Abdelhaï Bennani x 2

Abdelhaï Bennani & Jean-Luc Cappozzo
Duo #5: Sun Dance / Earth Laugh
JaZt Tapes CD-041
Abdelhaï Bennani Trio
Present
JaZt Tapes CD-038

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: tors, 2013-11-28 14:37

Abdelhaï Bennani förtjänar mer uppmärksamhet. Denne i Paris bosatte marockan är en mycket förunderlig saxofonist. Han har ett alldeles eget sound och ett alldeles eget sätt att uttrycka sina musikaliska idéer. Istället för att med hög intensitet och volym skrika genom saxen använder han sin tenor som en extra kroppsdel. Den är en del av honom och lika naturligt som vi andas, lika naturligt spelar Bennani saxofon. Det är massor av luft i hans ton, det väser och pyser men samtidigt är den mustig och ren. Och tonerna bara kommer, inga fraser, inga licks, bara naturliga ljud som om det vore mänskligt tal. Vilket också kan kopplas till Jean-Luc Cappozzo, Bennanis partner på duo-skivan Sun Dance / Earth Laugh.

Efter att ha hört och sett Cappozzo live var ett bestående minne hur han medan han spelade trumpet använde ena handen till att gestikulera precis som om han pratade. Cappozzo och Bennani använder båda sina instrument som förlängningar av sina kroppar. De låter musiken tala och de talar med varandra och med oss. Detta gör att musiken blir lätt att lyssna på. Ljuden känns naturliga och deras sätt att spela enkelt ger en känsla av att man blir insläppt i deras klangvärld. Musiken är mänsklig och kommunicerar därför med oss lyssnare. De berättar hemligheter för oss, det är bara att lyssna. Noga.

På trio-skivan Present, får Bennani sällskap av trummisen Didier Lasserre och basisten Benjamin Duboc (som också spelat in och mastrat båda skivorna). Lasserre och Duboc har spelat mycket tillsammans och de sluter sig till Bennani och hans säregna musik på ett strålande sätt. Bennani känner sig fram, provar olika grejer. Funderar lite, blåser, känner efter, verkar njuta. Han bara spelar saxofon och han älskar det. Till detta finns trummorna och basen alltid nära, extremt lågintensivt. Bennani lockar fram lugnet hos de andra. Musiken är stillsam, tystlåten, men utan att tappa i energi. Den som inte lyssnar noga kan hävda att musiken aldrig kommer loss, men det handlar inte om det. Visst, det är inte full action, men varför skulle det behöva vara det? Det finns ingen anledning att jäkta, ingen anledning att vräka ur sig en massa toner. Det viktiga är känslan och uttrycket. Varför kan man inte använda musiken till att tonsätta sina tankar, sätta melodier på sina känslor, rytmisera sina hjärtslag? Trion öppnar sina själar och låter musiken strömma, precis i det tempo den behöver.

Även trio-skivan är lättlyssnad, meditativ och avslappnande. Det är inte ofta man hör improviserad musik som är så lugn, men samtidigt ombytlig och rörlig. Man känner att musikerna är helt avslappnade och njuter av varandras närvaro. Det är otroligt skönt att lyssna på. Av de två skivorna är det nog just trio-skivan som drar längsta stråt. Det händer mycket men ändå ger den en känsla av behärskat lugn. Duo-skivan har även den en lugnande effekt, och båda är hörvärda. Bennani är i mina öron unik och enormt intressant att lyssna på.

Angående skivbolaget; Jan Ström, före detta direktör på Ayler Records (som tidigare givit ut Bennani, aylCD093, 2009) driver numera sitt eget ”demo-bolag” JaZt Tapes där han helt utan vinstintresse producerar promos för att stödja improvisationsmusiker från hela världen. Det är otroligt ädelt och vackert koncept och Jan är en riktig hjälte inom den fria musiken. Skivorna trycks i begränsade upplagor och mer information om bolaget och hur man får tag på skivorna finns på Jans hemsida (se nedan).

Summa summarum: lyssna på Abdelhaï Bennani! Men lyssna noga. Det kan ta ett tag att komma in i hans musikaliska värld, men när man väl är där vill man ogärna lämna den. Lyssna noga…

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry