar i rösten” som Sandell myntar rytmiskt, eller som ett ”rytmiskt laminat”. Sandell tillåter sig att vara pretentiös, att göra djupdykningar i detaljerna. Och med en entusiasm som smittar av sig.

Hela Sandell utstrålar att musiken är viktig. Och i det här fallet har den dessutom ett syfte musik sällan har: både ord och musik ingår i den doktorsavhandling Sten Sandell arbetar med vid Göteborgs universitet. Jag får för mig att det finns en underliggande vilja att närma sig improvisationens själva essens med ett språk som såväl är beskrivande som själva föremålet för det beskrivande. En form av dualism där ord och toner kompletterar varandra och samtidigt skapar en intressant spänning. Det är långt ifrån alltid jag förstår vad han menar, men jag har heller inte det behovet. Jag gillar dock att det jag hör skapar frågor och funderingar om musik och lyssnande.

Att placera orden i triosammanhanget med Jernberg och de Heney är bra. Jernbergs röst kompletterar Sandells och naturligtvis bygger hon ut med röstimprovisationer. Instrumentella klanger och ord möts i staccatorytmer. Jernberg och Sandell tar plats, Nina de Heney har dock svårt att nå fram (något hon dock gör senare).

På andra sidan pausen sker ett möte mellan pianisten Sandell och gitarristen David Stackenäs. Egentligen finns inget att klaga på, båda två hanterar sina instrument mästerligt. Stackenäs rullar klangliga ellipser och Sandell bryter upp klangerna. Det finns dramatik och stillaståenden, men i jämförelse med orden och tonernas gemensamma strävanden i första set känns det här inte lika omskakande. Här har vi varit och här kommer vi att vara även i framtiden. Och jag befinner mig gärna här, men jag har hört det förut.

Samma sak får jag nog säga om när Sofia Jernberg och Nina de Heney sluter upp och de två blir en kvartett. Men musik behöver inte alltid vara omskakande. Att höra Sofia Jernbergs röst växla mellan det skrovliga och det väldigt formstarka är fascinerande. Detsamma gäller för improvisationerna på de Heneys bas och David Stackenäs ihärdiga plockande av gitarrklanger. Tillsammans med Sandells piano skapar de en mycket avancerad improviserad musik.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry