Abdelhaï Bennani: 1950-2015

Abdelhaï Bennani: 1950-2015

Abdelhaï Bennani, 1950-2015. FOTO: Michel Kristof

Abdelhaï Bennani: 1950-2015

Publicerad: mån, 2015-08-31 12:43

Den marockanske tenorsaxofonisten Abdelhaï Bennani har gått ur tiden. En doldis, en musiker som gick mot strömmen. En människa som fått kämpa. Joacim Nyberg tecknar ett porträtt av en musiker som alltid följde sin instinkt och därmed på många sätt avskärmade sig men även skapade starka band till de han knöt an.

Av: Joacim Nyberg

Nyheten om tenorsaxofonisten Abdelhaï Bennanis död nådde mig vid frukostbordet lördagen den 22 augusti 2015. Franske trumslagaren Didier Lasserre, en av Bennanis flitigaste samarbetspartners, meddelade om bortgången i Paris dagen innan. Bennani blev 65 år gammal.

(För skivguide samt uttalande från två av Bennanis närmaste, se länkar längst ner på sidan)

"Vem är Abdelhaï Bennani?", frågar sig nog många. I den frågan ligger en viktig del av Bennanis persona: trots många år av musicerande är det väldigt få som känner till honom. Hans mystiska personlighet, poetisk, funderande, fåordig, gör honom svår att greppa och hans saxofonspel är lika svårdefinierat. Hans mumlande ton har ett mörker och ett djup som är tillsynes bottenlöst och hans fraseringar är helt unika.

Bennani nådde alltså inte ut till särskilt många, han var hela sin karriär genom tvungen att kämpa för spelningar, kämpa för skivkontrakt, kämpa för att överleva. Få ville släppa hans musik, Jan Ström och Julien Palomo är i princip de enda som givit ut skivor med Bennani. Trots att han hade svårt att knyta publik och branschfolk till sig så märks ett tydligt mönster när det gäller andra musiker. Han hade ett starkt inflytande på och berörde de han spelade med. När helst Bennani ringde, när han behövde musiker för ett gig, så kom de. Var det än var, när det än var så ställde de upp. Abdou kallades han av sina vänner.

Bennani knöt en liten skara musiker till sig och de flesta skivor han släppt visar upp dessa nära samarbeten. Under hans första tid i Frankrike knöt han livslånga vänskapsband med japanerna Makoto Sato (trummor) och Itaru Oki (trumpet) samt amerikanske basisten Alan Silva. Senare i karriären var det de yngre franska trumslagarna Didier Lasserre och Edward Perraud och basist Benjamin Duboc som fanns där. Samarbeten finns även med Sun Ra-trummisen Chris Henderson, Yoshisaburo Toyozumi (även han trummis), pianist Burton Greene, trumpetaren Jean-Luc Cappozzo och basist William Parker.

Musikvärlden har förlorat en väl bevarad hemlighet, en stor personlighet och en unik musiker. Jag tycker att det är viktigt att låta världen veta att Bennani fanns, att han skapade en egen musik och var en sann konstnär. Vi som tog honom till oss kommer att sakna honom.

Jag vill avsluta denna minnestext med en dikt som Bennani skrev speciellt till Soundofmusic:

MUSIC IS

Music is
In the Air

Music is
Everywhere

Music is
Life

Music is
Real

World’s words
« Fomoires »
Virtual Reality
« Le Geste & la Parole »

Nature speaks
Whithout words.

« Enfance »
In Fanz
Who does not speak

Music is
The Ancestor

The Dancing Horned Goddess,
Long Time ago,
Gave Me Her Milk.

Abdelhaï Bennani
Paris, February 18, 2015.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry