Action Biker: Hesperian Puisto (Friendly Noise)

Action Biker
Hesperian Puisto
Friendly Noise FYN69 (Border)

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: lör, 2009-10-10 23:37

Friendly Noise framstår alltmer som ett ofelbart och ytterst profilerat skivbolag. Flera av FN:s skivsläpp har lämnat mig med en imponerad och samtidigt förbluffad reflektion: varför låter inte all pop så här? Det klassiska misstaget vore nog att klumpa ihop deras artister och tala om ett gemensamt uttryck eller en gemensam genre – någon minsta gemensamma nämnare som dessutom lätt skulle kunna kritiseras – men jag vill ändå se en tydlig röd tråd i bolagets katalog.

Det handlar om en idémässig klarsyn och en förmåga att suga åt sig allt det kvalitativa som hamnar i mellanrum och på underjordiska småvägar. Jag kan förresten inte erinra mig något skivbolag sedan legendariska Factory Records som listar konstutställningar, DJ-sets, klubbkvällar, releasepartyn, liner notes och nätsajter i sin ”diskografi”. I dagsläget står åtta personer bakom verksamheten, så det är verkligen en kollektiv insats.

Bakom Action Biker döljer sig Sarah Nyberg Pergament. ”Hesperian Puisto” är en debutskiva fylld av mjuk elektronisk pop, framförd med både intim känsla och lekfull elegans. Även om musiken kan sägas vara futuristisk i sitt tilltal, hör jag många ekon från förr, inte minst i sättet att få syntarna att låta. Dels konstnärligt avancerad rymdmusik som närmar sig samma ljudvärld som exempelvis Stereolab och Broadcast (”I Look Out For You”), men ibland handlar det också om rent discoflörtande (”Ica Lappis”). Det finns en hel del riktigt sköna ljud på skivan, men få saker som skaver.

Korta fragmentariska kompositioner binder ihop de ömsom lugna, ömsom snabba vokalspåren. Skivan utgör inte direkt någon lång transportsträcka, fjorton spår på tjugosju minuter är ju en osedvanligt kort spellängd. Jag charmas av den första delen av skivan för dess smått oförskämda lättillgänglighet, men faller egentligen mest för de två sista låtarna; ”Frosty Snow Winter” och ”A Fight” känns personliga, vemodiga och luftigt vackra. Tillsammans bildar de en mycket vacker avslutning som kanske syftar till att man ska längta efter mer.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry