Till skogs med tolv toner

Till skogs med tolv toner

Anders Dahl i Storskogen. Foto: Lars Jönsson

Till skogs med tolv toner

Henrik Olsson i Storskogen. Foto: Lars Jönsson

Till skogs med tolv toner

Eva Lindal i Storskogen. Foto: Lars Jönsson

Till skogs med tolv toner

Leo Svensson och Anna Lindal i Storskogen. Foto: Lars Jönsson

Till skogs med tolv toner

Erik Carlsson i Storskogen. Foto: Lars Jönsson

Till skogs med tolv toner

Katt Hernandez. Foto: Lars Jönsson

Till skogs med tolv toner

Henrik Nørstebø och Raymond Strid. Foto: Lars Jönsson

Till skogs med tolv toner

Raymond Strid. Foto: Lars Jönsson

Till skogs med tolv toner

Nina de Heney. Foto: Lars Jönsson

Till skogs med tolv toner

Publicerad: tors, 2012-04-05 23:39

Med tre skiftande konserter ställde Club:Ovisation upp på den tredelade tredagarsfestivalen Intodownto på Hemma hos Kaj i Hammarby Sjöstad. Först ut var Storskogen, sedan följde Katt Hernandez samt trion Raymond Strid/Nina de Heney/Henrik Nørstebø. De övriga kvällarna arrangerade Jazz på Hotell Hellsten och Jazzistán.

Konsert
Artist:
Festivalen Intodownto
Plats:
Hemma hos Kaj, Stockholm
Datum:
2012-03-30

Av: Magnus Nygren

Storskogen ägnade hela konserten åt stycket Rows komponerat av Anders Dahl. Ibland är musiken mycket koncentrerad och intressant, ibland tycks den glida iväg åt det svårfångade och faktiskt ofokuserade. I grunden handlar det om tolvtonsmusik, 15 rader med 12 toner i varje som ska spelas i utsatt ordning. Tiden för varje rad är utsatt i partituret, dock inte hur länge musikerna ska hålla sig vid varje ton. En gemensam ton alltså i början och slutet av varje rad, däremellan sysselsätter sig de åtta musikerna med stor säkerhet med olika toner. Flera av raderna har dessutom angivelser som ”Approach: Long Tones”, ”Approach: Lively”.

Var resultatet landar är alltså omöjligt att veta i förväg. Och det är här spänningen med stycket ligger, det blir ett experiment för såväl kompositör, musiker som publik. Med åtta musiker i ensemblen kan man gärna tro att det är en expressiv musik det handlar om, men så är inte fallet. Visst finns det tillfällen då intensitet även innebär en högre volym, men oftast är det väldigt sparsmakat. Även om ensemblen – Anna Lindal: violin, Eva Lindal: violin, Leo Svensson: cello, John Eriksson: vibrafon, crotaler, Erik Carlsson: slagverk, Henrik Olsson: slagverk, elektronik, Petter Wästberg: elektronik, objekt och Anders Dahl: elektronik, objekt, komposition – lyckas fokusera musiken vid flera mer tystlåtna tillfällen, tycker jag ändå att slutet är det bästa. Här blir kompositionen mer bestämmande och tonföljderna spelas gemensamt. Här sker ett samspel jag kan sakna tidigare under konserten.

Den amerikanska violinisten Katt Hernandez är numera ett vanligt tillskott på den stockholmska improv-scenen. Hennes konsert på Hemma hos Kaj är mycket uppskattad. I sitt sätt att blanda gnisslande fiol som spelas både flerstämmigt och med utdragna dissonanser med amerikansk folkmusik är ganska unik. Visst går tankarna många gånger till Henry Flynts fria hillbilly-musik, men Hernandez lägger till sin vibrerande röst och ett än mer experimentellt förhållningssätt. Hon lyckas även variera tonen från trubbiga motstånd till klara rena klanger.

Jag har svårare att komma underfund med triokonserten med trumslagaren Raymond Strid, basisten Nina de Heney och den norske trombonisten Henrik Nørstebø. Drivet i Raymond Strids trummor får inte riktigt gensvar från bas och trummor. Samtidigt saknar jag det dansanta som jag vanligen hör i de Heneys basspel. Och mitt intryck av Nøstebø är kluvet, många gånger får han till det riktigt bra, inte minst i början av konserten då alla tre ägnar sig åt ansatser och enbart nuddar vid klangerna. Men det finns också tillfällen då jag inte riktigt vet om hans mycket sparsmakade spel handlar om en medveten minimalism eller bara idétorka.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry