Martin Küchen är på gång. Det har jag redan sagt förut.Se kommentarerna till albumet med Angles 8 inspelat i Ljubljana. Detta är inspelat i Oslo för ett år sedan. Som vanligt har Küchen den goda smaken att omge sig med strålande musiker, som låter sig tändas av musiken och sällskapet. Trumpetaren Thomas Johansson är magnifik i sin attack liksom Mats Äleklint på trombon. Det är anmärkningsvärt med en musik som liksom sugit åt sig av de senaste årens omprövningar och kommit ut med en nervig användning av sina instrument utan att dekonstruera. Snarare rekonstruerar de. Därför låter de också fria och lätta i relation till eventuella föregångare och förebilder. Norska kompet med Jon Rune Ströms bas och Tollef Östvangs slagverk är starkt drivande elastiskt och fyllda av lust.
Det hörs fint. Också denna gång, i detta mindre format, fyller Küchen musiken med känslor. Hans saxspel i "War in a child" är som en sjungande skärbrännare, om det nu går att föreställa sig. Ett slags lundensisk version av blues från Alabama, kanske man kan kalla det också. Också med tanke på, att Küchens musik som alltid tycks ha ett frihetsbegrepp i botten, den kringskurna friheten, frågan om dess möjligheter. De frågorna känns som angelägna ingångar i musiken. Det här albumet är avspänt, lättlyssnat, mycket vackert men med ett sug av nödvändighet, som just nu är Küchens särmärke.
Modern fri jazz med öppna former där centrallyrik och personliga stämmor flyter ut och in oavbrutet. Ännu en finfin skiva således av Küchen.Den skär och river inte lika hårt som Angles. Den känns lösare, mer som en ad hoc session. En session fylld av skisser med gnistrande infall är det i alla fall.
Nygammalt 2015
