Alexander Rishaug Possible Landscape

Alexander Rishaug
Possible Landscape
Asphodel 2024

Av: Sven Rånlund

Publicerad: ons, 2009-10-28 18:27

Alexander Rishaugs sfäriska feelgood-electronica får mig att tänka på musik och datateknik. Numera finns det program och plug-ins som låter så bra på egen hand, utan att man lägger fingrarna emellan. Minimalistisk dronemusik i Terry Rileys anda som vandrar längs ett eller två ackord kräver inte att man håller fiolstråken malande, man behöver inte ens trycka på någon knapp för att få vissa program att veckla ut de mest komplexa ljudlandskap. En coolt knastrande stämning har helt enkelt blivit så lätt att skapa att det är en större utmaning att tämja programmen (gå emot dess potential) eller omvänt överlagra i mixen för att maximera det digitala utflödet.

Alexander Rishaug har gjort en massiv skiva med "Possible Landscape", för övrigt en mycket passande titel. Sju spår, sju digitala kartor över olika tempererade ljudlandskap. Öppningslåten ”The Mountain Song” är en högt pitchad klagovisa som rider på övertoner tills allt faller samman i en dov hög av glitch. På liknande sätt övergår ”OR L!” från Markus Popp-hoppande dataknaster till en undervattensfrekvens som fick han plötsligt besök av Bill Laswell på psykisk navigation. ”Dual Appearance” börjar med skrapande ljudlager som jagar varann i en metriskt böljande piruett innan samplade dörrar och fotsteg leder vägen ut ur mixen och släpper fram fågelsång i en ljuvlig duett med kvittrande liv och digital eufori.

Det finns en puls i Alexander Rishaugs musik, fast mer som rörelse att gunga till än att stampa till tydlig beats. Bäst fungerar det i den avslutande tretton minuter långa ”My favourite place”. Ett högt kluster av toner ligger över en statisk loop av knäppningar som mot slutet lämnar plats för en blek tapet av dolda, knappt hörbara ljud.

Liksom Fennesz bygger Rishaug sina kompositioner på enkel melodisk grund. Men till skillnad från Fennesz, som är en bättre jämförelse än till exempel Biosphere eller Hazard, spretar knastret och spraket som vore låtarna fristående noveller. Det ger en befriande oro in i en ljudvärld som utvecklas utan att helt låta sig förklaras. Helt klok på den blir jag inte, men så mycket roligare det är med electronica med gåtor.

(Publicerad 2005)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry