Alva Noto/Sakamoto: utp

Alva Noto + Ryuichi Sakamoto with Ensemble Modern
utp_
Raster-Noton r-n 96 (dvd + cd)

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: mån, 2009-09-21 23:30

Det senaste samarbetet mellan Carsten Nicolai (Alva Noto) och Ryuichi Sakamoto tar deras musikaliska sökande till nya höjder. Album som "Vrioon" och "Insen" utforskade förtjänstfullt gränslandet mellan elektroniskt och akustiskt, i glimrande möten mellan skört knaster och stillsamt piano. Med "utp_" (vilket kan härledas till och utläsas som utopia) närmar sig duon konstmusiken och ett genomkomponerat uttryck som de är ganska ensamma om. Det här är verkligen ett verk som inte låter sig definieras så lätt, som försöker bryta med gängse musikaliska konventioner och traditioner.

Fakta är att det är ett beställningsverk, avsett att framföras vid den tyska staden Mannheims fyrahundraårsjubileum. Hårdvaran i den stilrent utformade utgåvan består av en cd med ljudspåret och en dvd med en rak upptagning av själva framförandet samt en upplysande dokumentärfilm som berättar om förberedelserna. På ett plan handlar det alltså om ren dokumentation, i princip att likna vid en konventionell liveskiva. Mer ett projekt än ett regelrätt album. Eftersom det hela känns som en engångsföreteelse känns också syftet och hela upplägget väldigt avgränsat. Men ett tydligt uppdrag och ett relativt smalt fokus behöver uppenbarligen inte betyda att man minskar på pretentionerna.

Styckena är sinsemellan relativt olika men glider in i varandra i mjuka övergångar. De ”nutida” musikerna i Ensemble Modern, till vardags kanske vana vid Cage eller Stockhausen, sätts på tålmodiga prov. Gradvis och extremt långsamt sker små förändringar som får musiken att leva och röra på sig likt ett urtida kräldjur. I olika skepnader. Ibland abstrakt och oformligt, ibland vitbrusande, ofta långsammare än självaste tiden. Det rasslar, prasslar, skaver, gnisslar, surrar. För att i nästa stund porla eller drona. Eller klinga vackert och utdraget. Carsten Nicolais laptop skickar ut rytmiska ljud som kan liknas vid lövtunna, oblatliknande elstötar. Nästan som impulser.

Konsertdelen av dvd:n utgör en skön syn i all sin enkelhet. Tolv diskreta musiker på en mörk scen, i bakgrunden ett ackompanjerande färgspel på storduk. De två huvudpersonerna står i varsin ände och styr skeendena på scenen. Kapellmästare Ryuichi Sakamoto spelar som alltid piano på ett ekonomiskt vis, där varje välavvägt anslag känns som det sista i världen. Digitala mönster som följsamt projiceras bidrar starkt till en härligt visuell upplevelse. Fascinerande är också filmen om repetionerna och tillvägagångssättet. Den ger en god och värdefull inblick i kompositörernas idoga arbete. Där säger de rent ut att de medvetet försöker göra något som inte gjorts förut. Hur klyschigt det än kan låta så litar jag faktiskt helt och fullt på vad de säger.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry