Achim Wollscheid & Bernhard Schreiner

Achim Wollscheid & Bernhard Schreiner
Calibrated contingency
Baskaru karu:34

Av: Kristoffer Westin

Publicerad: mån, 2015-03-16 01:15

Achim Wollscheid har varit verksam inom musikfältet och ljudkonsten i drygt trettio år, med en bakgrund i industribandet Non Toxique Lost, soloprojektet S.B.O.T.H.I (Swimming Behavior Of The Human Infant) samt skivetiketten/konstgruppen Selektion. Sedan ett par decennier har han emellertid främst verkat under sitt eget namn, vilket även gäller på hans senaste album Calibrated contingency, där Wollscheid samarbetar med den för mig nya bekantskapen, Bernhard Schreiner.

Innehållet på skivan består i en stereomix av en improviserad konsert för fyra kanaler som tilldrog sig i Graz, 2011. Eftersom det är en liveupptagning bör det påpekas att ljudkvaliteten är klanderfri och närmast kristallklar. Om jag har uppfattat informationen riktigt, förfogade Wollscheid respektive Schreiner över varsitt stereosystem och framförde konserten med en vägg mellan varandra. Om något tyder dessa upplysningar på att den kommunikativa aspekten var av mindre betydelse, vilket också är hörbart på inspelningen. I det händelserika ljudlandskapet noterar vi hur det bullrar, brusar, piper, tjuter, knäpper, knastrar, skaver, tickar och klapprar i många och olika kulörer; manipulerade liksom obehandlade fältinspelningar och konkreta upptagningar samsas med levande respektive sterila elektroniska klanger. Undantaget improvisationen som metod finns här flera spår av John Cage – dels med hänsyn till kommunikationens underordnade roll, men även och kanske framförallt den plurala aspekten med många och inbördes ickerelaterade ljudkällor.

Calibrated contingency är en upplevelsens konst, som varken förefaller idébaserad eller kommunicerande och tycks heller inte vara förankrad i något musikaliskt formspråk. Vid en närmare granskning, kan vi emellertid höra återkommande manér, ljudkaraktärer och möjligen även vissa medvetna reaktioner. Utifrån min förståelse av stycket utgör dessa aspekter snarast misstag i ett pluralistiskt antidrama, varför de också fascinerar och skapar en spänning i det annars forcerande ljudlandskapet. Livstecknet i form av en mänsklig hand i spelet skänker karaktär och anledning till att lyssna fler gånger. Samtidigt kan aktualiteten av en CD-utgåva ifrågasättas, då klangerna talar för en upplevelse i en viss tid och rum. Summerat intresserar upptagningen ändå tillräckligt mycket för att kännas angelägen.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry