Agape Guardaropa Open/Closed

Agape
Guardaropa Open/Closed
Kning Disk KD028

Av: Magnus Nygren

Publicerad: lör, 2009-10-17 23:24

Gitarristen David Stackenäs och saxofonisten Martin Küchen fortsätter framgångsrikt att frammana intressanta musikaliska strukturer med sina instrument. Redan 2005 gav duon ut den fina skivan ”Agape” på portugisiska Creative Sources och nu är det dags för uppföljaren. Och den är minst lika bra. Tre låtar som klockar in på strax under 40 minuter.

Det hörs att de båda har spelat tillsammans under flera år, och att de trivs med det. Annars skulle samspelet inte fungera så bra.

Lyssnandet på denna typ av improviserad musik handlar mycket om att träda in i olika tillstånd. Vad dessa innebär är en högst subjektiv upplevelse, vilken är svår att sätta ord på. Visst finns ett melankoliskt drag över det hela, och det är också ganska mjukt. Men utöver det? Sorgligt, glädjande, nedstämt, uppåt, skrämmande, humoristiskt, mörkt, ljust? Jag vet inte riktigt, både och kanske?

Vad jag i alla fall vet är att Stackenäs och Küchen skapar ljud som tilltalar mig, de organiserar dem väl och framför dem med skärpa, kunskap och fantasi. Jag trivs helt enkelt bra i dessa tillstånd! De förhöjer tillvaron, skapar mervärden och ger nya upplevelser av hur det kan låta.

Att vara nyfiken på ljud är avgörande för att man ska uppskatta denna musik. Och i förhållande till instrumentens traditionella läten, eller tonfärger om man så vill, är det Martin Küchen som är den mest abstrakte. Droner, bubbel, vibrationer, gnissel kommer ur hans saxofoner som är preparerade med diverse attiraljer och ger nya spännande avtryck. Stackenäs är ganska vågad i att han törs ta till det enkla. Den loopliknande slingan på ”Guardaropa 1” är både enkel och genial. Vingligt på omstämda strängar leder den framåt. Och medan Küchen bökar runt i inledningen till ”Guardaropa 2” varierar Stackenäs ett nästan staccatoframfört ackord mjukt och vackert.

Men de byter även roller, på ”Guardaropa 3” viner toner från en sopransaxofon (låter det som, men är det kanske inte) som en ljudlig vimpel i vinden medan Stackenäs tar rollen av ljudskapande med en propeller mot gitarrens kropp. En fin stund. I slutet av ”Guardaropa 2” återanvänder Küchen till de episka harmonier han använder så bra på titelspåret på soloskivan ”Homo Sacer” (2007).

En tanke som dyker upp är att den ljudskapande improvisationsmusiken blir alltmer avslappnad och pragmatisk. Bara för några år sedan skulle ljuden vara omöjliga att härleda till specifika instrument, även om det aldrig var något man egentligen dolde. Jag påstår inte att Stackenäs och Küchen i sig var förespråkare för detta, men på exempelvis ”Bow” (2006) med Stackenäs och ”Music From One of the Provinces in the Empire” (2005) med Küchen är det inte mycket som låter som gitarr eller saxofon. Det är inget fel i det, båda skivorna är underbara, men det känns som att dessa två musiker över tid fått kunskap och självförtroende att ställa sig utanför de moden och nycker som finns även inom improvisationsmusik. De skapar i vilket fall en mycket uttrycksfull och gemensam musik.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry