Att skriva om musik. Del 3: Konstnärligt skrivande

Att skriva om musik. Del 3: Konstnärligt skrivande

Att skriva om musik. Del 3: Konstnärligt skrivande

Publicerad: ons, 2015-05-20 09:44

I en serie om fyra krönikor kommer Soundofmusics Joacim Nyberg att filosofera kring att skriva om musik. Utifrån ett antal olika synvinklar behandlas ämnen såsom forskning, konstnärligt skrivande, allt med tillägg av personliga erfarenheter och tankar. Dags för del 3 om konstnärligt skrivande om musik.

Av: Joacim Nyberg

Efter den förra delens långa utläggning om musikforskningen ska jag nu kort presentera lite tankar kring det här med att skriva om musik på ett mer "konstnärligt" sätt.

Jag kom in ganska sent i musikskrivandet. Men fann mig ganska snabbt bekväm i det. Det började som en kul grej men har utvecklats till något livsviktigt. Att skriva ner intryck, tankar och åsikter om det jag hör hjälper mig i den bearbetande processen. Musik handlar nämligen för mig om att lyssna noga för att sedan behålla det jag hört inom mig och forma det i mina tankar.

Men varför skriver vi då? Förutom det rent personliga som jag nämnde handlar det för många om att dela med sig, att låta världen veta. Folk som är intresserade av musik vet att dela, diskutera och mötas är en viktig del. En annan anledning kan vara den vetgirighet som vi människor bär på. Vi vill veta mer om musik, lära oss, samla erfarenheter och kunskaper. Då är det skrivna av stort värde. Ytterligare en anledning, kanske den mest centrala för mig, är att det är så otroligt kul att skiva!

Artiklar, krönikor, recensioner, essäer, poesi, bloggar, icke-akademiska informativa texter, alla dessa behandlar ämnet musik utifrån ett perspektiv där innehållet är viktigare än framförandet. Det språkliga har i princip obegränsat svängrum i den här typen av texter. Kan någon säga att det är rätt eller fel att skriva på ett visst sätt? Konsten ger språket utrymme, uttrycksfullhet är det viktigaste. Det man skriver behöver visserligen inte vara arty. Konstnärligt skrivande kan istället enkelt ses som en kontrast till de strikta formaliteterna inom forskningen. Det kan innebära att uttrycka sig fritt med egna ord, att hitta de rätta liknelserna, att handskas med metaforer och så vidare. Och att infoga det personliga, att lägga in sig själv i texten.

Till skillnad från det akademiska skrivandet finns det inga regler. Inte ens språkrådets grammatikregler gäller. Detta underlättar till viss del, att skriva utefter en mall kan vara enerverande. Å andra sidan kan det vara minst lika enerverande när man inte finner ord eller när texten flyter iväg utan någon till synes riktning. Ibland blir det mer som ens egna röriga tankar på papper, oftast föga intressant att läsa. Lägg till detta att man skriver väldigt mycket, vilket ofta leder till repetition och leda. Man kan bli oerhört trött på sig själv.

Många tror att det är svårt att skriva om musik, att man måste vara extremt kunnig, ha en massa referenser och dessutom kunna jonglera med ord. Detta är en något skev bild som jag tror stoppar många från att ens testa. Visst, grundläggande kunskaper om det man skriver om är nödvändiga, men man lär sig väldigt mycket på vägen. Alla är vi nybörjare någon gång. Så länge man kan forma tankar, konkretisera och konceptualisera kan man skriva. Det handlar mycket om att våga och att lita på sina intryck och uttryck.

Friheten att uttrycka sig i text måste omfamnas. Vi har möjligheten att skriva vad vi tycker och att dela med oss av våra åsikter. De positiva tankarna måste samsas med de negativa och ärligheten måste vara närvarande. Trots att det har skrivits om musik ett par tusen år nu finns det fortfarande saker att upptäcka och omskriva. Ämnet är oändligt och folk vekar ha ett behov av att såväl skriva som att läsa. Musiken är tidlös och ständigt öppen för debatt. Det är bara att vässa pennan.

Nästa del, den fjärde och sista, kommer i kontrast till det skrivna att handla lite om att läsa om musik.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry