Svettiga arr och grymt sväng med Angles

Svettiga arr och grymt sväng med Angles

Angles 9: Injuries (Clean Feed)

Svettiga arr och grymt sväng med Angles

Publicerad: fre, 2014-06-13 11:45

Grymt sväng, tajta arrangemang och ett band med något av det bästa svensk jazz har att erbjuda. Martin Küchens Angles har spelat live med ett tolvmannaband och släppt ny studioinspelad skiva med nonetten. Båda fungerar finfint.

Konsert
Artist:
Martin Küchens Angles 9 plus vänner
Plats:
Rönnells, Stockholm
Datum:
2014-05-30

Av: Magnus Nygren

Angles 9 firade den nya utgåvan ”Injuries” med att bygga ut bandet till ett tolvmannaband när de gästade Stockholm och Rönnells häromveckan. Den redan starka ensemblen fick sällskap av basklarinettisten Christer Bothén, altsaxofonisten Anna Högberg och trumslagaren Magnus Vikberg. Att det blev bra tryck på antikvariatet behöver jag väl knappt berätta. Martin Küchens Angles är ett liveband med klass. Han är fenomenal på att balansera svåra politiska ställningstaganden och sorgemarscher med en musikalisk kraft som genomsyras av glädje, tungt sväng, svett, bra arrangemang och fest. Som i ”Eti” som inte bara till namnet leder hela tillvaron till det Etiopien vi lärt känna genom den mängd skivor därifrån som getts ut under senare år. Världen gungar och blir med detsamma lite mindre. Musikaliska bryggor läggs ut och förenar.

Här är Angles som bäst. På Rönnells – men också på den nyutgivna skivan ”Injuries” (Clean Feed). Musiken stångas mellan rytmiskt groove, tydligt arrangerade melodier och strålande improvisationer, det finns hela tiden en kraft som leder framåt. Sett ur ett helhetsperspektiv behövs alla tre, även om någon av dem tillfälligtvis ges mer plats. Jämför man ”Eti” med exempelvis ”European Boogie” är det än mer uppenbart att alla ingredienser behövs, på den studioinspelade Injuries fungerar den bra, men på Rönnells räcker det inte riktigt till (även om vibrafonisten Mattias Ståhl och trumslagaren Andreas Werliin inleder bra). Problemet är att om man tar bort grooven blir det inte så mycket kvar.

På ”Ubabba” återvänder vi till Afrika – Sydafrika och kwelan denna gång. Alexander Zethsons flödiga komp på pianot bär långt. Han spelar riktigt bra. På konserten inleder han själv och får så sakteliga sällskap av allt fler. När hela bandet är på plats svänger det grymt. Mats Äleklint spelar solo, Martin Küchen klappar och fyller i med tjoande. Yeah!

Kvällen jag hör Angles på Rönnells spelar de inte ”A desert on fire, a forest/I’ve been lied to”. Men den är med på Injuries. En mycket sorglig marsch som långsamt släpar sig fram och gråter över sakernas tillstånd. Om jag inte missminner mig har de spelat den live vid andra tillfällen, oerhört tryckande och känsloladdade versioner. Men att höra den i denna mycket koncentrerade studioform är minst lika gripande. Det är märkligt detta att det sorgliga kan bli så vackert. Den något släpande rymten återkommer på ”In our midst” där Äleklint makalöst drar fram klangerna ur trombonen, inte minst på Rönnells. Från lågt till högt vandrar han, från ljudbaserat till melodiskt, från explosivt och till dronande. Vibrafon och piano lägger fint ut grunden innan det trippande melodiska temat kommer in. Galet bra!

Att så här nära i tid lyssna på Angles både live och i en studioinspelning är spännande. Det är väl dessutom bandets första studioinspelning, de andra tre skivorna på Clean Feed är alla liveinspelningar. De lyckas att ta med sig det expressiva soundet i studion, samtidigt som uttrycket blir lite mer koncentrerat. Man ska ta varje chans man får att höra Angles live, men mellan dessa tillfällen är det lämpligt att då och då sätta på skivan ”Injuries”.

Att ta efter Fire! Orchestra (där flera av dessa musiker ingår) och inleda med små grupper som improviserar är ett bra drag. Variationen är stor på dessa kortare framträdanden. Basisten Johan Berthling och trumpetaren Magnus Broo öppnar upp en behärskad men löst sammanfogad jazz medan Eirik Hegdal bubblar på barytonsaxofonen tillsammans med Magnus Vikbergs trummor. Duon med vibrafonisten Mattias Ståhl och Christer Bothén på basklarinett är mycket lyckad. Mötet mellan basklarinettens grova klang och vibrafonens metalliska renhet är mycket fint. Martin Küchen å sin sida förvränger klangerna med en liten plastkon han kör in i sopransaxofonen som han dessutom riktar mot en virveltrumma. Resultatet är både rasslande och trasigt och står jämsides med Goran Kajfes mer melodiska kornett. Den mest lyckade konstellationen var en kvartett med Anna Högberg, altsax, Alexander Zethson, piano, Mats Äleklint, trombon, och Anderas Werliin, trummor. Långt utdragna klanger maler mättat fram med solon av både Äleklint och Högberg där de smakfullt bygger vidare på de långa klangerna.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry