Sagor & Swing

Sagor & Swing

Sagor & Swing. Teater Trixter. Bild: Jörgen Andersson.

Sagor & Swing

Publicerad: mån, 2013-09-30 23:50

I närheten av Stenaterminalen smälte skog och rymd samman när Sagor & Swing gästade Göteborg för första gången på många år. Dessutom kunde man se japansk folkpop, en trummis som spelade koffert, och amerikansk teknikcore. Bland annat.

Konsert
Artist:
Sagor & Swing, Le Ton Mité, Yuko Kono, Black Pus.
Plats:
Teater Trixter
Datum:
2013-09-28

Av: PM Jönsson

Fascinerande att gå vilse i sin hemstad. Men efter att jag yrat omkring på Masthuggsterassen i en kvart hittar jag till Teater Trixter, en bit från Stenaterminalen, granne med en MC-klubb. Det som lockar är framförallt Sagor & Swing – som under året både har släppt en ny skiva och börjat spela live igen – men i sedvanlig Kolonianda är det ett paket som presenteras, fyra konserter av olika slag, plus filmer, konsttidskrifter och vegetariskt mat.

Först ut Yuko Kono – japanska numera boende i Australien – som startar med blockflöjt, sedan spelar hon sina sånger med en liten elgitarr. Folkpop, kanske man kan säga, texterna är på japanska, gitarrspelet trixar runt orden, jag kommer att tänka på Nagisa Ni Te, men det är främst språket, annars inga tydliga likheter. Synd att inte blockflöjten användes på fler låtar, men jag blev nyfiken på att höra mer.

Den lilla gitarren var på scenen även under nästa konsert, när McCloud Zicmuse bjuder på spontan musik under sitt alias Le Ton Mité som på den nuvarande turnén är ett band, med folk på resväska och cymbaler, saxofon och tjejen i bandet – som även ställde ut konst i lokalen – spelade på burkar och melodica. Le Ton Mité har spelat på Koloniarrangemang tidigare, utomhus, nära Delsjön. En amerikan som hamnat i Belgien, men Japan är i tankarna; Zicmuse har spelat mycket med Maher Shalal Hash Baz och säkert influerats av Tori Kudos filosofi. Han berättar att låtarna handlar om olika geografiska platser, skämtar friskt, jag blir på gott humör, inte superbra, men uppfriskande, korta låtar som till viss del tycks vara improviserade, pop i ena sekunden, avigt i nästa, 70-talistisk experimentrock, saxofonen flyger någon annanstans, ett vanligt trumset hade säkert funkat också, men det räckte ganska långt med koffert.

Sagor & Swing spelade utan paus i, tja, kanske 50 minuter. Tiden försvann in i ett kosmiskt hål vid en tjärn i urskogen. Jag slungades iväg i tiden, inte till slutet av 60-talet när inspiratörerna Hansson & Karlsson lirade på den psykedeliska klubben Filips i Stockholm, utan när jag såg Sagor & Swing för första gången, på Jazzhuset, i början av 00-talet, även då, om minnet inte sviker, utan paus, fast med en annan trummis, Eric Malmberg satt vid en orgel och försvann långt in i melodiernas förgreningar. En lurifax, på en Kolonikonsert för ett antal år sedan hittade han på skrönor om en folkmusiker, jag tror allt var påhitt, fin musik var det i alla fall. Årets album Botvid Grenlunds Park är minst i samma klass som de tidigare skivorna och även om jag saknade en hel del av låtarna därifrån var det bara att drömma sig bort och njuta av vibrationerna när Malmberg byggde ut melodier i evighetslånga cirkelrörelser, det skulle så klart fungera solo, men trummorna är i perfekt synk med orgeln. Fredrik Björling tittar på Malmberg, småler, följer orgelvandringarna. Ibland trycker Eric Malmberg på en synth, rymdljud vaknar, signaler surrar omkring ett tag innan en ny tråd utforskas på orgeln. Det är någonting med melodierna som tar tag, på skiva, live, när musiken töjs ut, en speciell känsla, en plats att vara i, skog och rymd smälter samman.

Som sista akt Black Pus, Brian Chippendales solotrumprojekt. Som ena halvan i Lightning Bolt vet en att hård musik väntar, jag köpte öronproppar i baren, men gick hem efter tio minuter. Hörde efteråt att säkringarna pajat. Det var säkert bra, fast jag ville vara kvar i Sagor & Swing-landet, inte dunka skallen till amerikansk teknikhardcore.

Vem är förresten Botvid Grenlund? Kanske mannen som Eric Malmberg pratade om i föreställningen jag nämnde tidigare. En påhittad Hjort Anders-figur. Ingen aning. Trevligt att sväva i ovisshet.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry