The Ames Room: Struggling in Public

The Ames Room
Struggling in Public
Norwegianism Records, NOR 009

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: tis, 2014-08-26 16:48

The Ames Room är en rolig trio som inte bara överraskar lyssnaren, utan säkerligen sig själva också. Clayton Thomas, monsterbasisten från down under, (hyper)aktiv på Berlins improscen, är en mästare på preparationer. Han kan få sin bas att låta som ett skrotupplag och rör sig oftast i mer ljudskapande omgivningar. På Struggling in Public spelar han ganska straight utan preparationer och det låter lite ovant. Charmigt klumpigt men riktigt bra. Han är inte tekniskt briljant, det är inte så många toner vilket passar bra till Will Guthries åttaarmade trumspel som är i klass med Nilssen-Love och Chris Corsano. Guthrie har en förmåga att båda spruta ur sig slag och samtidigt svänga hårt.

Jean-Luc Guionnet, fransk kameleont som förutom altsaxofon till vardags även trakterar kyrkorgel och allehanda elektronik och prylar. Dessutom komponerar, författar och målar han. En multitalang kan man säga. Hans musik sträcker sig från minsta minimalism till explosiv frijazz, alltid genomtänkt och väl utfört. Han är inte rädd för att ställa saker på sin spets, ifrågasätta, kritisera och dekonstruera musiken och konsten. Med The Ames Room håller han sig dock ganska mycket inom frijazzidiomet och andas tradition och historia. Han bjuder på melodier, rytmer, gråt och skrik, ett extrovert och starkt uttryck.

Att Thomas lämnar den omgivning man är van att höra honom i samtidigt som Guionnet visar upp sin livligaste sida gör musiken uppfriskande och det låter som att även musikerna själva tycker att det är kul! Struggling in Public består av fyra spår tagna från live-inspelningar från Tyskland, Storbritannien och Frankrike 2011-2013 och live-känslan finns där. Musikerna ger järnet för sin publik. The Ames Room spelar klassisk eldig frijazz i det pianolösa trioformatet och musiken har tydliga rötter i den amerikanska traditionen men låter ändå modern. Det finns ett repetitivt element och ett underliggande sväng, men huvudingrediensen är jävlaranamma! Det är svettigt, eldigt och tveklöst hög hastighet hela tiden, ultraintensivt och utmattande. Trion kommunicerar avslappnat och visar på en stark gruppidentitet, de har spelat tillsammans ganska många år nu, detta är deras femte alster.

Struggling in Public är en skiva som levererar. Det är inga musikaliska nyheter men det är bra musik och det räcker gott för mig. Det svänger och ångar, musikerna vill något och musiken lever och frodas i mina öron. Skivan är utgiven på nederländska Norwegianism Records i en liten upplaga av 50 kopior, numera slutsåld men värd att leta efter. Missa inte Struggling in Public!

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry