Seval på Fasching

Seval på Fasching

Fred Lonberg-Holm och Patric Thorman. Foto: Micke Keysendal

Seval på Fasching

Sofia Jernberg och Emil Strandberg (till vänster) och David Stackenäs (till höger). Foto: Micke Keysendal

Seval på Fasching

Fred Lonberg-Holm. Foto: Micke Keysendal

Seval på Fasching

Fred Lonberg-Holm. Foto: Micke Keysendal

Seval på Fasching

Publicerad: fre, 2012-10-26 10:09

Seval är tillbaka med besked. Ny skiva och turné i Sverige. Soundofmusic hörde en mycket fin konsert på Fasching där oftast en liten fot fanns kvar i melodierna medan den andra rörde sig i improvisationer.

Konsert
Artist:
Seval
Plats:
Fasching, Stockholm
Datum:
2012-10-18

Av: Magnus Nygren

Med utgångspunkt i melodiska sånger löser amerikansk-svenska Seval framgångsrikt upp formerna när det är Faschings tur under en kort Sverigeturné. Gruppen har just släppt sitt andra album som fortsätter att undersöka mellanrummen mellan melodistarka sånger och fri improvisation. Något mer improvisation blir det live jämfört med på skiva, men bara vid enstaka tillfällen släpper de fullständigt greppet om materialet. Ofta håller eminente trumpetaren Emil Strandberg tag i melodin medan de andra försvinner ut i en givande periferi. I framförallt det första setet bygger de upp en fenomenal närvaro utan att bli skrikiga, inte oberoende av frånvaron av trummor naturligtvis. Trycket och intensiteten finns där ändå.

Seval är gruppen som den amerikanske cellisten Fred Lonberg-Holm bildade när han var i Sverige för några år sedan. I gitarristen David Stackenäs, vokalisten Sofia Jernberg, basisten Patric Thorman och trumpetaren Emil Strandberg hittade han ett band med starka solister men som också har förmågan att ingå i en grupp, att kompa andra. För det är en grupp det handlar om, samspelet är mycket drivet och inte ens Lonberg-Holm ställer sig mer i täten än någon annan. Faktiskt har han en ganska tillbakadragen roll på Fasching. Samtidigt finns en stor kvalitet i det han gör.

Redan i inledande ”Maybe it’s too late” slås den lyriska klangen an. Musiken stannar upp i tillstånd, flyter fram. Sofia Jernberg är utmärkt, växlar fint mellan de skrivna orden och det improviserade ordlösa. Den väna sidan får fortsatt utrymme med en expanderad version av ”Children of Monsters” – går över i ”Just don’t listen” – men Seval visar med stor tydlighet att det är stor skillnad mellan trevligt och menlöst. Det finns inslag av en form av lågmäld kakafoni där instrument och röst skrapar och bubblar, men också av virvlande atonala vindar i högt tempo.

De gör en spännande version av ”Revolution song” där upprepande fraser från Sofia Jernberg bygger upp förväntningarna inför passager med rent ljudskapande spel. Också den dronande ”Boredom is Bliss” är bra.

Seval är tveklöst ett av de mest intressanta banden inom svensk jazz idag. Det vore kul om de fick större uppmärksamhet, exempelvis genom att kamma hem Sveriges Radios pris Jazzkatten som de är nominerade till.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry