1000 Füssler_Büttner_Lettor_Maggiore_Rouzer

Gunnar Lettow / Gregory Büttner
Flakes
1000 Füssler 021
Luciano Maggiore
Onagro
1000 Füssler 022
Amptext
Seeds of Erasure
1000 Füssler 023

Av: Johan Redin

Publicerad: fre, 2014-03-21 01:42

Det var inte så länge sedan sist, men så har det hänt igen, ljudkonstnären Gregory Büttners bolag 1000füssler i Hamburg lanserar ytterligare en trio av 3” mini CDn. Tre-gånger-tre är uppenbart konceptet. Precis som förra gången är jag förtjust i dessa miniatyrer, även om jag misstänker att jag gillar detta just eftersom jag vet att det inte vankas 78 minuter halvtaskigt inspelad impro från någon vitkalkad källarlokal. Det finns nog ingenting annat som går mig mer på nerverna än inspelad impro. För tillfället lyssnar jag mest på Moody Blues, The Tubes och annan skit jag hittar på Myrorna.

Med den repertoaren borde jag alltså vara minst lämpad att ta mig an detta. Som tur är (jag hade aldrig böjt mig för det annars) vet jag att bolaget bara ger ut genomtänkta saker.

Den första jag lyssnar på är en duo som består av Gunnar Lettow, på preparerad elbas samt diverse objekt och fältinspelat material, och Gregory Büttner, som vanligt bakom sina vibrerande högtalarelement och datorfläktar. Flakes består av två stycken. Först ”Greysin”, på drygt tio minuter, sedan ”Ocher” som är ett drygt sju minuters utsnitt ur en betydligt längre session inspelad i juni förra året. Jag har hört duon live flera gånger, men det här är debuten i skivformat. Det fungerar här också. Ganska rå, närmikad ljudbild där Büttners element håller sig i förgrunden. Även om det nästan uteslutande handlar om perkussiva ljud på väldigt låg, dov nivå uppstår ett samspel med Lettows mer elektriska klanger som ofta är framkallade med leksaker, magneter och annat som han skickligt manövrerar i förhållande till elbasens pickuper. Min invändning är att styckena håller samma akustiska färgskala: grå, grumlig sådan. Det handlar oftast om en tät massa av korta ljud i olika pitcher.

Luciano Maggiores verk Onagro är en sammansättning av sex korta stycken, huvudsakligen baserade på (enligt utsago) fältinspelningar från södra Italien som sedan tjänat som underlag för improvisationer med en Revox B77 bandspelare. När man nämner fältinspelningar är det inte osökt att tänka på omvärldsljud, oavsett om de är fragmentariska eller episodiska stycken. Men här finns ingen som helst association till en yttre värld, än mindre till Italien. Inspelningarna har säkerligen bara varit för att fylla banden med någon sorts magnetiska händelser. Det som kommer ut liknar mer ett slags elektrisk mjäll som faller över en lagom het spisplatta. Detta samspelar sedan med olika, små improviserade ljudkällor som bäst kan beskrivas som raspande rörelser och lågt anonymt klirr. Maggiore är ny för mig, han kommer från den elektroakustiska scenen i Bolonga, spelar ofta med slagverkaren Enrico Malatesta. Det fångar, på sin höjd, intresset.

Bakom Amptext döljer sig den amerikanske cellisten Gary Rouzer från Washington som också har spelat en del med Lettow. Här är det emellertid solo. Rouzer använder här förutom cello diverse objekt, bandspelare och fältinspelningar. Trots den juvenila titeln Seeds of Erasure, ett stigande problem inom improvärlden, är detta en klar favorit. Två stycken: ”Ex fan club” och ”Seeds of Erasure”. Här finns mycket av det jag saknat i de övriga två skivorna – dynamik, rörelser, händelser och betydligt större spektrum. Ingenstans låter det cello, men jag anar att användandet av instrumentkroppen, både strängar och trä, bildar en mer flexibel möjlighet att agera med tapematerialet. Kanske är det orättvist att skapa den kontrasten till de övriga två skivorna i serien, de är alla på det hela mycket olika, men här hör jag ett musikaliskt tänkande som inte monofokalt stirrar på en ljudkälla i taget utan som rör sig från olika håll samtidigt. Väldigt bra.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry