Altar of Flies/Sewer Election (Release the Bats)

Altar of Flies/Sewer Election
Altar of Flies/Sewer Election LP
Release the Bats 31

Av: Jens Holmberg

Publicerad: tors, 2009-10-15 09:39

Under devisen ”Underground Sweden 2008” har bolaget Release the Bats släppt en kolsvart split-LP med Altar of Flies och Sewer Election. Bakom Altar of Flies döljer sig Mattias Gustafsson, med en strid ström av kassetter och plattor bakom sig under det gånga året, bland annat på det egna bolaget Hästen & Korset. Sewer Election är Dan Johansson, som samarbetat med akter som Incapacitans och släppt skivor på oljudsbolag som Troniks och Chondritic Sound. Två noiseheads som jobbar med olika anslag, men med mörkret som gemensam nämnare.

Den ena sidan är vigd åt två alster från Altar of Flies, ”Hiding in the Shadows” och ”The Sound of Mental Illness”. Den förstnämnda startar med ett slött kurrande, innan ljudbilden slås i spillror av intensiva sprakattacker. En känsla av olust lägger sig som en blöt filt över stämningen, i takt med att musiken pulserar mellan olika lägen. När reglagen börjar härja, rullar blänkande knivblad förbi i mitt huvud. Jag vill nästan se mig om över axeln. Säkerställa att ingen är där.

”The Sounds Of Mental Illness” har hårdare nypor och titeln har redan stakat ut riktningen musiken tar. Karaktären är klaustrofobisk och abstrakt, vassa ljudskärvor regnar över grundspraket och terroriserar trumhinnorna, innan ett flammande noisehav spolar rent mellan öronen och drar ur sladden.

Sewer Elections musik har en mer rättfram karaktär. ”Rotten Corpse” är som en jetmotor som står och vrålar på tomvarv. Det är monotont och svart, med minimala skiftningar. Riktig muskelnoise. Men jag gäspar faktiskt lite, för det brinner aldrig riktigt av. Visst, det böljar mot slutet av låten, men då är det för sent.

Medan Sewer Election går mer på kraft, står Altar of Flies för finliret. Hos Sewer Election saknar jag nyanserna, skiftningar i temperamentet, mellantonerna. Någonstans i volymen försvinner min livlina. Altar of Flies lyckas däremot bättre. Dramaturgin i musiken fungerar väl och suger in mig djupt i stämningarna, trots att det är skrämmande. Så muskler i all ära, men ibland räcker det inte att enbart att trycka till med axeln. Man måste sikta också.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry