Spirituell Sanders på Fasching

Spirituell Sanders på Fasching

Pharoah Sanders och basisten Oli Hayhurst på Fasching. Foto: Micke Keysendal

Spirituell Sanders på Fasching

Pharoah Sanders på Fasching. Foto: Micke Keysendal

Spirituell Sanders på Fasching

Pharoah Sanders på Fasching. Foto: Micke Keysendal

Spirituell Sanders på Fasching

Pharoah Sanders på Fasching. Foto: Micke Keysendal

Spirituell Sanders på Fasching

Pianisten William Henderson. Foto: Micke Keysendal

Spirituell Sanders på Fasching

Publicerad: ons, 2013-05-15 23:11

Pharoah Sanders har definitivt kvar soundet i sin tenorsaxofon. Det visade han när han gästade ett fullsatt Fasching i måndags. En konsert med spirituell jazz, ballader, lite riv, dans och till med allsång.

Konsert
Artist:
Pharoah Sanders Quartet
Plats:
Fasching
Datum:
2013-05-11

Av: Magnus Nygren

Med bjällror och en kosmiskt spirituell frijazz slog Pharoah Sanders världen med häpnad i slutet av 1960-talet. Han svävade ut i starka övertoner, lyfte in världen i musiken, sjöng hymner. Men framförallt utvecklade han sin mycket säregna ton i tenorsaxofonen. Han ylade och frustade men hittade alltid tillbaka melodiken och harmonierna. Något han antagligen inspirerades till när han spelade med John Coltrane.

På Fasching är Coltranes inflytande tydligt. Men det är balladernas Coltrane det framförallt handlar om. ”All or Nothing at All” och ”Say it (Over and Over Again)” från Coltranes album Ballads dyker upp. Och Sanders spelar dem mycket bra. Det svänger bra! Han glider fram utan större åthävor men med sådan självklar pondus. Allt är tydligt och klart. Sedan rasslar det plötsligt till med snabba tonväxlingar – sedan återgång till det fasta.

Men även det sprirituella får plats, inte minst i inledningen där Sanders spelar mycket vackert, Oli Hayhurst lägger droner på basen, Gene Calderazzo låter klubborna vandra över cymbalerna och det glittrar från William Hendersons piano. I efterföljande ”The Night Has a Thousand Eyes” (som även den spelats av Coltrane) får Sanders dessutom till ett bra tryck i tenoren i taktväxlingarna.

Även om kompbandet sköter sig ganska bra är det naturligtvis 72-årige Pharoah Sanders som är den stora behållningen. Han är inspirerad och har roligt, växlar mellan lyriska harmonier och sprudlande tonföljder. Han hinner till och med en dans och får igång publiken i allsång. Bara det! Men bjällrorna, dem saknade jag.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry